You are now browsing the tag Mina Favoriter.
Click here to read all posts.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jag köpte den här klockan för en månad sedan på en loppmarknad i Nice av en smått excentrisk äldre herre. När jag frågade honom om den fungerade reagerade han som att jag förolämpat hans person och jag fick en lång förklaring på varför han omöjligen kunde veta det. Det var nåt med mängder av dödsbon och gamla tanter. Jag försökte pruta men då fräste han att den var ju redan nästan gratis.
Typ 90 kr gav jag för den och egentligen spelade det mig ingen större roll om den funkade eller ej, för jag ville bara ha den i en kedja om halsen som det smycke den i mina ögon var.
När jag sedan studerade klockan närmare upptäckte jag att tillverkaren hade gjutit ihop klockan så att det var helt omöjligt även för en klockmästare att ta sig in i den utan att A: spräcka glaset, eller B: smälta metallen.
Inget av alternativen var nån höjdare, helt enkelt.
Det verkade vara en sådan klocka som man vrider upp men vad gjorde det när skruven inte gick att vrida på.
Under den månaden jag hade haft klockan i min ägo hade den rört sig exakt tjugofyra timmar framåt. Lite spännande, tänkte jag, och funderade lite över i vilken värld fyra veckor var lika lång tid som tjugofyra timmar.

Men så på midsommar hände det något.
Helt plötsligt hörde jag ett mycket tydligt och klart tickande från den gamla klockan. Alltså riktigt högt. Lite som en äggklocka.
Klockan hade gått flera timmar! Jag fingrade lite på skruvmekanismen och mot all förmodan gick den vrida upp. Och sedan dess har den gått alldeles utmärkt.
Fyra dagar senare har jag mina teorier. De lyder som följer:
1: Någon bor inne i klockan och har sovit i flera år. När jag köpte klockan vaknade den lille varelsen sakta till liv och fick jobba hårt för att få igång de stela kugghjulen.
2: På midsommar händer magiska saker. Det är ju ändå en högtid tillägnad fruktbarhet och grönska och bla bla bla.
3: Det bara blev så.
4: Eller som en vän på facebook sa: Det är Agnes Cecilias klocka.

Hur som helst så är jag himla glad.
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för större

Dagens hiss utspelar sig efter en svettig promenad hem från eftermiddagsbiobesök.
Det var nästan tomt i salongen, men det spelar inte så stor roll när det sitter tre skitungar framför som pratar högt och oavbrutet. Det känns inte helt fint att högt och tydligt utbrista saker i stil med: Ahaaa! Det är franska han pratar! och efter att en av filmens huvudkaraktärer vrålat ut sin vrede och förtvivlan är det INTE okej att härma det lätet högt för oss andra i biosalongen.
David använde sin allra mest myndiga stämma och fick iväg ett kraftfullt Har ni pratat klart därnere snart eller!?
Det fick tyst på dem.
Och när ljuset i salongen tändes igen efter filmen kunde man se rädslan i deras ögon.
Gött.
Comments (3) Write comment
Ni vet när man är så stressad att tiden inte går ihop och man skriver ett blogginlägg om det och att det ändå känns som att det går att lösa men det kommer bli himla stressigt och så går pappa och bryter armen och måste ställa in de två dagarnas fotojobb man hade framför sig pga svår smärta och helt plötsligt har man all tid i världen?
Comments (3) Write comment


Jag är i gräl med pollenjävlarna.
Jag åkte till jobbet och stod på en hållplats och försökte le fint när allergitårarna rann nerför kinderna. Som för att visa alla att jag är inte ledsen, jag behöver inte tröstas, jag är bara drabbad av pollen.
På jobbet gnuggade jag de imaginära korn av grus som samlades på mina ögon. Jag satt med blicken sänkt, något annat tillät inte den sprängande huvudvärken som rumlade runt därinne.

Sedan, timmar senare, när jag satt i motljus på Hjalmar Brantingsplatsen och väntade på en alltför skumpig buss tittade jag på träden genom mina solglasögon. Träden som ännu inte fått några blad. För på Hjalmar Brantingsplatsen är det så fult att naturen skrämts iväg.

Jag satte mig på fönsterplats och min kjol spred ut sig på sätet bredvid. Den unge mannen som slog sig ner bredvid mig satte sig så långt ut han kunde för att inte klämma min kjol. Som att det skulle göra ont i den av hans kroppstyngd. Han såg lättad ut när jag leende drog åt mig tyget.
Klev av i mitt kvarter som luktade olika sorters grillat. Såg syrenen som slagit ut utanför ICA och gick förbi gräsmattor befolkade med söndagslugna människor. Burksamlaren hade en bra dag där han gick från papperskorg till papperskorg.
Stack nyckeln i låset, sparkade av mig skorna, tog en alvedon, tvättade av mig sminket och nu ligger jag här i soffan och väntar på att kokongen runt min hjärna ska baklängesspinna sig bort och ut genom den öppna balkongdörren.
Det är en fin söndag, tänker jag och känner mig ändå rätt nöjd. För jag är som sagt inte ledsen. Jag är bara drabbad av pollenhat.
Comments (2) Write comment
Newer posts Older posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop