I lördags rumlade familjen och vännerna in. Vi fikade i det mintgröna köket innan det var dags att ge sig ut på stan. Här ser ni min pappa, systerdottern Hilda som charmade alla, och min äldsta vän Johanna. Johanna kom kvällen innan och vi kickstartade helgen på fredagen med hederligt Te och Popcorn-party.

Min snygga syster var också på plats, förstås.

Sedan åkte vi till stan och gick på konstmuséet där vi såg utställningen med Frida Kahlo och Diego Rivera. Det var så himla fint och intressant! Tjockt med folk och kameran fick stanna i väskan.


Här tågar vi till fika/luch på Vasagatan.

Vi promenerade hem genom kyrkogården som lyste så vackert i kvällen. Allahelgona, var det ju.

Hemma piffades det. Vi hann även med ett glas vin och lyssnade på en av de två fantastiska skivor jag fått av Johanna. Hits som vi lyssnat på genom vår vänskap. En hel del pojkband, en skvätt elektro och många smöriga ballader. Mmmm.
Ja, och så här tjusig var jag kvällen till ära.

Vi hamnade sedan på Restaurang Stearin på Tredje Långgatan. Hilda var med hela kvällen och verkade tycka allt var fantastiskt. Vilket det ju också var. Kolla bara in min mamma, liksom!

Fina vännerna Lisa (aka Sambon) och Becka.

Vi åt så väldigt god mat och pratade om minst en miljon saker. Som Johannas galna praktikplats, feminism, plastikkirurgi och hiv (som ju fick sitt namn året då jag föddes. Yaay!)

När vi var mätta och nöjda tog vi vagnen hem. Här har vi Lisas naglar...

...och här har vi Johannas.

Vi som orkade hamnade hemma hos oss för lite late night champagne, courtesy of Lisa.

Skål, liksom!

Dagen efter drog jag med gänget till Soho. Där bjöd jag alla på deras helt fantastiska brunch. Det här är en liten del av deras dessertbord. Frukostmaten, ägg och bacon mm blev inte fotograferade för de hamnade i magen så fasligt fort.

Systern och ständigt nyfikna systerdottern.

En lurig Johanna.

En mycket fin David.

Sedan tog David över kameran och jag och Hilda poserade Like Crazy!

Sjukt heta babes.

Alltså. Åh. Ser ni den lilla handen? Jag lovar och svär att jag ska vara den bästa mostern genom tiderna.

När vi var så mätta att vi nästan avled promenerade vi hemåt igen. Det var en så vacker novemberdag.

Det här blev avslutet på världens finaste födelsedagshelg. Folk åkte hem till sina städer och David och jag gick hem och hade en stilla kväll. Jag till och med somnade lite i soffan. Dagen efter skulle bli en fin och lugn födelsedag.
Jag hade verkligen inte kunnat bli 30 på ett bättre sätt. (Här smyger jag in ett Tack till ni fina som var med mig.)

Direkt efter frukost tog vi oss in till Simrishamn för att se om det kanske var någon loppis i Suckarnas gång. Och jomenvisst, på avstånd kunde vi se en del fyndhungriga människor flockas.

Jag fyndade ett gammalt halsband med jättevackra glaspärlor som jag planerar att göra egna smycken av. Vi fick också veta att idag var sista loppisen för i år så där hade vi ju en himla tur, får man säga.

Sedan gick vi en sväng på kyrkogården. Det var så vackra gula löv på träden och jag dras ju mot sådant, som ni vet.

Himla fint var där med löv både på träden, på marken och singlandes däremellan.

Som en matta under allén!

Lite senare på dagen gick vi en långpromenad. David var på särdeles bra humör, som ni ser.

Vi gick till ett ställe där någon placerat stenstoder i form av sagomonster på var sin sida av vägen. Läskigt, spännande och väldigt roligt.

Om man fortsätter en bit in på den här vägen kommer man till ett helt fantastiskt hus med tinnar och torn på taket. Det ser ut som ett riktigt Törnrosa-slott! Längs med vägen dit kan man se fler av de läskiga stenmonstren som räcker ut tungan åt en och liksom vaktar på en medan man går närmre huset. Den personen som bor där och skapat det här är min idol.

På vägen tillbaks ser det ut så här. Fantastiskt, eller hur!?

Monster snett bakifrån.

Där, på andra sidan majsfälten, ser man Rörums kyrka. (klicka på bilden för fin widescreenvy!)

Sedan testade vi en ny väg mellan fälten som ledde in i en bokskog. Där var det helt magiskt vackert. Överallt såg det ut som ett vykort.

David fick syn på en ko och vinkade.

SER NI ALLA FÄRGERNA!?!?! Jag höll nästan på att dö av förtjusning. David kan intyga. Kossorna var också fina, förstås.

Längre fram fick jag syn på fler kossor som jag vinkade på.

Titta, kossor!

David erbjöd kossorna gräs. Kossorna var skeptiska.

Mycket skeptiska.

Sniff, sniff. Inte det minsta sugen, faktiskt.
Efter att ha stått där och tittat på varandra ett bra tag sa David och jag hejdå till kossorna och vände för att gå hem.

Och det här "vykortet" får avsluta dagens inlägg. Vi knatade hem och lagade nåt i stil med ratatouille.