Klicka för störreKlicka för större

Det finns inte många människor som är lika bra som jag på att loppisfynda. Här ser ni det mesta av helgens fynd. Minus några fler fina koppar och en fin glasburk som ligger i min lägenhet. Och en kjol, som jag har på mig. Och några hårspännen. Ja, ni fattar.
Alltså, den där servisen: jag har suktat efter den i år och dar. Ni kanske inte begriper vilket klipp det är med 500 kr för tekanna, sockerskål, gräddkanna, fyra tekoppar, fyra tefat och fyra assietter? Det är ett KLIPP! Tekannan ensam brukar typ kosta så mycket.
Köpte en liten analog pocketkamera också. Gammal. Behöver specialfilm. Den blir kul att testa!

Och ja, jag SKA klippa mig. Mitt hår ÄR sjukt långt nu.

Vernissagande. 2010-09-04 22:39
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Sara-Vide hade idag vernissage på Röda Sten. Sonja och jag gick dit i egenskap av fanbase. Vi drack en massa öl i solen och pratade feminism, bloggar, utvik, twitter och snusk.Och så tittade vi givetvis på Sara-Vides fantastiska målningar.
Tänk att Sara-Vide och jag har aldrig träffats förr och ändå känns det som vi har känt varann hur länge som helst. Och Sonja, vi har ju alltid känt varann! Känns det som.
Det där nätet alltså. Vilken underbar plats det är!

Kommentarer (4) Skriv kommentar
Solskugga. 2010-09-01 20:29
Klicka för större

På spårvagnen över älven vänder jag huvudet åt höger och ser den tidiga kvällssolens strålar silas genom punkarens tuppkam.
Jag korsar sedan ett torg och ser ungdomar plocka förortsäpplen.
Jag hör en pojke ropa till en annan på bruten svenska Ahmed, du är dummare än tåget! och jag tänker imponerat: Undrar hur många svenska pojkar under tretton som ens känner till det uttrycket? Vem är det egentligen som förstör vår svenska kultur?

Värmen i min kropp och leendet på mina läppar när jag går genom en särdeles fin Göteborgsförort på årets första officiella höstdag.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Hösten klär henne. 2010-08-31 19:40
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jag har handlat second handsaker på internet. En kjol från Stockholmstrakten och en kappsäck och ett halsband, båda från Frankrike. Väskan är Art deco och som gjord för att fyllas med guldpengar. Halsbandet är åttiotal och så sagolikt vackert att jag nog aldrig kommer ta av mig det.

Innan vi åkte till stan idag tog David de här bilderna på mig, och det slog mig hur mycket jag passar in i hösten. Jag får lust till kläder och stil igen efter några sommarmånader då allting alltid sitter fel på min kropp. Nu kan jag plocka fram mina hattar, de fina sjalarna, koftorna i murriga färger och jag klär mig i lager på lager som gör sig så väl om hösten. Jag blir snyggare när hösten anländer.

Så det är alltså inte bara jag som älskar hösten; hösten älskar mig!

Kommentarer (6) Skriv kommentar
Sharp edges. 2010-08-26 22:28
Klicka för störreKlicka för större

Det här äpplet är tvådelat. Två världar i en. En av varje. Två känslor, ett äpple.
Jag har inte kunnat äta upp det.
Det är för snyggt för att ätas. Och så kan jag inte bestämma mig för vilken sida jag ska börja sätta tänderna i.

Veckans vykort! 2010-08-25 23:08
Klicka för större

Två fina vänner var i Prag. De bad mig om tips och jag skickade ett långt mail med ställen att besöka, saker att uppleva. En kärleksförklaring till Prag, kan man säga.
I brevlådan dök det sedan upp ett vykort. Det här vykortet.
Inhandlat på en loppis i Prag som jag måste besöka nästa gång jag åker dit.
Visst är det sagolikt?
Helt klart värd sin plats som Veckans vykort!
Tack Aili och Jonas!

Kommentarer (4) Skriv kommentar
Way out west! 2010-08-14 00:01
Klicka för större
Vissa tog det där med färgmatchning till nya nivåer.
Way out west. Åh, Way out west.
Höjdpunkten på hela året! Något jag alltid börjar längta till så fort det är över.
Nu är den här igen, fina festival!
Idag har vi, trötta i benen efter gårdagens underbara à la London, njutit av Beach house, flinat åt Iggy Pop, rört på kropparna till LCD soundsystem. Bland annat. Bland mycket.
Och så slås jag varje gång över hur fina människor är. Hur de går in för att se snygga ut. Hitta sin stil och visa upp den för alla. Folk är snygga. Vissa är mest speciella. Men ALLA är värda att slötitta på från en bänk där man sitter och avnjuter en belgisk våffla med grädde och hjortronsylt på.
Nu är jag så trött så trött. Imorgon väntar mina absoluta favoritband.
Ja, jävlar.
Det kommer bli magiskt, det känner jag redan nu i mina trötta, pirrande fötter.

Klicka för större
Tunnel med ljusinsläpp.
En fin vän från Skåne är på besök. Vi kan kalla henne Viktoria. För hon heter det. Fick sms från henne häromdagen där hon föreslog te, popcorn, sushi och dansfilm. Det är just därför hon är min vän; hon förstår vad som är viktigt i livet.
Sushin blev thaimat istället eftersom alla bra sushiställen hade stängt, men annars följer vi schemat. Två kannor te, en gigantisk skål med popcorn och första dansfilmen avklarad ( Step up). Nu blir det Bring it on. Poängen med dansfilmer är att de är dåliga, vansinnigt förutsägbara, innehåller en kärlekshistoria mellan dåliga skådespelare och så en massa grymt bra dans. Det är hela tjusningen: kombinationen av uruselt och fantastiskt.

Så stör mig inte.
Jag tittar på dansfilm.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Det är nåt alldeles speciellt när himlen öppnar sig. När det regnar som om det aldrig regnat förr. När folk kommer ut på sina balkonger och ler mot vattenkaskaderna som släpps från skyn.
Jag plockade fram kameran, David letade upp inspelningsmackapären och filmkameran.
Våghalsen David skyr inga medel när han ska fånga ljud och bild, så i ett regn som skulle kunna välta en... eh... mindre jycke, stod han lika stadig som stativet han lutade sig mot.
Sommarens mest dramatiska väder har nu blivit dokumenterat på alla de vis.

Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

När vi promenerade genom Rålambshovsparken blev vi stoppade av en man som ville läsa kärlekssaga för oss.(Ingen mindre än skådespelaren som spelade Korvgubben Janne i Kopps. Viktor Friberg.) Han hade en meny som man kunde välja ifrån men han föreslog stycket Liten Karin som skulle kosta oss 20 kronor och skulle bli ett minne för livet, sa han.
Vi slog oss ned på varsin stol och innan han satte igång frågade jag om jag fick fotografera honom medan han talade. Det fick jag.
Sedan började han berätta om Karin som fick pussa Leonardo Di Caprio som kom upp som en ande ur en sockerdricksflaska. Om bilresan till midsommarfirandet som alltid blev likadant varje år, men inte detta året...
Jag tyckte så himla mycket om den här mannen. Hans historia var fin och rolig och hans ögon plirade så härligt. Och så pratade han ordentligt bred göteborgska också!
Dessa dagar alltså, så många fantastiska människor vi har träffat!

Kommentarer (5) Skriv kommentar
Hemma hos magdansösen. 2010-08-04 21:43
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större
I brasans sken satt Systern min och såg lurig ut.
Det har inte varit en vanlig dag idag heller. Hamnade på inomhuspicknick hos magdansös med Burlesquefolk.
Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid att färdas genom alla dessa världar från en dag till en annan. Vad blir det härnäst? Spela poker med maffiatyper? Känns inte lika charmigt.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Cirkuskollektiv. 2010-08-04 14:34
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Igår var en sån dag då man åkte ut till ett villaområde i Åkersberga och tittade på en tandemcykel som Systern skulle köpa. Sedan satt vi på buss, pendeltåg och tunnebanor i all evighet kändes det som, och hamnade i Alby. I ett cirkuskollektiv där en cirkusartist fyllde år.
Det var ett rätt magiskt ställe. Ett rådjur stod i trädgården, mitt bland tvättlinor och utemöbler. Två små barnkistor låg travade på varandra vid en husfasad. Vad de skulle användas till kan man ju fundera över. Vackra gamla cirkusvagnar var bebodda runtomkring huset som fungerade som gemensamhetsområde.
Värdinnan var inte hemma än. Systern och jag lagade mat i cirkusköket och hörde svensk cirkustjej säga till dansk cirkuskille att han skulle komma och släppa ut paddan som hoppat ner i källaren.
Vi hälsade på grekiska luftakrobaten som skulle ut och öva mitt i natten och vi åt underbar mat i ljusslingans sken och hörde helt otroliga historier från Värdinnan, även kallad Födelsedagsbarnet.
På det hela taget en dag man inte stöter på alltför ofta.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för större

Jag är hos min syster nu. Det har regnat. Jag har blivit blöt. Jag har fått mina fördomar mot Svensk film bekräftade, ytterligare en gång. Alla bra svenska filmer är undantagen som bekräftar regeln.

När jag kom in i Systerns kök låg dagstidningen utbredd på köksbordet.
Det är nåt jag kan sakna i mitt eget hem. Egentligen saknar jag inte själva tidningen, eller jo lite nu när jag jobbar senare och faktiskt skulle ha tid att läsa den. Men det är känslan som är så fin. Tidningen symboliserar för mig lugn och tid för eftertänksamhet. Det ska helst finnas kaffe också.
Jag tror jag måste skaffa tidning snart, bara för trivselns skull.

Informationssamhälle. 2010-07-29 19:33

David och hans mobil fotar rost. Lotta fotar David och rost. Hennes två älsklingar.
Idag var David och jag i Majorna och kollade på husfasader. Vi letade efter den lilla skylten som säger vilken hyresvärd som äger huset.
Varenda jäkla hus i Majorna verkar ägas av Familjebostäder!
Är de för Majorna vad Gustavsson är för Änglamark i Äppelkriget? Fast Majorna har nog ingen strippklubb som heter Phamiljebostäders Grotto.
Gud vad jag älskar mina Äppelkrigetreferenser!

När vi kom hem regnade det.
Jag satte mig att googla hyresvärdar.
När man som de två första sökalternativen för en hyresvärd får upp meningar i stil med "Familj från Bosnien inlåst i två år i lägenhet", "hemska förhållanden" och "Fasa och terror", då blir i alla fall inte jag jättesugen på att kontakta henne. Om man är hyresvärd borde man nog googla sitt eget namn då och då. Och kanske skriva lite falska positiva artiklar om sig själv. Om det nu inte var så att hon inte VILLE ha några hyresgäster. I så fall är det ett genidrag!
Internet är mäktigt vet ni.

Och sedan. Ett fastighetsbolag som heter IG lockar inte mig.
Kom tillbaks när ni heter VG eller MVG.
Här är vi kräsna.


Vi kommer aldrig få nån fin lägenhet.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jag vill ha en tvättbjörn.
Ge mig en tvättbjörn.
Ge mig en tvättbjörn nu!
Jag VILL ha en tvättbjörn!

Stiligast i parken. 2010-07-28 20:44
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större
När en giraff ska plocka upp nåt från marken får den sära på benen så till den milda grad att man tror de ska gå av! Snap, bara!
Idag fick jag se mitt livs första giraff. Och lejon. Och tiger. Och järv. Och en hel hög med andra fina djur. Vi var på Borås djurpark med jobbet. Sån lyx! att få gå in gratis som ledsagare, och bara grejen att få åka på sådana här utflykter som jag aldrig skulle gjort annars.
Tog givetvis med mig kameran. Och det var min dag idag för jäklar vad många bra bilder det blev! Jag vill inte dränka er i djurbilder, men några får ni allt stå ut med! Och visst blev de fina!?

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Skepp ohoj! 2010-07-26 22:02
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jag kände mig som Pippi Långstrump på de sju haven! Eller en pirat! Eller, eller, eller HARRY POTTER! Nä. Inte Harry Potter. Han bor i ett slott. Är väldigt sällan ute på havet.
Men Pippi! Ja! Pippi!

Ett gammalt färleläge. 2010-07-26 21:51
Klicka för störreKlicka för större

Färjenäs heter det här finfina stället. David ramas in snyggt. Och jag får givetvis tankar om photoshoots igen.

I mitten av havet. 2010-07-24 15:00
Klicka för större

Förra veckan badade jag i havet. Simmade ut till en sten som jag vet exakt var den finns. Den har alltid legat där, förstås. På samma ställe med perfekt sittyta när inte vågorna drar i en. Då kan man stå upp, känna vattnet mot höfterna och titta ut på havet. Det är en väldigt speciell känsla att stå där, till synes mitt i havet, och endast se vatten och himmel. Och bara höra vågskvalpet och inget annat. Och så får vi inte glömma doften. Den ska vi alltid minnas.

Det är som två världar ändå. Förra veckan, det vidsträckta havet. Denna dagen, storfilm på bio och indisk mat i stan där det kryllar av turister och semesterfirande. Inget lugn där inte, men inte dåligt för det. Bara annorlunda.

Fota och bli fotad. 2010-07-21 21:43
Klicka för störreKlicka för större

Och så här är det att vara ihop med Lotta Losten. Man hittar henne lite varstans med kameran framför sig. David är inte sämre, han.
Vi skulle ha någon som kunde fota David när han fotar mig som fotar...

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för större

Ett år tills vi ses igen. Mitt Vik och jag. Det är den bästa platsen som finns. Om ni inte kan förstå det, då är ni omöjliga att resonera med. Så enkelt är det.
Nu vet ni det. Sade hon förnumstigt.

Klicka för störreKlicka för större
Bara några fina blommor.
Nu kan jag äntligen avslöja den stora hemligheten jag hintade om för några dagar sedan!

Lyssna nu: Mitt smycke Blingfittan ska vara med i teveserien Gynekologen i Askim!! Och inte bara lite granna i bakgrunden utan som det verkar nu ska de ha en fin liten roll i en scen!
Det dröjer dock förmodligen till hösten 2011 till det visas på teve men ÄNDÅ!!!
Jag kan knappt bärga mig!

AAAHHHHHHHHHIIIIIII!!!! (där kom det, glädjetjutet)

Kommentarer (11) Skriv kommentar
Leverans från Sydafrika. 2010-06-26 18:44
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Äntligen är hon hemma, min Fia!
Hon anlände med spårvagnen idag samtidigt som ambulansen kom och hämtade en skallskadad man som lämnade en stor blodfläck kvar på marken. Vad som hänt vet jag inte. Man blir ju nyfiken. Undrar hur det gick med Blödande Mannen.
Efter detta dramatiska välkomnande gick vi hem och hämtade en filt, köpte glass och satte oss på en filt i Kiellers park.
Fia insöp svensk sommar, David målade på mina fötter och jag fotade. Och så pratade vi om allt som hänt sedan november, då vi sågs senast. Mycket händer under en vinter och en vår.
Och sen fick vi smaka sydafrikanska tuggummin.

Frukt och grönt. 2010-06-17 22:09
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Allt grönskar nu. På Vårväderstorget jagas frukttokiga pippifåglar bort med hjälp av dinglande cd-skivor. Körsbärsallén på vägen hem är inbjudande grön även utan toycam-effekt.
På väg till närbutiken för popcorninköp står gräsmattorna prunkande. Högt är gräset, och i skymningsljus är det smått magiskt. Övervuxna maskrosor som ser ut som vita bubblor studsar på grässtrån och hundkäx. Husen är små i jämförelse.
Nu har naturen tagit över igen.

Den kräkande byrån. 2010-06-17 13:59
Klicka för större

Spelevinken David Sandberg har varit i farten igen.
När jag precis skulle till att promenera hem från jobbet igår dök detta mmset upp.
Det där är min byrålåda och mina nytvättade kläder.
I sitt tvättsorterande hade David fått tråkigt och behövde underhålla sig lite. Han menar att byrån kräktes upp alla mina kläder på golvet. Jag tror han hittar på.
Inte kan väl byråer kräkas?

När jag kom hem var kläderna väl nedstoppade och munnen, jag menar lådan, var ordentligt stängd.

Man kan ju undra vad David har för sig när jag inte är hemma, som han väljer att inte skickar bilder på...

Kommentarer (6) Skriv kommentar
Crazy hat ladies. 2010-06-14 13:50
Klicka för störreKlicka för större

Hattarna jag fyndade på loppis igår. Den röda, den ljusblå och den svarta som Camilla har på sig. De kostade tio kronor styck. Nästan skamligt billigt!
Himla trist att folk inte använder hattar på samma vis idag. Jag planerar att flanera i parker med den ljusblå hatten på huvudet och ett parasoll i handen. Visst kan ni se det framför er?

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för större

Ni ser ju hur fint den klär mig. Måste bara höja styre och sadel lite när den väl blir min.

Kommentarer (3) Skriv kommentar
Loppis i kvarnmiljö. 2010-06-13 17:51
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Strålande fynd idag igen!
Tre hattar, fem koppar, en kakburk, en plåtask för smörgåsar, tre galgar. Allt för 60 pix! Det är på landet man gör fynden, minsann!
Camilla stoltserar med sitt fynd: David Beckham i dockform som inte är det minsta likt. En femma för den.
Sedan såg jag lite mossa som jag var tvungen att fota också. Det är sånt som händer, om man heter Lotta Losten. Och det gör ju jag.

Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Så långt ut i skogen man bara kan komma. Dit bussarna inte går men glassbilen letar sig fram på smala slingriga vägar. Vem behöver stan om man har tillgång till glass?
Vi var bjudna på fika där. Hos en man som kör åkgräsklippare med ölkeps för att impa på grannarna. Och kvinnan i huset har världens finaste pysselrum som gör mig grön av avund.
Dottern i familjen var hemma på besök från utlandet, och eftersom vi mest lärt känna varann bloggledes var det mer än fint att få prata strunt på riktigt också. De vuxna känner varandra redan väl.
Vi fick kaffe och bulle och så lyssnade vi på ösregnet som trummade på uteplatsens plasttak.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för större

Och jag fick den till ett vrakpris! Den är BLOMMIG! Och orange, gul och grön. Och DÄCKEN är blommiga!
Oj oj oj. Jag längtar till köpet är igenom och den får komma hem till mig.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Välrostad. 2010-06-12 17:45
Klicka för större

Bordsskivan har bildat länder och landsgränser. En karta för rostresenärer.

Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Fyndade gammalt gardintyg som ska förvandlas till nätta kjolar, och vykort som ska hamna här som Veckans vykort i sinom tid. Vad är det med religiösa citat och humorlöshet som tydligen passar så bra ihop på vykort i suddiga miljöer? Vansinnigt roligt i mina okristna ögon.

Och ni ser gången med dukar och linnetyg? Och de fina lådorna travade på varann på översta hyllan. Och så ett självporträtt i loppisparadiset.

Kommentarer (3) Skriv kommentar
Samhörighet. 2010-06-07 16:03


I helgen upplevde jag stark samhörighet med andra människor under två olika tillfällen.
Första gången var i lördags.
En av mina kolleger hade köpt med sig ostkaka till jobbet. Frödinge ostkaka. Hon frågade om vi andra två ville smaka lite småländsk efterrätt. Då insåg vi att vi alla var smålänningar inflyttade i Göteborg. Det var ju fint. Medan vi åt säger kollegan att när hon var liten brukade de alltid köpa Vrigstads ostkaka. Då utbrast vi andra unisont: Ja, Vrigstads är ju den riktiga äkta ostkakan!
Vi tittade på varandra, alla tre, och upplevde sann samhörighet. Ingen, utom en äkta smålänning, skulle kunna förstå vad vi kände då.

Den andra gången var igår.
En annan kollega hade blivit frågad hur många cigaretter hon rökte om dagen. Hon hade skrattande sagt att hon röker ju inte! Hon har rent av aldrig ens smakat på en cigarett.
Jag blev helt paff. Inte jag heller!, säger jag, för det är precis så det är. Jag har aldrig någonsin haft en cigarett mot mina läppar och jag tänker aldrig någonsin ha det heller.
Vi såg på varandra och log. Samhörighet.
Hon och jag delade något stort. Ingen av oss hade tidigare träffat någon som aldrig rökt en cigarett i sitt liv.
Det var ett fint ögonblick.

