Hello!
Time for a Two Two Two (+ bonus Two Two because I'm the worst at limiting myself).
Two of extreme green:
One from a walk into town through a lovely green park, and one from an evening run over the cemetery when it was finally raining after a few days of complete headache infusing heat wave.
Two things I ate:
One home made noodle soup that tasted a little bit like heaven, and one slice of cake eaten at work a saturday while the half marathon Göteborgsvarvet was going on right below the balcony.
Two of me wearing the same vintage dress while doing the same very relaxed pose.
One with mustard yellow socks and sunglasses and one without the mustard yellow socks and sunglasses. It's all in the details, folks.
Two still life photos with my grandmothers old scarf as background:
One with a very fragile leaf, and one with one of the Leaf pendants from my new collection.
Two pictures of parts of my forever growing vintage porcelain collection:
One of the kitchen cabinet with all my many teacups and one of the shelves containing some of my teapots. Yes, SOME. I'm clearly a tea pot addict.
Two of me on my way to vote.
One of me sniffing the rhododendron and one with a smile as wide as my face.
Like most of you probably now, yesterday was the big election for the European Parliament. As a very proud and loud feminist I was so happy to see that the wonderful feminist party
F! got seats in the parliament but at the same time there's such a wave of sadness and fear because of the many racist- and nazi parties that also made their way into EU. I just can't understand how it all seems to happen again, that these hateful, ignorant and extremely stupid people get so many votes. Haven't we learned from the past? Are people really this stupid?
I hope what we see now is the last kick and that it will turn soon because we need more love, equality and acceptance in this world, not more hate, closed mindedness and bigotry.
Well, that was all from me today. I hope to blog soon again because a week inbetween posts is just not okay, right?
Tjingeling!
/Lotta
We went to see Batman - The dark knight rises yesterday. It made me angry of the entire movie business and the boring gender roles they show. I felt that I needed to vent this. So here we go; first in swedish, then again in english. That should make me feel better. Maybe.
Gothenburg with Gotham feel.
Okej, vi såg alltså nya Batmanfilmen igår. Jag ska kanske inleda med att säga att jag älskar sådana här filmer. Superhjältar, action och pang pang. Jag har inga problem med ytlighet och lättsamhet så länge det görs bra. The dark knight rises var enligt mig inte jättebra överlag men det var en specifik sak som fick mig att ryka av ilska.
I hela filmen finns två kvinnor, och båda hånglar med Batman.
Jag vet att Batmanhistorierna är på det här viset, ni behöver inte berätta det för mig, men man kan ju uppenbarligen ändra på storyn och slänga in lite nya karaktärer utan att någon blir alltför upprörd. Skulle man då inte också kunna slänga in lite varierade kvinnoporträtt någon gång ibland? Och detta handlar egentligen inte bara om Batman utan om varenda jäkla superhjälte/action/popcornrulle som görs idag.
Männen får vara hjältar, direktörer, poliser, galningar, fegisar, elakingar och alla andra sorters människor det finns.
Kvinnorna får vara sexiga.
Ibland är de starka och coola också men då är de det på ett sexigt vis. Hon lurar en tuff, hård kille genom att flirta, puta med munnen, smeka en arm och sen BAM sparka tuffingen i skrevet!
Alltid samma sak.
Igår fick jag en idé. Jag vill göra en actionrulle där hela rollistan utgörs av kvinnor med undantag för två supersexualiserade män som ser upp till den coola hjältinnan. Jag skulle inte göra en big deal av det. Jag skulle göra en bra film, med hjältar, direktörer, poliser, galningar, fegisar, elakingar och alla andra sorters människor det finns.
Och vet ni vad som skulle hända? Världen skulle få spel. Folk skulle vråla feministerna har gått för långt!! Och även om man bara skulle gå så långt att rollistan bestod av 50/50 män/kvinnor så skulle det bli liv i luckan.
För män är människor och kvinnor är bara kvinnor. Och jag är så less på att gå på bio och se detta om och om igen. Så himla himla less.

I'll start with saying that I love these kinds of movies. Super heroes, action and explosions. I have no problem with easy going shallowness as long as it's well made. The dark knight rises was not a very good movie in my opinion, but the thing making me mad was one specific thing:
In the entire movie there were two women, and both of them made out with Batman.
