Jags stod och fotade en vallmo i åkern och helt plötsligt var David borta. Puts väck!
Hittade honom inuti majsfältet. Den pojken, den pojken...
Min systerdotter Hilda har förtrollat hela familjen.
Igår kom Systern och hennes lilla nyföding Hilda. Hilda är inte ens en månad gammal och yttepytteliten.
Efter middagen fick extramormor vakta barnet medan vi andra tog med Systern ut för att visa henne kullarna och Det ensamma trädet.

Det Sociala Fåret mötte oss på toppen. Lika glad som alltid.
Det är fint att han alltid håller hus just där med tanke på att markerna han kan gå på är nästintill oändliga.

Vid Det ensamma trädet är utsikten så maffig att man häpnar. Fadern plockade fram mobilkameran, Systern blickade ut under stum förundran.

Solen gick ner bakom blomstren på ett synnerligen behagfullt vis.

Sedan fortsatte David och jag promenaden ensamma. Vi gick till Sträntemölla som är ett mycket trolskt och vackert vattenfall mitt ute i skogen.

Ni ser ju själva hur jäkla fint det är!

På vägen upp såg jag en groda som jag försökte fånga. Lyckades bara ge den en liten klapp på ryggen innan den skuttade iväg.

Däruppe hade man fin utsikt över fallet.

På vägen tillbaks hade solen försvunnit helt bakom de nyskördade, randiga kullarna.

Vilt blomster i dikesrenen: ett av många favoritmotiv för mig.
Sedan gick vi hem och drack te och spelade Othello.
Igår åkte David och jag på vår årliga Österlenåktur. Det innebär slumpartat åkande mellan fält och åkrar. Har vi svängt höger några gånger på raken så svänger vi vänster nästa gång. Lite så.
Förra året hittade vi
Vittskövle slott där de hade ett underbart
grönskande lusthus.
I år hittade vi Kafferosteriet på Österlen. Där satt vi under ett äppelträd och åt vansinnesgod pizza. Några timmar senare hamnade vi i Östra Vemmerlöv på ett finfint fik.
Sen var vi så trötta att vi behövde åka hem och sova lite.