Det ser så varmt ut. De höga stråna plockar upp solskenet och återanvänder det. Sänder ut kvällsljus till grannstrået som skickar vidare tills hela ängen är upplyst. Det är tyst nu och ovanför ljusfältet gnistrar en och annan insekt till. De spröda vingarna blir till speglar som stråna kan spegla sig i.

Vigaredan är årligen återkommande. Bybor och sommargäster köper lotter, äter medhavd mat och dansar tills solen gått ned bakom ryggen på Stenshuvud.
Lottringen förvandlades till en tamburin och hon som höll i den var min mor, som i stunden blev till en flamencodansös, virvlandes fram mellan sommargästerna som ville försäkra sig om att just de fick köpa flest lotter och därmed ha störst chans till de åtråvärda vinsterna.
På vinstbordet låg ett Lottalostenhalsband. Hoppas den som vann känner sig extra vacker med det om halsen.
Nu är det ett år till nästa fest. Ett år tills nya sommargäster blir återkommande sommargäster.
Ett år tills hamnen fylls av charmigt falsksjungen dansmusik igen.

Vi gick en sväng på byn och kom tillbaks till dukat bord i kvällssol. Det blev ett par glas vin till innan det var dags för disk.