I know that the Batman stories are this way, you don't have to tell me this, but apparently they can change the story and throw in some new characters without upsetting anybody too much. Why not then throw in some interesting female characters at the same time? And this isn't really about the Batman movies alone but every single super hero/action/popcorn movie ever made today.
The men are heroes, directors, policemen, lunatics, cowards, evil and all other kinds of persons that human beings can be.
The women, they are sexy.
Sometimes they are cool and strong but then it's still in a sexy way. She tricks a tough guy through flirting, pouting with her lips, stroke an arm sensually and then BAM kick him in the crotch!
Every single time.
Yesterday I got an idea. I wan't to make an action movie with only female characters except for two super sexualised men who look up to the cool heroine. I wouldn't make a big deal out of it. I would make a great movie with heroes, directors, police women, lunatics, cowards, evil and all other kinds of persons that human beings can be.
And do you know what the sad thing is? The world would freak out.
People would scream the feminists have gone too far!! And even if I only should go as long as 50/50 men/women people would go absolutely nuts.
Because men are human beings och women are only women. And I am so tired of seeing this thing over and over again. So damn damn tired.
Ligger i soffan och snurrar runt på Etsy. Hittar så
fina saker som jag vill ha.
Läser olika försäljares presentationer och bygger upp en irritation, kan inte riktigt förklara den än. Läser en intervju med en Etsy-försäljare som har Lyckats, så att säga. De inspirerar mig ofta, eftersom det bevisar att man faktiskt kan leva på sitt hantverk. På sin dröm.
Ibland gör de mig dock sur. Så skedde idag.
Jag har nämligen upptäckt ett mönster. Jag ska förklara.
De flesta säljarna på Etsy är kvinnor, det är ju inte så konstigt med tanke på att hantverkande brukar ses som något typiskt kvinnligt. Det är förstås himla trist att där inte finns fler män, men det är inte det som stör mig.
Majoriteten av kvinnorna är
Stay at home mums. I USA, där de flesta Etsy-försäljarna bor, är det självklart att kvinnorna stannar hemma med sina barn, ofta flera år eller kanske till och med resten av livet. Och då, i de här intervjuerna, berättar de hur deras business kom till och det är ALLTID samma historia: De är hemma med barnen och vill ha nåt att göra under dagarna och samtidigt ge familjen lite
extrapengar.
Det här gör mig faktiskt skitsur. Snacka om att nedvärdera sin verksamhet!
Det de gör är bara nåt skoj för att dryga ut kassan lite. Inget viktigt, som mannens heltidsjobb inte!
De beskriver sin arbetsdag och det är samma beskrivning om och om igen. Hon gör frukost till familjen och medan de äter svarar hon på mail, sen skickar hon iväg man och barn till jobb respektive skola och så har de en liten unge hemma som måste lekas med mellan de olika hushållsysslorna. Sen när bebisen tar eftermiddagsvilan då hinner hon jobba lite och sen tar de tillsammans en promenad till posten för att skicka iväg paket till kunder och så kommer de hem så hon hinner laga mat till maken innan han kommer hem från jobbet.
BLÄÄÄÄÄÄÄ!!! Det är ju ingen framgångssaga!!
Nu finns det kanske några av er som tycker det låter helt underbart men jag får faktiskt kväljningar. Att inte ta sig själv på allvar på det där viset!
De historierna som verkligen inspirerar mig är de när någon verkligen har gått från att pyssla i liten skala till att leva på sitt hantverk. De som har en business på riktigt. De som faktiskt har lyckats ta sin dröm och förvandla den till en heltidssyssla. Åh, vad jag avundas dem, inspireras av dem och hoppas att mitt hårda arbete en dag ska leda till nåt liknande.
Jag orkar inte läsa om fler kvinnor som vill starta work shops för andra hemmafruar som vill tjäna några extra slantar till familjens semesterkassa!
Och sen är de alltid supertroende och säger att deras kreativitet kommer från Gud.
Om jag någon gång får svara på de där frågorna ska jag skriva att jag vill tacka gullige Satan för min möjlighet att kombinera färg och form på ett vackert vis.