Klicka för större

På väg upp efter ytterligare en trevlig dag på Nordstans julmarknad. Väskan är en del av min skyltning och var min mammas väska en gång. På 50-talet fick hon den av sin pappa när han varit i Paris. Den är hur fin som helst.

Även denna dag kretsar de flesta historierna runt min skål med briokarameller. Här har vi några godbitar:

Grabbgänget som grävde ner sina nävar i den lilla skålen och sedan frågade om man fick ta. En liten kille väste till de andra Ta inte så många! och fick som svar av en av de större grabbarna att Det är ju gratisgodis!
Strax därefter kom de tillbaks för mer. Då kände jag mig nödgad att agera surkärring och sa att man får ta en eller två. Jaha, sa grabbarna då och syntes inte till mer.

Lite annorlunda var det med den lilla flickan som kom fram och studerade alla mina smycken noga, lyfte upp dem, frågade vad det var och om jag hade gjort alla smyckena. Plötsligt fick hon syn på godisskålen och sa Där är en godisskål som jag inte ska titta på, och så satte hon ena handen som skygglapp vid sidan av ögat och fortsatte studera halsbanden. Jag sa att hon fick ta en godisbit om hon ville men fick då veta att hon skulle få godis sen när hon kom hem.

Andra fina saker idag:
Tyskan som kom tillbaks tre gånger och fingrade på ett stort blått halsband. Första gången skulle hon bara titta, andra gången skulle hon önska sig det av sin pojkvän, tredje gången köpte hon det själv.

Det finska fyllot som placerar sig precis framför mitt bord och glor på mina smycken utan ett ord. När man säger något till honom låtsas han inte höra, han bara fortsätter stirra rakt på ett av mina halsband. Lite som att han vill påpeka att han får minsann stå och glo precis var han vill och hur länge som helst!

Tanterna som skrattade högt när de fick syn på skylten till Blingfittan. De tyckte det var en fantastiskt rolig och strålande idé!

Men finast av allt var ändå detta:
En kvinna kom fram och tittade på mina halsband som är inspirerade av krossat glas. Jag berättade för henne att jag fått idén från en sprucken spårvagnskur och hon utbrister Ja, tänk att tonårsvandalism kan leda till nåt så vackert! Vilket är precis så jag brukar uttrycka mig! Jag berättar om tanken bakom mina smycken som ser ut som skärvor. Jag säger att jag tycker lite synd om skärvan som aldrig får ses som en egen form utan alltid som en del av en form som gått sönder. Jag säger att jag med mina smycken vill visa hur skärvan är en vacker form i sig själv, precis som den är.
Här blir det hela nästan osannolikt fint när kvinnan stoppar ner handen i fickan och plockar upp en porslinsskärva som hon alldeles för bara nån minut sedan hittat på marken. Hon hade sett den i ögonvrån och vänt sig om för att ta upp den. Hon hade tänkt just att det var en sån vacker form som fungerade som en egen helhet.

Alltså åh. Jag var nästan skakis efter det där. Så perfekt.
Fy bubblan vad jag älskar att möta människor som reflekterar över saker på samma vis som jag. Som ser det vackra i det fula.
Show other posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop