Det är nog inte helt lätt att forma ett spjut av champagne men man kan ju fantisera. Och uppskatta färgerna. Och sedan göra som man vill.
Lite som solljus om våren, tänker jag mig att det här smycket är.

Om ni blir köpsugna hittar ni den i min Etsy-butik.

Spjutet är här för att stanna. Helt klart!
De här fina gjorde jag idag och jag tycker så mycket om dem. De är lätta och stabila, spetsiga utan att vara vassa, och jag föreställer mig att de är små delar av en klarblå himmel formade till spjutspetsar att hänga om halsen och i öronen.

Som vanligt är det till min Etsy-butik ni ska gå om ni vill köpa eller se mer.

Förövrigt har jag drämt lilltån i en byrå. Så hårt att tån har svullnat ganska så rejält och bultar elakt av smärta. Så fjantigt. Igår poängterade jag att just den där byrån faktiskt inte står så illa till trots att den är placerad i en dörröppning.
Jo tack. Det fick jag ju äta upp idag.

Nytt i butiken. Den översta ser nästan ut som ett land. Vilket då, någon som har ett förslag?
Jag har gjort några himla snygga smycken idag som kommer upp senare i kväll. Längtar efter att få visa er dem. Det känns som jag är inne i ett flow och det är verkligen den bästa sortens känsla! Jag har tydligt klart för mig vad jag vill förmedla och jag vet precis hur jag ska få fram det. Lovely!

Det är säkert spjutspetsarnas kraft, som jag berättade om igår...

Det kan vara Sonjas fel/förtjänst att jag tänker på spjutspetsar idag. Hon brukar alltid säga att man ska tänka att man är ett spjut när man vill få saker att hända. Rakt på, vass och bestämd.
Jag tycker det är en vansinnigt bra liknelse, och det har alltså fått mig att börja tänka på själva spjutets spets. Den där vassa välformade flintastenen eller vad det kan tänkas ha varit de använde förr i världen.
Ni vet nog att jag är väldigt intresserad av de oregelbundna formerna av skärvor. Jag tycker det är fascinerande med saker som formats av ett misstag, en olycka. Ett fat som tappas i marken går sönder på ett alldeles speciellt vis. Glasflaskor som krossats blir till många olikformade små skärvor, och alla har vi väl gått i vattenbrynet och letat glasbitar som formats av hav och sand. De vassa kanterna har blivit mjuka. Det har blivit något annat.
Och nu då spjutspetsar. Som också är en slags skärva egentligen. En flinta flisad till sitt vassaste jag.
Den är inte helt symmetrisk, inte helt tyglad av människan.

Spjutspetsen ovan hittar ni i min Etsy-butik om ni drabbas av habegär.