På spårvagnen över älven vänder jag huvudet åt höger och ser den tidiga kvällssolens strålar silas genom punkarens tuppkam.
Jag korsar sedan ett torg och ser ungdomar plocka förortsäpplen.
Jag hör en pojke ropa till en annan på bruten svenska Ahmed, du är dummare än tåget! och jag tänker imponerat: Undrar hur många svenska pojkar under tretton som ens känner till det uttrycket? Vem är det egentligen som förstör vår svenska kultur?

Värmen i min kropp och leendet på mina läppar när jag går genom en särdeles fin Göteborgsförort på årets första officiella höstdag.

Det är nåt alldeles speciellt när himlen öppnar sig. När det regnar som om det aldrig regnat förr. När folk kommer ut på sina balkonger och ler mot vattenkaskaderna som släpps från skyn.
Jag plockade fram kameran, David letade upp inspelningsmackapären och filmkameran.
Våghalsen David skyr inga medel när han ska fånga ljud och bild, så i ett regn som skulle kunna välta en... eh... mindre jycke, stod han lika stadig som stativet han lutade sig mot.
Sommarens mest dramatiska väder har nu blivit dokumenterat på alla de vis.

Bockkranen på Eriksberg. Den som byggde den, jag undrar om han eller hon tänkte på hur vackert det blev. Säkerligen. För förr fick funktion vara skönt för ögat. Det ser lite ut som ett Eiffeltorn om man tittar på det från sidan, tycker jag. Hisingeversionen.
Jag tror det är dags för ett kärt återseende: Vi säger Hurra! för Hisingen!

Färjenäs heter det här finfina stället. David ramas in snyggt. Och jag får givetvis tankar om photoshoots igen.