Jag tycker nog att jag tillhör nördgänget mer än de coola, men på Sci fi-mässan idag fick jag känna på hur det är att vara en av de häftiga.
Jag skämdes lite i kön när en nörd av rang kom gående mot mig iklädd Storm troopers-outfit. Han pekade med sitt vapen mot alla i kön och spatserade "hotfullt" fram och tillbaks. Så fort någon plockade fram sin kamera ställde sig nörden i nån tuff pose, och han verkade synnerligen nöjd med uppmärksamheten. Jag kunde inte titta på honom. Inte för att jag egentligen har nåt emot nördar, som jag sa innan så räknar jag mig själv som en av dem, men jag har svårt för när de blir på sånt allvar. Det känns inte som det får plats nån humor under den glänsande hårda plastkostymen.
Föräldrar knuffar fram sina barn med orden Ska du inte fråga Boba Fett om han vill ta ett kort tillsammans med dig. Och så utnyttjas varenda barn på mässan under 7 år för att pappa hemskt gärna vill ha ett kort på en nörd utklädd till någon karaktär från en gammal film som barnet inte ens har sett. En nörd som säkerligen har beställt dräkten på nätet för att sedan ett par gånger om året få användning för den när han åker land och rike runt och visar upp sig. Få vara den häftigaste av alla nördar.
Man kan inte se människan under plasten.
Förmodligen är han en grå och blyg kille som till vardags aldrig någonsin tar någon plats. Det här är hans chans. Hans chans att glänsa.

Darth Vader blir intervjuad av teve. Alla andra plastförsedda nördar armbågar sig fram. De vill också vara med. En av de få utklädda tjejerna får syn på mig när jag försöker smygfotografera henne. Hon lyfter sitt lasersvärd i krigspose. Då sänker jag kameran och vänder mig om. Jag vill inte ha några sådana bilder. Jag vill fota dem när de inte ser mig.
Jag är både imponerad och illa till mods av deras passionerade intresse.
Det är fint att se polisongprydda, halvfeta män spela medeltidsspel tillsammans med 7 åriga pojkar. De gillar samma saker. De fnissar på samma vis.
Det är charmigt. Men också underligt.

Vid ett bord sitter C-kändisarna. Framför Maud Adams är det kö. Men framför killen som har en liten roll i Twilightfilmen är det tomt. Tonårstjejerna har inte dykt upp än.
Men de kommer, var så säker. När vi lämnar mässan slingrar sig kön fortfarande lång utanför. Många nördar i stan idag.
Själv köpte jag två gamla SEGA 16-bitarsspel. Hittade Finn & Fiffi tidningar också.
Men jag har redan alla...