You are now browsing the tag Hurra för Hisingen.
Click here to read all posts.
Klicka för större

Hängde lite i köksfönstret innan idag och fotade ut på snön.
Nedanför gick en mamma med sitt barn i en pulka. Det såg fint ut så jag fotade. Hon hörde nog klicket, eller så kände hon sig bevakad, för hon tittade upp. Och så log hon mot mig, för hon förstod att det var en syn värd att fotografera.
Sen stängde jag fönstret igen och la mig i soffan under täcket och drack varm choklad. Mitt vänsteröra är i ett flygplan känns det som. Ett flygplan som går ned för landning och det är en del turbulens och så. Fast jag sitter som sagt i soffan.
Sväljontet, huvudvärken och snuvan är också med på flyget.
Jag yrar inte. Jag är bara uttråkad.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Samtidigt som jag blir eld och lågor av att fotografera platser som denna så blir jag också förbannad. Hur kan det få se ut såhär? Det är ju inte ens långt ute i ödemarken, det är granne med flera bostadsområden på Hisingen. Det är en promenad på tre minuter.
Det är sorgligt.
Inte skulle det lämnas på det här viset i stan?

Och sedan är det givetvis stor humor i skylten på nedersta bilden.
Tippning förbjuden
Jasså, det säger du?
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Inte behöver man handla i dyra inredningsbutiker för att få ett välinrett hem!
Det räcker med att man tar en promenad på Hisingen.
Man behöver inte ens gå särskilt långt, det räcker med några hundra meter för att hitta en soffa, en teve, en dammsugare, målarfärg och ett par så gott som nya skor.
Inte illa!
Klicka för större

Köpte tigerbalsam för framkallandet av elefanttårar. Åkte till en ruffig plats och ställde i ordning för vår scen.
Sedan inleddes några timmar intensivt bölande, och vet ni; även låtsastårar ger huvudvärk. Det har nog med inlevelsen att göra. Det påverkar en på riktigt.

Nu klipps det, spelas in extra ljud, fixas och trixas.
Förra året hade vi en miljon småscener över ett långt tidsintervall. Idag har vi en scen som löper i realtid. Och så är det bara David och jag. Det var nåt fint över det. Vi jobbar bra ihop, vi är lika självkritiska, och vi gör gärna om varje del flera gånger om det skulle behövas.

Nu är jag så trött. I huvudet, i tårkanalerna. Frusen och brännhet på samma gång.
Den här filmen blir inte lika komisk som förra årets, det får ni vara beredda på. Men helt humorlöst är det givetvis inte.
Newer posts Older posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop