Natten till idag gick vi mellan husen. Alla sov, ingen var vaken. Öppna fönster med tunna gardiner svepandes i lyktskenet. Allt tyst och mörkt. Och denna tropiska värme.

Den är säkert halv elva i stan med, men det spelar för mig ingen som helst roll. Vågorna slår och David och hans inspelningsapparat fångar ljud. Själv sitter jag på ett litet stenfort som är
uppvärmt av en brännande sol. Luften svalkar nu. Det luktar tång och nyponros, och klockan har hunnit bli halv elva här vid havet.

Sitter just nu på en pir i Simrishamn med Davids dator i knät. Vi kom hit i vår jakt efter täckning. Där vi annars är står det Simrishamns hamn på livbojarna helt missvisande. Viks fiskeläge är för litet för egna bojar och dit når inte mobil och internettäckningen.
Därav denna mastodontuppdatering idag. Skönt och jobbigt på samma gång, för jag springer givetvis runt med kameran dagarna i ända (när jag inte ligger och flämtar av värmeslag) och det blir många foton jag vill visa.

Den olidliga värmen tänker jag inte nämna.

Detta inspirerar mig väldigt mycket nu. Vajande grässtrån i vind, i solnedgång, i skymning.
Jag skyr inga fästingar, må de komma om de vill! Jag är på jakt efter suddet, djupet, färgerna och rörelsen!
Jag ser det som penseldrag målade med min kamera. Hela min hårddisk kommer vara full av vajande, svajande strån när jag kommer hem.
Det känns helt okej.