Min gamla sambo är snyggare än alla andra i hela världen, tror jag bestämt.
Så här såg hon ut idag när jag kom hem till henne på te och Kuba Cola-kaka.
Ni fattar varför jag valde henne som
modell för mina smycken, eller hur?
Idag planerade vi ett nytt photo shoot. Hon har ju blivit rödhårig och då får man passa på. Hon och jag och mina smycken mot nåt rostigt.
Kan inte bli annat än tjusigt!
Kommer nån gång i maj om vinden ligger på åt rätt håll.
Min otroligt vackra syster en sommarkväll på Österlen.
Sitter och tittar på foton som jag tog i somras. Förvånas över hur självklar solen och värmen tycks vara. Hur öppna alla ser ut utan mössavantehalsduksnöblåstslaskblask. Hur tacksamma kommer vi inte vara? När allt kommer tillbaks igen.
Becka och jag tog studenten tillsammans för tio år sedan.
Tio år.
På gymnasiet satt vi ofta i mina föräldrars kök och drack litervis med te och åt hinkvis med popcorn. Vi lyssnade på Suzanne Vega och Sineád O'Connor som jag då, precis som nu, tyckte mycket om.
Och så skrev vi ner våra mål.
Typ livsmål fast för en mer överskådlig framtid. Typ nån månad. Eller en termin. Fast vi skrev om dem oftare än så. Det var fint att sitta där och tänka över vad vi ville förändra, vad vi ville göra mer av (baka mer bröd), hur vi skulle gå ned i vikt och bli skitsnygga, hur vi skulle bli bättre människor, snällare, ödmjukare, coolare och modigare. Sedan när vi skulle göra nya mållistor plockade vi fram de gamla och så bockade vi av de punkter vi tyckte vi hade lyckats bra med (baka mer bröd).
Ikväll när vi hade ätit vår fantastiskt goda pizza, tittat på en dansfilm med usel story men snygg dans, hällt upp te i våra tekoppar och satt på musik (Suzanne Vega fanns med i spellistan), då plockade vi fram papper och penna och skrev ner våra mål.
Jag kan avslöja att jag år 2010 kommer vara modigare, tro mer på mig själv och mina förmågor, och gå på museum och utställningar oftare.
Fotona ovan visar förövrigt tydligt och klart vilken fantastiskt vacker kvinna den där Becka är.
Det tar på krafterna att äta julmat och öppna paket.
Kissen och pappsen somnar i fåtöljen och från ovan strömmar Holy Light. Eller möjligtvis en lågenergilampa.
Mmm, parant var ordet ...
det ser jag fram emot!
G trodde jag var rödhårig. När jag sa nej så såg han besviken ut. Jag borde ha ljuge.
Javisst Lisa!
Och Sonja: Är han färgblind eller?
ja och nu utgår han ju antagligen från att jag har grönt hår ... :(
nä men mitt underhår har jag färgat i nåt som lutar mot rött. Han trodde det var min naturliga hårfärg.
jattesnygg juh!