Det kan vara Sonjas fel/förtjänst att jag tänker på spjutspetsar idag. Hon brukar alltid säga att man ska tänka att man är ett spjut när man vill få saker att hända. Rakt på, vass och bestämd.
Jag tycker det är en vansinnigt bra liknelse, och det har alltså fått mig att börja tänka på själva spjutets spets. Den där vassa välformade flintastenen eller vad det kan tänkas ha varit de använde förr i världen.
Ni vet nog att jag är väldigt intresserad av de oregelbundna formerna av skärvor. Jag tycker det är fascinerande med saker som formats av ett misstag, en olycka. Ett fat som tappas i marken går sönder på ett alldeles speciellt vis. Glasflaskor som krossats blir till många olikformade små skärvor, och alla har vi väl gått i vattenbrynet och letat glasbitar som formats av hav och sand. De vassa kanterna har blivit mjuka. Det har blivit något annat.
Och nu då spjutspetsar. Som också är en slags skärva egentligen. En flinta flisad till sitt vassaste jag.
Den är inte helt symmetrisk, inte helt tyglad av människan.

Spjutspetsen ovan hittar ni i min Etsy-butik om ni drabbas av habegär.

Rött och svart är en vinnande kombination, det kommer man aldrig ifrån.
De här örhängena påminner mig om min rödsvarta period jag hade för ett par år sedan. Svarta kläder, röda läppar, rött sidenband i håret och kanske också runt midjan. Och så röda smycken, förstås. Snyggt.

Och de här tjusiga örhängena kan ni se mer av här i min Etsy-butik.

Trevlig helg på er allihopa!

Jag ser min vårlängtan tydligt i mitt arbete.
Vill göra smycken i ljusa drömmande färger. Solsken, frisk luft, skira blad och nyöppnade knoppar: det fyller upp min kreativa hjärnhalva just nu.

Idag bestämde jag mig för att Nu får det vara nog med det här! och så gick jag ut.
Världen var lite fuktigare, lite mildare, gråare och mindre snöig än när jag sist såg den. Dessutom hade jag hört fågelkvitter genom fönsterglipan i morse. Bara det liksom.
Det kändes bra. Jag balanserade på en miljon gruskorn och fick tankar om att mina fötter rullade fram över marken som sådana där larvfötter som stridsvagnar åker på.
Gick armkrok genom ett Göteborg i gråskala. Vi sjöng på Min hatt den har tre kanter och funderade lite på om andra par också gör sådant.
Det regnade på mina öron som jag i förrgår nästan rev av i ett försök att få stopp på det evinnerliga kliandet.
Vi åt soppa på ett ställe och handlade grejer på ett annat och köpte semla på ett tredje.
Kom hem och drack en kopp kaffe för att fira att jag är frisk.
Sedan blev jag totalt utmattad efter allt friskhetsutövande så nu får jag ta igen mig lite.
Det tar på krafterna att vara frisk.