Sydafrika åkte med i bilen häromdagen. Hon skulle på bröllop och var helt uppfylld av kärleksyra. Hjärtkonfettin yrde runt i framsätet, David fick tycka vad han ville sa Sydafrika för det var Kärlekens dag, sa hon. Mutter, mutter sa David.
Jag sa inget, jag fotade.

Skala rödbetor är nöjsamt.
Äta rödbetor är smaksamt.
Kissa rödbetor är skojsamt.

Det där kvällsljuset alltså. Det förhäxar mig!
Blåsten är mest irriterande.
Ni ser ju: "om blickar kunde döda", då hade vinden mojnat och fallit ihop till en svag bris.

Om en ensam soffa räknas som inredning. Och om baksidan på en graffitimålad fabriksbyggnad kan kallas innergård.
Annars inte.

Göteborg har idag regn som kommer från alla håll. Horisontalt från höger och vänster.
Vissa skulle kanske säga att det är omöjligt, men de har inte varit i Göteborg.

Mitt ansikte spricker. Jag går i bitar. Flisa för flisa, snart finns inget kvar.
Aktas. Ömtåligt gods. Behandlas varsamt.

På à la London fick jag beställning på bland annat dessa smycken. En brosch som ska pryda en hatt och ett armband som kommer passa fint på hattägarinnans handled.
Jag tycker om att fota mina smycken. Hitta fina underlag som lyfter fram, inte konkurrerar. Detta är sprucken spårvagnskur som jag tagit med mig hem under devisen Det här kan jag säkert få användning av någon gång.
Här har ni beviset på att jag faktiskt behövde detta.

Hemkommen från Stockholm men fortfarande semestrande. Och här får ni alla ett vykort från mig i er imaginära brevlåda.
Såhär lyder texten på baksidan:

Hej mina fina läsare!
Jag är på semester och har det toppen! Det har regnat mycket, men nu skiner solen igen.
Jag har cyklat tandemcykel. Det var svårt. I förrgår var jag i ett cirkuskollektiv men jag såg inte en endaste clown. Men jag såg ett rådjur! Hoppas ni har det bra. Det har jag. Kram från Lotta

Och grejar visst med håret en del också.

Ni vet känslan. Hur gick det till liksom? Nyss var kl nio på morgonen och jag gick från jobbet. En äldre herre vinglade längs den konstgjorda dammen. Hans nakna ben stack fram under trenchcoaten. En dagenefterblottare?
Jag stannade för att fotografera hans dans men mobilens kamera räckte inte till.
Ja, och nu är klockan 19.25. Och HUR i hela friden gick det till?

Semestern, del två börjar idag.
Jag var knappt beredd på en uppföljare.
Semestern, den första var ju alldeles nyss.

Jag har inte satt på mig mina strumpbyxor än. Håret är nyduschat. Klockan är 19.27. Snart ska man sova och då ska man klä av sig igen. Varför ens klä på sig? Skulle spårvagnsresenärerna klaga? Kanske. Mina ben är hemskt bleka. De har aldrig fått träffa solen. Jag har inte presenterat dem för varandra än. Tror att det kan bli lite av en chock.
Ja, solen skiner idag. Bakom molnen.

Idag var David och jag i Majorna och kollade på husfasader. Vi letade efter den lilla skylten som säger vilken hyresvärd som äger huset.
Varenda jäkla hus i Majorna verkar ägas av Familjebostäder!
Är de för Majorna vad Gustavsson är för Änglamark i Äppelkriget? Fast Majorna har nog ingen strippklubb som heter Phamiljebostäders Grotto.
Gud vad jag älskar mina Äppelkrigetreferenser!

När vi kom hem regnade det.
Jag satte mig att googla hyresvärdar.
När man som de två första sökalternativen för en hyresvärd får upp meningar i stil med "Familj från Bosnien inlåst i två år i lägenhet", "hemska förhållanden" och "Fasa och terror", då blir i alla fall inte jag jättesugen på att kontakta henne. Om man är hyresvärd borde man nog googla sitt eget namn då och då. Och kanske skriva lite falska positiva artiklar om sig själv. Om det nu inte var så att hon inte VILLE ha några hyresgäster. I så fall är det ett genidrag!
Internet är mäktigt vet ni.

Och sedan. Ett fastighetsbolag som heter IG lockar inte mig.
Kom tillbaks när ni heter VG eller MVG.
Här är vi kräsna.


Vi kommer aldrig få nån fin lägenhet.

Jag vill ha en tvättbjörn.
Ge mig en tvättbjörn.
Ge mig en tvättbjörn nu!
Jag VILL ha en tvättbjörn!

Jag kände mig som Pippi Långstrump på de sju haven! Eller en pirat! Eller, eller, eller HARRY POTTER! Nä. Inte Harry Potter. Han bor i ett slott. Är väldigt sällan ute på havet.
Men Pippi! Ja! Pippi!

När man missar ena vagnen och väntar på nästa och man är alldeles ensam vid busskuren. Då kan man få för sig att plocka upp kameran och fota trasig spårvagnskur i kvällssol. Man kan också få för sig att fota sig själv genom glaset.

Och så här är det att vara ihop med Lotta Losten. Man hittar henne lite varstans med kameran framför sig. David är inte sämre, han.
Vi skulle ha någon som kunde fota David när han fotar mig som fotar...

Jag vill bo här med. I det gröna ljuset. Med gardiner av löv. Man är helt skyddad därinne, man kan spionera ifred.
Tror ni de skulle märka om jag kom dit med en stor lastbil och fraktade bort hela lusthuset? Körde det från Vittskövle, Österlen, till Hisingen, Göteborg?
Det skulle passa bra precis nedanför min balkong, istället för den fula parkeringen som är där nu.
Ja, så gör vi.

En sån här buske kan jag inte lämna ofotad. Sånt skönt mjukt rosa fluff! Jag var tvungen att gå fram och klappa på den! Jo, det är säkert- jag klappade! Som om den vore ett ulligt gulligt djur. Jag tyckte mig höra att den spann. I min fantasi.

I Vittskövle har de ett slott. Jag vill också ha ett slott.
Det hade passat mig utmärkt. Bara jag slapp dammsuga. Och klippa gräset i slottsträdgården.

En bildsvit från förra sommaren får symbolisera känslan jag bär nu.
En underbar tid som flyger fort förbi? undrar ni.
Nä.
Eller jo, det kommer den givetvis göra men mer en underbar känsla av frihet.
Österleeeeeen!

Förresten: den där tröjan är på villovägar. Jag saknar den å det grövsta. Nån som sett den? Gunilla Pontén. Omlott. Sketasnygg.
Sorg, är vad det är!
Jag vill stå i rågfälten med lavendelfärgad tröja och plocka vallmor i år igen!

Ps. David den jäkeln har smittat mig. Halsont, feber och huvudvärk. Jag låtsas inte om det. Jag har semester. Då är man inte sjuk. Nog om det.

Det spelar ingen roll om man föredrar hårda bänkar eller mjuka sitsar i marknivå; alla kan bli nöjda på Hisingen.

Den ena lite mer lady än den andra.
Idag i alla fall.

När man sitter på en filt i en park kan det vara bra att ta med nåt för David att pyssla med...

Innan jag tar steget in tar jag sats. Sedan, med tunneln i ryggen, pustar jag ut.
Mörkret var kortvarigt, sommarkvällen är ljus.

Vi började dagen med frukost på fik i stan. Tre å ett halvt år ihop. Käääärlek.

Väntade viktigt samtal. Spännande samtal. Något som kanske kan bli ett slags genombrott för mig. Det är förbannat kul, ska ni veta! Men vad det är får ni INTE veta. Än. Men jag lovar att berätta sen. Det kommer bli svårt att hindra mig faktiskt.

Strosade på kullerstenar, asfalt, grus, gräs och sand. Gick förbi en kvinna som sa till någon annan att hon inte hann stanna och prata för hon var "Görstressad", men hennes steg var lugna, tog tid på sig och verkade inte ha ett stressat ben i sig. Hon borde träna på det. Att matcha stegen med rösten. Det är viktigt sånt, om man ska vara övertygande.

Jag har nåt i ögonen idag. Nåt pollenigt. Är det nåt särskilt sånt i luften nu? Eller är det kanske migränrester?

Jag har skött mig idag. Beställt saker, skrivit ned saker, tänkt saker och planerat saker. Allt för mitt lilla företag. Och klockan är inte ens tre.

Mina ögon. De vill vila. Ska jag låta dem? Kanske en liten stund, på soffan.

På torsdag firar lottalosten.com två år. Stooort. Ni får inte missa det, det vankas tävling.

Vad tycker ni om lottalosten.com? Fattas nåt? Eller inte?

I min hjärna fattas det mycket idag.

Det har varit bröllop idag. Visste ni det? Höhöhö...
Jag hade planerat att ignorera allt vad kungabröllop heter men en otäck migränattack förpassade mig till soffan och då blev det som så att jag såg en del av spektaklet. Och tänk, jag blev lite rörd också! Det betyder visserligen inte mycket när det gäller mig, mitt lättrörda skrälle.

Vykortet ovan med pappa Kungen, lilla Vickan och ståtliga pållen är mitt bidrag till dagens bröllopsyra.
Längre än så vill jag inte sträcka mig för även om kärleken är vacker och det är fantastiskt hur kungafamiljen så fint bevarar svensk historia i allt vad tiaror, slöjor, mattor och porslin heter, så är jag inte det minsta förtjust i kungahuset som institution. Människor är människor och bör inte uppdelas i Hovet och Folket. Tänk att inte vara en del av folket? Det är ju en skitäcklig tanke!
Och nu får väl Prins Daniel inte vara med och rösta längre? Ha ha! Där fick du, Daniel!


(Nu ska jag fortsätta vårda mitt arma huvud och förhoppningsvis få sova en prinsesslik sömn.)

Vi hade finfrämmande idag. David tog tillfället i akt att ta fram inspelningsmakapären för att få bebisljud på band. Så fort micken hamnade framför lille Elis ansikte så tystnade han. Helt knäpptyst blev han.
Behändigt, tänkte föräldrarna som haft en svår natt och undrade om de fick låna med sig grunkan hem kanske?
Till slut fick David i alla fall en intervju med det lille livet.
Vi får se vilken film han blir filmstjärna i en dag...

Spelevinken David Sandberg har varit i farten igen.
När jag precis skulle till att promenera hem från jobbet igår dök detta mmset upp.
Det där är min byrålåda och mina nytvättade kläder.
I sitt tvättsorterande hade David fått tråkigt och behövde underhålla sig lite. Han menar att byrån kräktes upp alla mina kläder på golvet. Jag tror han hittar på.
Inte kan väl byråer kräkas?

När jag kom hem var kläderna väl nedstoppade och munnen, jag menar lådan, var ordentligt stängd.

Man kan ju undra vad David har för sig när jag inte är hemma, som han väljer att inte skickar bilder på...

Har hittat en effekt på min kamera som gör mig cool. Oj! Den måste jag använda ofta. Det har nog lite med brillorna att göra också...
Säger man fortfarande brillor eller är det töntigt? Glajjor?

Hattarna jag fyndade på loppis igår. Den röda, den ljusblå och den svarta som Camilla har på sig. De kostade tio kronor styck. Nästan skamligt billigt!
Himla trist att folk inte använder hattar på samma vis idag. Jag planerar att flanera i parker med den ljusblå hatten på huvudet och ett parasoll i handen. Visst kan ni se det framför er?

Så långt ut i skogen man bara kan komma. Dit bussarna inte går men glassbilen letar sig fram på smala slingriga vägar. Vem behöver stan om man har tillgång till glass?
Vi var bjudna på fika där. Hos en man som kör åkgräsklippare med ölkeps för att impa på grannarna. Och kvinnan i huset har världens finaste pysselrum som gör mig grön av avund.
Dottern i familjen var hemma på besök från utlandet, och eftersom vi mest lärt känna varann bloggledes var det mer än fint att få prata strunt på riktigt också. De vuxna känner varandra redan väl.
Vi fick kaffe och bulle och så lyssnade vi på ösregnet som trummade på uteplatsens plasttak.

Det vita fluffet av blommor på den lilla ojämna gräsplätten nedanför mitt jobb

blev idag bortblåst av en elak typ.
Det är ju som sommarens version av Grinchens som stjäl julen. Byggarbetaren som stjäl sommarens alla blommor. Kanske är det hans fel att det bara regnar hela tiden också...

Det är ju rojalistfeber i Sverige nu. Jag hakar givetvis på trenden.
I högen bland mina vykort, kategorin roliga sådana, har jag ett gäng kort föreställande kungafamiljen.

Så i denna, minst sagt, galna kungafamiljshysterin bidrar jag till vansinnet med Veckans vykort - Bröllopsspecial!
Pappa Kungen har rufsigt hår, uppknäppt skjorta och ingen vigselring på fingret. Silvia har en fantastiskt fin klänning som jag hemskt gärna skulle vilja ha. Och Vickan har en trulig min.

Och nu lyssnar jag på Donovan Blue is the colour of the sky in the morning when we rise. Jo pyttsan!
Blue is the colour of the pants in the evening when i stand barefoot on the balcony taking pictures of neighbours clothes, more likely.

Men det låter inte lika bra kanske.

Det är lördag för alla andra utom mig. Jag har typ torsdag idag.
Nu dyker jag iväg till jobbet med Donovan i öronen och lätta steg. Nya sandaler i ryggsäcken och fotriktiga skor på fötterna. Det blir nog sushi till middag idag. Det är stor risk för det.
Det var ju hela 6 dagar sedan liksom!

Ett av gårdagens fynd. Ett vykort i koppar!
På baksidan står det A card to be treasured.
Texten på framsidan meddelar: GONE FISHING.
Koppargubbarna verkar inte ha så mycket känslor, att döma av ansiktsuttrycken, men de har ju fångat en stor fisk - helt i koppar!

Lotta: Åh, vad grönt och fint det är ute idag!
David: Det är för att det regnat som det ser grönare ut.
Lotta: Ja, men det har blivit mycket grönare och mer löv idag.
David: Jo, men det är för att allt är blött som det ser ut så. Det är ett vanligt filmknep att hälla vatten på omgivningarna för att få färgerna att bli skarpare.
Lotta: Ja ja, men det är ÄNDÅ grönare idag än det var igår.
David: Mmmm, men det är ÄNDÅ blötare idag än det var igår.

Och så håller vi på tills vi kommer på att vi har rätt båda två.

Jag var jättejättejättekissenödig. Det var blåsigt och kallt. Vi var nära porten och snart skulle jag kasta mig uppför trapporna, men vänta lite bara - måste fota tulpanen först. Hoppandes på ena foten och med andra benet lindat runt det första.
Och såhär blev det.
Inte illa pinkat.

(Oj. Där blev det skoj.)

Det räcker inte med EN, här behövs tre olika sorters taggtråd för att hålla folk borta.

Taggtråd. Till för att hålla folk borta.
Själv har jag alltid tyckt det ser ut som girlander med små stjärnor på.

Jag har fredag idag. Vad har ni för dag? En helt vanlig onsdag säger ni?
-Na nana naana sjunger jag på äkta retistickemanér.

Det är så lite som håller ihop det här lövet. Det har vad som behövs. Varken mer eller mindre.

Jag har haft en fin söndag. Först sopplunch på Röhsska med en vän som alltid gör mig inspirerad. Kreativrusning i mitt blod.
Blåste med vinden hem till min lägenhet. Påbörjade en lista. En lång sådan. På lördag ska ju jag sälja mina smycken på à la London och tills dess är det mycket som ska fixas med. Jag hoppas vi ses där på lördag!

Nu väntar rostebröd.
Söndagsrost är lika bra som Sunday roast. Och det är så mycket enklare.

Min lilla mor har fyllt år. I föllsepresent fick hon halsbandet på bilden. Ljuslila skärvor av trassel.
Förra året fick hon det här halsbandet av mig. Min mamma har världens största samling av Lotta Losten-smycken. Någon som vill utmana hennes titel? Varsågod att maila din beställning till lottalosten@gmail.com.

GRATTIS Izabell L Och Janet!!!
Ni har vunnit varsin Blingfitta!
Whoopetiwhoop!
Nu ska ni klura på färger så får ni snart ett mail av mig.

Och till alla ni som har deltagit: Shit vad skoj det var!! Eller hur!?
Tack tackeli tack.

Drar ut på resultatet nån minut... Bara för att...

