Del två av bilderna jag tog på Sydafrika igår.
Jag gillar verkligen den här lite romantiserande bilden av luffaren. Friheten och närheten till naturen. Och snyggheten.
Kanske inte så värst nära sanningen, men det är inte sanning jag vill åt. Det är istället en problemfri känsla av att äga sig själv och sitt eget uttryck. Lite såhär: Jag är den som själv har makten över hur jag väljer att se ut och klä mig. Om mitt inre får tränga ut och visa sig till fullo i mitt yttre.
Hur jävla starkt och snyggt är inte det!?

Sydafrika fick idag iklä sig rollen som snygg luffare. Mitt i gräset satt hon. Min hatt och min sammetskavaj gjorde looken fulländad.
Att det gick omkring en man och klippte gräset runt omkring oss behöver vi inte låtsas om.
Fast lite fint var det ju när gräsklipparen var ungefär en meter ifrån oss och det började regna och kamerans batteri tog slut. Samtidigt. Då fick vi vara klara.
Jag ska använda de här bilderna till Etsy tänkte jag. Alla de här smyckena är nämligen redan upplagda där men behöver en snygg modellbild som kan ackompanjera de mer stilrena närbilderna som jag redan har. Jag är så glad över resultatet idag. Det här är bara en liten del av bilderna vi tog och det var ganska snabbt fixat. Underbart när man lyckas fånga precis den där känslan som man ville åt!

Och vill ni veta en sak? Dimman på de översta bilderna är inget filter eller så. Det är bara jag som andats på linsen lite. Fint va? Älskar att kunna lösa helheten direkt i kameran!

Idag hade far och jag en lång dag framför oss. Inledningsvis var det lite svårt med koncentrationen eftersom vi väntade omvälvande besked. Klockan halv elva, när vi stod mitt ute på landsbygden, ringde telefonen och pappa tog emot nyheten att han blivit morfar. Och jag har blivit moster! Lilla Hilda föddes idag och blir nu den andra Hilda Losten som någonsin har funnits. Den första var min pappas farmor. Heja min fina syster!
Efter den glada nyheten blev allt mycket lättare!
Vi åkte längs sommarkantade vägar, blev guidade av två kunniga och trevliga historiekännare, jagades av myggsvärmar, plåtade och trädde in i ett mausoleum i form av en gigantisk pyramid som låg gömd långt in i skogen, träffade glada kossor och fick se allt det vackra som är Småland en varm dag i juli.
Många timmar senare kom vi hem. Myggbitna, trötta och glada.

Idag inleddes pappas och min fototurné. Min far skriver på en bok om personer han mött under sina år som journalist i Småland. Jag är bokens fotograf.
Vi har träffat så fina människor, ska ni veta. En 97årig tant som fortfarande åker spark om vintern och hennes pratglada dotter. 97åringen somnade under fikat.
Och så var vi hemma hos en 93årig dam som var lika delar dement som förtjusande. Hon hade en 7-sits soffa i vardagsrummet i den gamla herrgården och jag fick bara fota henne om jag fick henne att se fin ut. Jag lovade.
Vi har fikat konstant och upplevt Sommarsmåland i sitt esse.
Imorgon fortsätter färden.