Vi gick en långpromenad igår, David och jag.
Jag hade smycken med mig som jag behövde lite bilder till, och så hade jag min nya hatt på huvudet också.
Fåren här är oftast blyga men ett av dem är helt orädd. Sög på min tumme och buffade på oss. Fullkomligt bedårande! Han är Det Sociala Fåret.
Omgivningarna här får mig nästan att gråta. Det är så vackert och så mäktigt. Jag vill bara lägga mig ner på kullarna och finnas där.

Det här fina askfatet fyndade jag för 20 kronor på en loppis häromdagen. Det tjänar nu som smyckesdisplay vid mina fotograferingar.
Tyllet som ligger inuti burberlockerna har jag färgat själv med hjälp av tre olika slags teer: röd hibiskus, saffran och svart te.

Jag tycker det känns väldigt roligt att kunna göra det själv och resultatet ser härligt flammigt ut.

Väldigt ofta när jag gör smycken har jag en bild i huvudet av hur smycket ska se ut men allt eftersom jag jobbar förändras den bilden och i slutet blir det något helt annat. Men ibland är det verkligen den ursprungliga tanken som gäller. Så var det med den här halsbandsberlocken. Jag ville åt ljuset, det organiska utseendet och en jordnära färgskala. Blev så nöjd med känslan och formen. Sådär så att jag inte kan sluta titta och fingra på den. Och ljuset i fönstret sen när jag fotograferade! För mig kan det gärna få vara regniga dagar om ljuset lyser så här vackert genom molnen!

Del två av bilderna jag tog på Sydafrika igår.
Jag gillar verkligen den här lite romantiserande bilden av luffaren. Friheten och närheten till naturen. Och snyggheten.
Kanske inte så värst nära sanningen, men det är inte sanning jag vill åt. Det är istället en problemfri känsla av att äga sig själv och sitt eget uttryck. Lite såhär: Jag är den som själv har makten över hur jag väljer att se ut och klä mig. Om mitt inre får tränga ut och visa sig till fullo i mitt yttre.
Hur jävla starkt och snyggt är inte det!?