I lördags rumlade familjen och vännerna in. Vi fikade i det mintgröna köket innan det var dags att ge sig ut på stan. Här ser ni min pappa, systerdottern Hilda som charmade alla, och min äldsta vän Johanna. Johanna kom kvällen innan och vi kickstartade helgen på fredagen med hederligt Te och Popcorn-party.

Min snygga syster var också på plats, förstås.

Sedan åkte vi till stan och gick på konstmuséet där vi såg utställningen med Frida Kahlo och Diego Rivera. Det var så himla fint och intressant! Tjockt med folk och kameran fick stanna i väskan.


Här tågar vi till fika/luch på Vasagatan.

Vi promenerade hem genom kyrkogården som lyste så vackert i kvällen. Allahelgona, var det ju.

Hemma piffades det. Vi hann även med ett glas vin och lyssnade på en av de två fantastiska skivor jag fått av Johanna. Hits som vi lyssnat på genom vår vänskap. En hel del pojkband, en skvätt elektro och många smöriga ballader. Mmmm.
Ja, och så här tjusig var jag kvällen till ära.

Vi hamnade sedan på Restaurang Stearin på Tredje Långgatan. Hilda var med hela kvällen och verkade tycka allt var fantastiskt. Vilket det ju också var. Kolla bara in min mamma, liksom!

Fina vännerna Lisa (aka Sambon) och Becka.

Vi åt så väldigt god mat och pratade om minst en miljon saker. Som Johannas galna praktikplats, feminism, plastikkirurgi och hiv (som ju fick sitt namn året då jag föddes. Yaay!)

När vi var mätta och nöjda tog vi vagnen hem. Här har vi Lisas naglar...

...och här har vi Johannas.

Vi som orkade hamnade hemma hos oss för lite late night champagne, courtesy of Lisa.

Skål, liksom!

Dagen efter drog jag med gänget till Soho. Där bjöd jag alla på deras helt fantastiska brunch. Det här är en liten del av deras dessertbord. Frukostmaten, ägg och bacon mm blev inte fotograferade för de hamnade i magen så fasligt fort.

Systern och ständigt nyfikna systerdottern.

En lurig Johanna.

En mycket fin David.

Sedan tog David över kameran och jag och Hilda poserade Like Crazy!

Sjukt heta babes.

Alltså. Åh. Ser ni den lilla handen? Jag lovar och svär att jag ska vara den bästa mostern genom tiderna.

När vi var så mätta att vi nästan avled promenerade vi hemåt igen. Det var en så vacker novemberdag.

Det här blev avslutet på världens finaste födelsedagshelg. Folk åkte hem till sina städer och David och jag gick hem och hade en stilla kväll. Jag till och med somnade lite i soffan. Dagen efter skulle bli en fin och lugn födelsedag.
Jag hade verkligen inte kunnat bli 30 på ett bättre sätt. (Här smyger jag in ett Tack till ni fina som var med mig.)

Igår kom Systern och hennes lilla nyföding Hilda. Hilda är inte ens en månad gammal och yttepytteliten.
Efter middagen fick extramormor vakta barnet medan vi andra tog med Systern ut för att visa henne kullarna och Det ensamma trädet.

Det Sociala Fåret mötte oss på toppen. Lika glad som alltid.
Det är fint att han alltid håller hus just där med tanke på att markerna han kan gå på är nästintill oändliga.

Vid Det ensamma trädet är utsikten så maffig att man häpnar. Fadern plockade fram mobilkameran, Systern blickade ut under stum förundran.


Solen gick ner bakom blomstren på ett synnerligen behagfullt vis.

Sedan fortsatte David och jag promenaden ensamma. Vi gick till Sträntemölla som är ett mycket trolskt och vackert vattenfall mitt ute i skogen.

Ni ser ju själva hur jäkla fint det är!

På vägen upp såg jag en groda som jag försökte fånga. Lyckades bara ge den en liten klapp på ryggen innan den skuttade iväg.

Däruppe hade man fin utsikt över fallet.

På vägen tillbaks hade solen försvunnit helt bakom de nyskördade, randiga kullarna.

Vilt blomster i dikesrenen: ett av många favoritmotiv för mig.
Sedan gick vi hem och drack te och spelade Othello.