Sydafrika är inte bara en himla bra inneboende. Hon är en fantastisk modell också!
Jag fick låna Davids fotolampor och vi hade fotosession i mitt kök. Det här lär vi göra om! I ett bredare rum nästa gång... Värmen från lamporna var smått olidlig.

Natten till idag gick vi mellan husen. Alla sov, ingen var vaken. Öppna fönster med tunna gardiner svepandes i lyktskenet. Allt tyst och mörkt. Och denna tropiska värme.

Sitter just nu på en pir i Simrishamn med Davids dator i knät. Vi kom hit i vår jakt efter täckning. Där vi annars är står det Simrishamns hamn på livbojarna helt missvisande. Viks fiskeläge är för litet för egna bojar och dit når inte mobil och internettäckningen.
Därav denna mastodontuppdatering idag. Skönt och jobbigt på samma gång, för jag springer givetvis runt med kameran dagarna i ända (när jag inte ligger och flämtar av värmeslag) och det blir många foton jag vill visa.

Den olidliga värmen tänker jag inte nämna.

Gick till stan som vore det 1967.
Förkyldögon. Samma ögon som jag hade på fotona från när jag var typ 5 år och en fotograf kom på besök i den lilla gula villan som var mitt dagis.
Vi gick in till stan över bron idag. Det var inte meningen, ni ser ju att jag har sandaler och inte promenadskor på fötterna, men det hade skett en stor olycka och all trafik var avstängd. Det var märkligt tyst. Det är först när trafiken står still som man inser hur många ljud det brukar vara däruppe.
Efter några svettiga timmar på stan hade spårvagnarna börjat rulla igen och vi åkte hemåt.
Vagnen var full så vi fick stå i mitten, där vagnen har ett dragspel. Det är inte helt lätt att balansera på den där snurrplattan, och precis när jag sa det högt började jag vingla. För att inte ramla rätt in i väggen krängde jag till och råkade hamna på en kvinna som satt på sätet bakom.
Hon blev skitförbannad. Svor en massa. Jag bad om ursäkt. Hon fortsatte muttra och ge mig hatiska blickar. Då blev jag irriterad. Sa Trodde du jag gjorde det med meningen eller?
Hon bara blängde. David påpekade att hon hade hörlurar på sig och förmodligen inte hörde vad jag sa. Hon fortsatte stirra på mig som om jag var djävulens avkomma. Ignorant och elak var hon.
Vi flyttade på oss en bit längre in i gången.

Sen sa David att han läst en studie som säger att folk blir argare och begår fler mord om det är väldigt varmt ute...

Från fönstret ser jag rosa kastanjeblommor. I soffan sitter jag och skapar annat blomster.
Det är sommar nu. Hur blev det så? Våren hann ju knappt visa sig.
Det doftar sommar utomhus och när man promenerar blir man alldeles klibbig av värmen. Nu börjar tiden då man aldrig får känna sig fräsch och sval.
Tur att den har en del fördelar också, sommaren.

...slog den här busken ut. Eller den kanske blommade igår också, men det jag vill ha sagt är att det går i en faslig takt nu. Blommandet. Och värmen. Ni som följt mig sedan förra eller rent av förrförra sommaren vet: Lotta klarar inte av värmen.
Hon avskyr den rent av.

Jag förstår faktiskt inte hur folk kan uppskatta klibbet, kvavheten; att inte få ner sval luft i lungorna utan istället kvalmig ljummen luft. Kunde lika gärna vara någons andedräkt ju.
För två år sedan kom jag på att man kunde stoppa in lakanen i frysen innan läggdags. Det har varit en räddning sedan dess.
Men alltså, man är ju inte snygg när det är såhär varmt!? Det är ju en omöjlighet.
Försök se sval och cool ut (no pun intended) när kinderna är blossande röda, håret krullar till sig i konstiga lockar och huden KLIBBAR!
Nä. Usch.

(jag får klaga. För jag älskar hösten. Då klagar alla andra.)

De där kristallerna jag köpte i Tjeckien, de är underbara. Jag måste beställa hem fler!
Idag är vädret kvavt och tungt och mitt humör påverkas alltid starkt av det. Blir liksom hängig. En loppisrunda och sushi gjorde susen, men nu vill jag ha frisk luft igen. Det är rätt underligt hur påverkbar man är av vädret. Mina steg blir liksom lika tunga som luften.
Nu blir det färsk ananas och te och min nya drog: Brittiska programmet QI.
Får nog berätta lite mer om det nån dag...

Sitter och tittar på foton som jag tog i somras. Förvånas över hur självklar solen och värmen tycks vara. Hur öppna alla ser ut utan mössavantehalsduksnöblåstslaskblask. Hur tacksamma kommer vi inte vara? När allt kommer tillbaks igen.

Jag skulle vilja sitta här alltid.

Håret vill inte knölas in i mössor mer. Håret vill ut i friska luften och få lystern tillbaka.

Är det för mycket begärt?

Efter journatt. Frukost på franska. Kulinarisk franska, inte verbal.
Solen luras; man vill tro det är vår när axlarna blir solvarma. Läser deckare och drömmer om vårluft. Sen åker jag hem till David och somnar om nån timme och får vara nyvaken på ett andra, mer självvalt vis den här dagen.

Dagar av stilla vajande i vinden är förbi.
Stormen är här och gör allt för att du ska tappa fästet. Hänga sig kvar när regnet piskar och slår. Det är allt du kan göra.
De därinne har det varmt och skönt. Fotograferar din kamp mot vädrets makter. Sedan slår de sig ner i soffan igen. Värmer sig med en kopp te och glömmer hur du kämpar, bara någon meter ifrån dig. Det är andra halvan av november nu.
Varken höst eller vinter.

Då beger jag mig ut i skog och mark med kameran som vän.

Som jag nämnde i tidigare inlägg är jag inte ett fan av värme. Det har varit jobbigt de senaste dagarna. Den enda lösningen på varma, brännande, svullna fötter har hittills varit att duscha kallt, men vad gör man när man precis har duschat, och gått och lagt sig, och det fortfarande känns som om huden brinner? David kom med den genialiska lösningen. Sagt som ett skämt, tolkat seriöst av mig.
-Lägg lakanet i frysen då.
Ja men visst!!!
Och vet ni? Tio minuter i frysfacket och du har ett behagligt svalt lakan att kyla ner din heta kropp med.
Idag är det "bara" 24 grader ute. Kanske man vågar sig på en promenad över bron. Synd bara att jag inte äger en kylbox att stoppa klädombytet i...

Folk säger att man inte får klaga på sommarvärmen, men folk klagar ju på hösten och det är min favoritårstid!! Jag är inte gjord för att klara värme. Mitt bleka skinn, mina fräknar och mitt röda hår gör det liksom omöjligt för mig att uppskatta hettan som nu har svept in över landet.
Så, jag klagar.
Helst av allt hade jag velat stanna inne i min aningens svalare lägenhet, eller kanske bosätta mig i den betydligt svalare trappuppgången, men tydligen så mår man bättre av frisk luft och David hyser inte samma negativa känslor för värmen som jag, så igår eftermiddag gick vi ut. Vi promenerade över bron in till stan. Det var varmt. Och jag hade huvudvärk. Och jag längtade tills vi kom upp på bron där det i mina fantasier skulle blåsa friska vindar. Visst, det fläktade mer där uppe men det var inte tillräckligt.
Däremot var det underbart att komma in i Nordstan. Härliga, fantastiska AC!!!
Så kom eftersvettningarna. Tittade på folk runtomkring. Alla såg så fräscha och svala ut. Inte en svettfläck i sikte. Hur gör folk för att hålla sig ständigt svala???
Det fanns bara en lösning på problemet. In på H&M och köpa första bästa svarta linne, in på en toalett och byta om och: oh! känna sig som en ny människa!
I kanske en kvart. Tills vi kom ut i "friska luften" igen.
Satte oss på en uteservering (i skuggan) och åt. Tittade på de en miljon Iron maiden-t-shirts som promenerade förbi och tjuvlyssnade på tjejen och killen vid bordet bredvid som var i startgroparna att starta någon form av manager-hemsida.
Medans vi satt där som sommarslöa flugor och sippade på våra milkshakes gick det förbi folk av alla de slag. De redan nämnda Iron maiden t-shirtarna var förstås de synligaste, men sen hade vi också tjejerna med de besynnerliga väskorna. Folk med skiftande stilar och känsla för mode kan ändå mötas i åsikten att det är kul med en väska som har det där lilla (knasiga) extra. Till exempel en ryggsäck i form av en likkista eller en axelremsväska som ser ut som en silverfärgad elgitarr - i naturlig storlek (bör kanske också nämnas att elgitarrväskan bars av en Iron maiden-t-shirt, så hon slog liksom två flugor i en smäll).

Vad är det med väskan som lockar så mycket till fantasifulla utformningar?

Alla har vi väl någon väska i garderoben som skiljer sig mer eller mindre från den vanliga funktionella väskan. En väska sydd av en gammal, sliten jeansrumpa, en annan tillverkad av uppdruckna juicepaket och en tredje som ser ut som en äldre tiders lunchlåda med tecknade motiv på.

Det fascinerar mig.

Jag har ingen förklaring på detta än men om jag hittar någon så lovar jag att höra av mig.
Tills dess stannar jag inne tills solen gått ned, tittar på Mean girls och duschar oftare än vad min hud accepterar.