
I onsdags for jag till Stockholm. Tidigt i ottan steg jag upp för att ta spårvagnen till stationen. Nere på vår gård såg jag årets första höstlöv. Det låg där i höstens alla färger och jag var givetvis tvungen att plocka upp det. Jag funkar så.
Tog med det till bageriet och köpte en macka och sen till spårvagnshållplatsen där jag tog den här bilden med min mobiltelefon.
På spårvagnen var det fullt av folk som skulle till sina jobb och jag var den enda med ett höstlöv i handen.

Väl på tåget tog jag en massa närbilder på Lövet. Jag åkte förstaklass och de andra tjusiga herrarna i vagnen såg skeptiskt på mig och mitt löv. Vi brydde oss inte om blickarna.

När vi passerade Skövde var Lövet riktigt förväntansfullt inför sin allra första resa.

Lövet tittade på barrskogen. Aldrig förr hade det sett något liknande!

Till sist var vi framme i Stockholm! Inte illa för ett höstlöv från Göteborg!

Dagen efter gick vi en promenad i en park. Vi satte oss och vilade en stund på en bänk som matchade Lövet alldeles perfekt.

En annan dag fikade vi. Det båste en del så Lövet flög nästan iväg. Det hade kunnat sluta illa!

Idag var det dags för Lövet och mig att åka hem igen. Vi åkte dubbeldäckartåg och satt på övervåningen. Varken Lövet eller jag hade upplevt det tidigare.

Kl 18.15 var vi hemma på gården igen. Dubbelvikta av trötthet och slitna efter en lång och händelserik resa, alldeles sprängfyllda av nya erfarenheter!
Jag hade kameran om halsen när vi gick ut i vädret som var grått och klibbigt.
Jag hade kameran om halsen när vi klev av vagnen och vädret var regnigt.
Jag stoppade kameran i en påse när vi sprang från affär till affär för att undfly sagda väder som nu förvandlats till något av ett oväder.
Fick mer i lön än jag förväntat mig. Köpte strumpbyxor. Gör alltid det när jag har pengar.
Åt husmanskost på en uteservering med trummande regn på tygtak. Hade vansinnigt trevligt med två fina människor.
Kläderna var så fuktiga och vi var så trötta när vi åkte hem. Somnade så fort vi kommit innanför dörren. Sov så gott i två timmar.
Resten av kvällen var det te i prickig tekanna, nybakt bröd, trivsel och nittiotalsfilm med tillhörande fniss för hela slanten.
Och den där kameran har precis fått komma upp ur påsen. Inget av vädret/ovädret har den snappat upp; inte en endaste bild har jag tagit idag.
Så här är en jag tog häromdagen. En dubbelexponering av cementbalkonggolv och mitt ansikte.
Imorgon hoppas jag på kameraväder. Tills dess får det vara vilket väder det vill för jag sitter inne och mina kläder är torra och varma.
Godnatt.
Har den här vackra människan på besök i hela helgen. Det är ett år sedan hon var här sist och lagade underbar mat i mitt kök.
Jag har fyllt på teburkarna och förbereder mig för några toppendagar.
Jag och min mor gick en promenad idag. Över kullar, genom dalar, längs med bäckar, bredvid vattenfall. Naturen här är inte som någon annan. Fåren som bor här lever ett paradisliv och jag avundas dem nästan. Men bara nästan för vi har det helt sagolikt vi också.
Jag hade två kameror om halsen. En analog och en digital. Så tuff är jag.