Förr ett stort, starkt träd. Nu sönder i tusen bitar.
Kvarlevorna i högar på marken. Likdelarna utspridda av vind och kanske en och annan mänsklig/omänsklig fot.
Högarna är stackar för genmanipulerade myror. Vem vet vad vi i framtiden kommer behöva jättemyror till? Då kommer vi behöva hitta bostäder för dem. Bäst att spara redan nu.
Kanske nåt sånt.

Hittade en extremt greppvänlig morot i grönsaksdisken på Hemköp. Känns fel att äta upp den. Hör nu hur David skär den i små skivor ute i köket.
Vad ska man med en ergonomisk morot till? Den ser lite snuskig ut. Kanske därför David hackar sönder den nu.

En sån kille! Vi får en blick av honom med lagom bekymrad min och reflektioner i solglasögonen samtidigt som han susar förbi i vad jag antar vara någon form av vattensport, buren av vågor, dragen av motorbåt.
Den där Sunjay, alltså.
Han har en vykortskompis som heter Ritik och han gillar vapen. Honom får ni träffa någon annan vecka.
Promise.

Och här kan ni se alla Veckans Vykort samlade.

Det är inte det att jag inte gillar att vara fotomodell till David när han testar sina nya lampor. Det är bara det att man liksom blir lite trött efter ett tag.

Mitt statistikprogram får mig att undra.
Vad är det för blogg jag har egentligen?
Folk hittar hit från google efter att ha sökt på följande ord/meningar:

* fina bilder vackra kvinnor perfekt figur nakna fittor
* wikipedia öronsvamp
* batteridrivna strumpor
* vuxen vagina med sprut i
* tanter med regnkläder
* psykedelisk undervattensväxt

Och sen tycker jag synd om stackarna som tror att googles sökmotor kan se vilka bilder som föreställer kvinnor med "perfekt figur".

Och om man sätter ihop sökorden till en dikt. Vad få man då? Jo:

Tanter med regnkläder.
Vuxen vagina med sprut i. Öronsvamp.
Batteridrivna vackra kvinnor.
Psykedelisk perfekt figur.
Nakna fittor. Undervattensväxt.
Fina bilder. Strumpor.
WIKIPEDIA!

Trams.
Det funkar alltid. Och rött läppstift.

Som körkortslös finns det mycket jag inte vet i ämnet Bilar.
Jag har aldrig känt mig intresserad av att skaffa körkort, och anser att så länge jag klarar mig utmärkt med spårvagn, buss, cykel, fötter och tåg finns det ingen anledning att sätta ett nytt bensinmonster till världen.
På senare tid har prat om bilpooler och elbilar fått mig att tänka att kaaanske kan det hända någon gång i framtiden.
Men först måste jag vinna på triss (innan dess måste jag börja spela)...

Nyligen fick jag lära mig en helt ny sak om bilar och bilägande.
En av mina kolleger har en gul bil.
En knallgul bil, som säkert är offer för många rapsbaggars ömma känslor. Men det är inte rapsbaggarna som denna historia handlar om...

Från det att min kollega köpt sin gula bil, för ett antal år sedan, har hon fått uppleva saker som en ägare till till exempel en grå bil aldrig någonsin kommer få vara med om.

För det första verkar folks åsikt om en Gul Bilägare vara att han/hon måste vara en fartdåre. Varför skulle man annars välja en så utstickande, i ögonfallande bil, liksom? (Kanske för att den var flera tusen kronor billigare...) Andra bilförare blir provocerade av det Gul Bil-statement som hon helt oventandes sänder ut.
Sen har vi den andra, viktigaste, saken: Allt som oftast började hon se barn och ungdomar som slog på varandra när hon susade förbi. De skrek nåt också. Min kollega förstod så småningom att det måste finnas en koppling mellan barnens slagsmålvilja och hennes bil.
Ganska snart fick hon lära sig om leken "Gul bil".
Reglerna är enkla. Poängen är svårbegriplig.
När man ser en gul bil måste man skrika Gul bil! och sedan slå på kompisen närmast en. Den som blir slagen sist är knäpp.
Det är allt.
Så vid övergångsställen får alltså min kära kollega vänta tålmodigt medan skolbarn smäller på varann och skriker högt åt höger och vänster.

Gul bil! Gul bil!

Tänk vad olika liv ni bilägare lever.