Sydafrika fick idag iklä sig rollen som snygg luffare. Mitt i gräset satt hon. Min hatt och min sammetskavaj gjorde looken fulländad.
Att det gick omkring en man och klippte gräset runt omkring oss behöver vi inte låtsas om.
Fast lite fint var det ju när gräsklipparen var ungefär en meter ifrån oss och det började regna och kamerans batteri tog slut. Samtidigt. Då fick vi vara klara.
Jag ska använda de här bilderna till Etsy tänkte jag. Alla de här smyckena är nämligen redan upplagda där men behöver en snygg modellbild som kan ackompanjera de mer stilrena närbilderna som jag redan har. Jag är så glad över resultatet idag. Det här är bara en liten del av bilderna vi tog och det var ganska snabbt fixat. Underbart när man lyckas fånga precis den där känslan som man ville åt!

Och vill ni veta en sak? Dimman på de översta bilderna är inget filter eller så. Det är bara jag som andats på linsen lite. Fint va? Älskar att kunna lösa helheten direkt i kameran!

Senaste skapelserna fotade i sommarkvällsjus.
De översta hamnar snart i Etsy-butiken. De andra är beställningsjobb.
Av en tillfällighet går allt i samma färgskala. Är detta en vinröd/cerise sommar måhända?

Och annars då?
Jo, det har blivit mycket väntan i telefonkö de senaste dagarna. Jag bråkar med telenor. Eller nä, Telenor bråkar med mig. Jag dricker te som skeppats till mig från USA. Jag sitter i soffan och gör smycken och bättrar på min nördighet genom att plöja avsnitt efter avsnitt av Doctor Who.
Det blir en väldig massa melon också.
Favoritmelon just nu: Piel de sapo.

Jag testar nya sätt att fotografera mina smycken på. Vill skapa tydliga stämningar på varje bild. Vill inte fastna och göra samma jämt.
Det här lövet fick vila på ett par tunna, spetsliknande löv som jag hittat i en rabatt på Hisingen för några år sedan. De är helt galet tåliga.
Precis som mina smycken bygger deras styrka på mängder av sammanhållande tunna trådar. Tillsammans är vi starka, och allt sånt.

Har lagt upp lite nytt i Etsy-butiken.
Har en sån där vecka då jag inte gör annat än jobbar praktiskt taget. Dygnspass på ena jobbet och sen hem och jobba med egna jobbet. Fota, maila, skriva, smyckesgöra.
En vecka kvar sen lugnar det ner sig.
Det är en knepig kombination just nu. Jag vill jobba mer med egna företaget men hinner inte för jag måste ta annat jobb också för att klara räkningarna. Ja, inga konstigheter kanske. Men när jag sitter hemma och jobbar så känns det så himla rätt. Jag tycker verkligen om mitt andra jobb också men det är ju mina smycken och mina foton jag ska jobba med. Egentligen. På heltid. På jämt. På riktigt.
Och hur svårt är det inte att satsa när man inte har tid och pengar?
Man kan ju drömma om en lottovinst men om man inte ens spelar?
Inte ens det kan man hoppas på då.
Fast vet ni. Det känns inte tungt, bara lite splittrat.
Jag tror bestämt jag behöver kramas med Österlen lite. Det funkar alltid väldigt osplittrande på mig.