Jag har aldrig avlagt nyårslöften. Sådana är man dömd till att misslyckas med.
Däremot gillar jag listor med mål och drömmar. En lista där förhoppningar och planer får blandas på samma papper.
Igår skrev jag en sådan liten lista. Inga saker som är allt för jobbiga. Inget som redan nu får mig att sucka utmattat.
Utan sådant som känns spännande, pirrigt och genomförbart.
Jag har en till sån lista, som jag gjorde för kanske en månad sedan, som mer handlar om mitt kreativa arbete men det är så svårt att skilja fritid från arbete för mig eftersom jag älskar det jag vill jobba med så det blir lite blandat på båda.
Men här kommer några drömmar, mål och planer för mitt 2012 saxat från båda mina listor :

*Blogga varje dag från min nya fina hemsida när den väl lanserats(men inte om jag inte vill, för det är som sagt inget löfte).
*Loppisfynda massa fina kläder och sedan mixa och matcha VILT!.
*Laga mer mat från grunden. Som till exempel Mandelmjölk och andra knasigheter.
*Försöka få in mina smycken i affärer i till exempel USA och England. Hur häftigt vore inte det! Och tack vare Etsy har jag lärt känna folk som håller ögonen öppna för mig efter potentiella butiker. Om ni vet nån: hojta!
*Skriva ett suveränt filmmanus till Vad tyst det blev (något som snart ska vara färdigt. wiiii).

Jag har massvis med fler mål som känns oerhört spännande, men de vill jag inte berätta om än. De handlar om mina smycken, om mina foton och om att våga göra saker jag länge velat. För jag har så vansinnigt många bra idéer som jag verkligen tror skulle bli fantastiska om de genomfördes. Det jag varit dålig på är att våga. Det ska jag sluta med. Vara rädd alltså. Det är så fullkomligt onödigt och tidsödande att oroa sig över att saker inte kommer funka. Då har man lagt tid på det istället för att faktiskt göra det man drömmer om. Puckat så in i norden.

Jag hoppas faktiskt att jag kommer kunna pricka av nästintill varenda punkt när året är slut. Och något som jag faktiskt lovar är att jag ska berätta för er om allt jag tar mig för.
LÃ¥ter det som en bra deal?

Veckan i Nordstan är över. Jag är hemma. Jag är trött.
Det blev en bra avslutning med finfin försäljning.

Mest minnesvärt idag:
Kvinnan som suttit på bänken med fyllona hela veckan kom fram till mig och sa: Jag tänkte jag skulle förklara för dig varför jag tittat så mycket på dig idag så du inte blir rädd eller så. Den där gula färgen på din tröja; jag älskar den. Det är nämligen samma färg som Jesus hade på sin rock när han kom till mig 1995.

Och med de orden avslutar vi rapporteringen från julmarknaden i Nordstan 2011.

Dag 7 av 7 avklarad.

Idag var idolerna och sjöng i Nordstan. Det hördes främst på alla skrikande flickor. De låter lite som ett sånt där gnisselljud som kan uppstå om man gnider en gummiboll mot en glasruta.
Fast mycket mycket högre.

Annat som hänt idag:

En liten pojke med guldpaljetthatt stod länge framför mitt bord och pratade med mig. Han hade varit på idol igår och lyssnat på dem idag med. Han vill att Robin ska vinna. Han älskade Eric Saade och berättade för mig om en tjej som var bortskämd som bodde i ett jättestort rum och var kär i Justin Bieber och hon grät massa över det och så ringde det på hennes telefon och så var det Justin Bieber! Gissa om hon blev glad då!!
Han var också väldigt fascinerad över mina smycken och undrade vilket smycke som tog allra längst tid att göra. När jag visade honom ett stort armband sa han Då ska du ha mycket pengar för det för om man har jobbat länge på något så ska man få mycket pengar.
Jag tyckte det lät mycket klokt och sa till honom att han var ju en riktig affärsman!
Ja, folk brukar säga det om mig, sa han då och borstade bort några osynliga dammkorn från ena axeln i en supernonchalant gest. Jag visste knappt var jag skulle göra av mitt skratt, så fint var det!

En kvinna tvärnitade när hon såg ett av mina halsband i prinsesstårtefärger och utbrast Det är så vackert att jag nästan döööör!

En annan kvinna ansåg att hon hade all rätt att kritisera alla mina smycken eftersom hon bara kom med idéer. Att idéerna enbart bestod i hur färgerna var helt fel, att kedjan inte alls passade och att mina lösningar inte var rätt, ansåg hon inte vara något som helst problem med.
Det här är något jag stöter på ganska ofta. Det är en stor skillnad på att komma med fina tips och att elakt kritisera. Den här kvinnan kände inte till det, verkade det som.
Innan hon gick pekade hon på mina biltärningar och sa i en ton som inte riktigt gick ihop med hennes ord: Det där var ju tokigt.
En sån tokig tant va!

Och just det!
På morgonen kom ett fyllo som gick före mig igår kväll. Eftersom jag varit där när han gått och var där när han kom undrade han förskräckt om jag hade varit där hela natten och sålt smycken! När jag skrattande förklarade att jag just kommit dit pustade han lättat ut för min skull. Åh.

Toppendag idag! Imorgon är sista dagen. 11 till 17 är det öppet då. Passa på för sjuttsingen!

Dag 6 av 7 avklarad.

Den röda burberlocken på bilden är den andra i ordningen eftersom den första hade 3 cm för kort tråd. Snöpligare än så kan det ju inte bli alltså! Well, jag får helt enkelt behålla den själv då...

Idag har det hänt grejor på marknaden i Nordstan förstår ni!
Inom loppet av fem minuter inträffade följande:
Jag blev flirtad på av en irakisk pizzabagare från Torslanda som ville bjuda mig på pizza i hans pizzeria och när han gått kom en fransman med tjusig hatt, kravatt och tvinnad mustasch fram och berättade att han tillverkade franska sängar och ville bjuda mig på lunch.
Jag avböjde vänligt men bestämt.
Detta är inte första gången den här veckan som män över 45 fattat tycke för mig. Man kan ju undra vad de lägger i briokaramellerna egentligen...

Annat från dagen:

Den mer än lovligt skrynkliga damen som lutade sig över mitt bord som om hon ville viska mig en hemlighet och sade Oh, vad det finns många duktiga människor! Så vackra saker! och så plirade hon med ögonen och gick.

Och den lilla flickan som tittade på mina berlocker och hittade på den ena mer makabra historian efter den andra om mina smyckens öden. Tänk om man bröt upp den och tog ut den tärningen och KROSSADE den!
eller Tänk om man klämde denna blomman och ba drog isär den och ba...
Och jag ba: AJE!

En pappa och hans lilla dotter kom och tittade på mina saker. Flickans mamma var konstnär. En gång när du är stor kanske du också kan vara konstnär och stå här och sälja dina saker. Sa pappan. Flickan svarade genom att visa mig sin läppglansdosa som var formad som ett snäckskal.
Pappan tyckte att den lilla flickan kunde prata om konst med mig istället.
Flickan ville hellre berätta för mig om hennes dumma bror Alex som hela tiden gömde hennes väska i sanden så hon inte kunde hitta den.

Dag 5 av 7 avklarad.