Det blir svårare och svårare att få grepp om helheten ju fler sidor ett manus har. Bara så ni vet.
Men det finns knep.
Ett stort vardagsrumsgolv underlättar till exempel.
Idag har vi kliat oss i håret, stirrat slött framför oss, spånat fram en idé, spånat fram ytterligare en, druckit sinnessjukt många koppar te och bara tänkt tankar om perfekt struktur och täta karaktärsbeskrivningar.
Det är inte långt kvar nu, tills vi står med ett färdigt filmmanus i händerna.
Hjälp, vad skumt det känns!
Men innan dess ska det läsas av lite folk. Några vi känner, några vi aldrig träffat och aldrig kommer träffa. Det är en konstig grej ändå. Skicka ett manus man jobbat stenhårt på till nån snubbe i en annan världsdel för proffskritik. Så utelämnande och vanvettigt spännande på en och samma gång!
Well well, nu är klockan mitt i natten och jag är fortfarande alldeles uppe i varv.
En kopp te till kanske?
Yes.
Godnatt därute.