På lördagar kommer ju ingen post säger ni? JO! På lottalosten.com gör det det.
Ni som följt mig ett tag vet ju att jag älskar Trädgårdsföreningen. En så härlig park mitt i stan med ett finfint trädgårdsfik att spendera timmar på.
Pratade med David igår om att det var länge sedan vi gick dit nu, han och jag. Sist vi var där tillsammans var det
färgsprakande höst.
Jag tycker man kan läsa ut ganska mycket av fotot ovan. Den ensamme unge mannen som nästan flyter in i omgivningarna. Väntar han på någon kanske? Är det en studentmössa på hans huvud? De två herrarna till vänster med sänkta huvuden och svarta hattar. Vad pratar de om? Har de förlorat en gemensam vän? Och vad händer egentligen i det runda huset nere i högra hörnet? Är det en orkester som förbereder sig?
Och längs med parken sitter eftermiddagsslöa människor och njuter av sol och ledighet.
Parker om våren och sommaren, något av det bästa med att bo i en stad.
Here at lottalosten.com I have a series that has been going on for quite sometime now. It's called
Veckans vykort which translates to Postcard of the week. It may not occure every week but you will see it here now and then.
This weeks postcard is an old photo from the park Trädgårdsföreningen ("The garden society") here in Gothenburg. It's located in the middle of the city but lies behind fences and bushes so people tend to not think about it.
They have a lovely café in the rosegarden and I really love to spend hours there with a friend and then stroll around the park.
I said to David yesterday that it's been a long time since we went there together. I've been there with friends but the last time David and I were there was last
autumn.
I love this postcard because there's so much going on. The boy in the middle standing alone looking like he's waiting for someone, the two older men with black hats and lowered heads. Have they lost a friend? Is it an orchestra rehearsing in the lower right corner?
An then it's all the people sitting on benches all around the park simply enjoying the lazy afternoon.
Parks in spring and summertime is one of the reasons I love living in a city.
Idag fyller min mamma år. Detta firar vi givetvis med ett
Veckans vykort!
Ett vykort som jag rotade fram ur en loppislåda i Amsterdam förrförra hösten.
Kortet föreställer som ni ser en flicka med otäcka ögon och ett läskigt leende som ropar till någon på torget där nere att
Nu kastar jag ut korgen med blommor som du gav mig för så dum är jag! Muahahhhaaaahahaha!
Jag skulle aldrig kasta ut blommor som jag fått av någon. Jag säger istället Grattis till min lilla mamma och ger henne en mental blombukett (som jag hoppas inte kastas ut ur ett imaginärt fönster). Grattis!
"Här står jag och är missunnsam."
Hittade det här på en loppis i Simrishamn i somras. När jag fascinerat stod och tittade på den spöklika bilden och vände på kortet, för att se om det stod nåt om platsen, utbrast gubben som sålde:
Det är ju Missunnahuset! På Missunnabacken!
Och ja, på baksidan stod det just MISSUNNA. Bara det. Inget annat.
Det var nog det som gjorde att jag betalade 40 kr för ett vykort.
Kolla bara! Där står pojken utanför det minst sagt mystiska huset (som enligt mina googlingar ska ha varit ett välbesökt värdshus en gång i tiden) och ser helt ensam ut. Vinkeln på fotot, taget från andra sidan en massa träd, förstärker verkligen den obehagliga känslan.
Missunna.
Världens bästa namn på ett hus och en backe.
Dagens vykort är inhandlat på loppis i Suckarnas gång i Simrishamn. På baksidan står det
Metrostationen Komsomolskaja i Moskva.
I förgrunden ser ni två spioner med svarta hattar som viskar nationella hemligheter till varandra. Till höger kan ni se en tant som just precis har stannat till för att hon kommit på att hon nog har glömt nycklarna hemma och nu rotar hon frenetiskt igenom sin väska i hopp om att de ska ligga i botten. I mitten går ett kärlekspar och diskuterar varför alla spioner måste ha hattar på sig och om det inte är lite korkat om man nu ska smälta in i mängden och inte dra uppmärksamheten till sig.