Luckan till det förflutna, skulle man kunna säga. Några av alla
mina dagböcker. En från mellanstadiet, en från högstadiet och en från gymnasiet. Och några till. (Jag har så många dagböcker att de finns på tre ställen)
Den här luckan får bara jag öppna. Så känn er privilegierade.
När det går hål på mina oanvända, splitternya, 229 kronors, kornblå strumpbyxor då svär jag lite (mycket) (högt) (jag stampar lite i golvet (mycket) också) och sen går jag och öppnar sytrådsluckan.
Jag vet att många av er har väntat på den: Köksluckan!
När man kommit hem efter en lång tågresa väntar tv-soffan. Och fjärrkontrollen.