Jag jobbar på en ansökan. Till en cool grej. Idag har vi filmat min videoansökan.
Ni får bara se lite än. Vill inte avslöja för mycket förrän jag vet om jag kom med eller ej. Men ni ska få se sen, hur som helst. Det lovar jag. Okej, jag lovar inget, jag ser kanske asful ut. Ni får inte se mig när jag är asful Det får bara David. Höhö.
Well, det var en himla fin dag. Fåglarna kvittrade och träden knoppades på det sunkiga, förfallna stället som David och jag besökt innan, när vi gjorde vår film till Videomarathon i höstas.
Kontrasterna staplades på varandra idag. Ljud av idyllisk sommar mitt i allt bråte, glassplitter och misär. Och så kom vi med fina kamerorna och snygga smyckena. Jag bjöds även på lite show från David som dansade uppe på en container. Tänk, vad ni missade!

Måtte det bli precis så bra som jag vill att det ska bli!!
Ni håller väl era tummar?

De senaste dagarnas bloggtystnad har varit proppfylld med flyttbestyr.
I veckan packades det febrilt, på fredag åt vi på indisk restaurang i väntan på att vi skulle få nycklarna till vårt nya hem (där tog jag bilden på David där han sött vilar sitt trötta huvud i handen). När vi kom upp till lägenheten stod det redan våra namn på dörren. Det kändes fint. Nu hör vi ihop, till och med på brevinkastet.
Vi stod i vår tomma lägenhet, såg ut över hustaken och kände lugnet före stormen.
Stormen inleddes lördag morgon. Fyra flyttgubbar och en gigantisk lastbil körde upp på gården och böjde till en lyktstgolpe i farten.
Några timmar senare anlände min familj och vi tog emot flyttlasset i vår lägenhet (fast först hann vi ha picknick på det tomma vardagsrumsgolvet).
Jag dirigerade: Den ska upp på vinden. Den ska in i arbetsrummet. Den till sovrummet. I köket hade jag fyra happy helpers som sjöng visor från äldre dar i takt med porslinsuppackandet.
Och så idag då. Söndag. Vi flyttar saker från ett rum till ett annat, knölar ner tidningspapper i svarta sopsäckar och bygger ett fort i vardagsrummet av alla kartonger.
Imorgon kommer målaren och målar bort den ingrodda röklukten genom att vifta med sitt trollspö, eller jag menar pensel.

... och så passar någon på att ta en på brösten.