En annan spännande sak: Jag har flätor idag. Två stycken. Långa som fan. På var sin sida av huvudet. Säg, när hade jag det senast?
Sketalängesen!

Kommentarer (9) Skriv kommentar
Klicka för större

Blir alltid så himla glad när mina kunder skickar foton på sig bärande mina smycken. Lite då och då händer det att jag i olika facebookalbum ser mina smycken hänga på festande, semestrande vänner. Det gör mig också himla glad. Det är liksom beviset på att de används och är omtyckta.
Idag fick jag ett foto skickat till mig på mina senast sålda örhängen, hängande på vackra Karin.
Jag blir alldeles varm i själen!
Har länge tänkt att jag ska starta en ny punkt här i dagboken. Mina smycken på er.
Det kommer helt enkelt funka som så här: Om ni har ett Lotta Losten-smycke som ni tycker mycket om, fota er med smycket på er och maila bilden till mig på lottalosten@gmail.com så lägger jag upp den här. Har ni kanske gett ett Lotta Losten-smycke till en vän, mamma, farmor? Fota henne eller honom och skicka till mig. (Fråga givetvis personen innan om den vill vara med) Om ni vill bifoga nån liten text går det givetvis prima, och om ni har nån hemsida eller blogg
länkar jag till den.
Visst låter det som en fin idé!?

Var inte blyga.
Det skulle göra mig mycket (jätte jätte)glad och ni får dessutom visa upp er lite.

Kommentarer (5) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Överallt i Majorna hade folk ställt upp sina bord med loppisprylar för andra att shoppa loss på. Jag gjorde strålande fynd. Vykort, kläder och drinkunderlägg.
Käraste gamla Sambon åkte hem till sig sen. Innan det hann jag ta cirka en biljon foton på henne. För hon är så vansinnigt snygg att det inte är möjligt att låta bli.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Dagens lösryckta citat. 2010-05-20 14:27
Klicka för större
Blomman på bilden har inget med citatet nedan att göra. Den var bara för fin för att motstå.
På franska bageriet idag kl 10.30. En äldre dam kommer in. Hon har vitt, vitt hår och starkt turkosblå dräkt på sig. Hon går fram till disken och säger:
Jag skulle vilja ha en sån där coi... nä inte cointreau, vad heter di där goe frasige gifflarna?
- Croissant?, frågar expediten med ett illa dolt leende.
Ja! En sån vill jag ha! Och så vill jag ha en bakelse. Och sen får jag nog ha med mig ett gäng såna där frasiga gifflar hem också...
-Hur många?
- Ja, kanske en fem sex stycken. Dom är göööörgoe di där.

Jag slår vad om att hon skulle äta alla själv. Värsta fina lyxtanten!

Kommentarer (2) Skriv kommentar
En plötslig ingivelse. 2010-05-14 16:39
Klicka för störreKlicka för större

Det är helg nu. Hemskt mycket helg. Jag går med matkassen i ena näven, handväskan i den andra och jackan nonchalant slängd över armen. Min tunna, färgglada sjal sveper runt mitt ansikte tillsammans med den varma soldränkta luften. Jag måste stanna. Ja, jag måste. Ställer ner kasse, väska, jacka på backen.
Och sedan plöja fingrarna genom grönt gräs.
Långa strån. Sådana man kan vissla genom. Skuggor av grässtrån i solsken på min hand. Klorofyll i stora mängder mellan fingrarna.
Helgen kan börja.

Kommentarer (5) Skriv kommentar
Trottoarfyndat. 2010-05-13 14:15
Klicka för större

På vägen hem ser vi spår av silkespapper och guldskärvor. I slutet av spåret ligger invirade klumpar. Porslin! Tacky guld! Ohhhh...kitsch, tänker Lotta och plockar glatt med sig hem. Mycket sprucket, mycket gräsligt, men tre små guldassietter kan man säkerligen få nytta av. Kanske för oliverna? Eller som ett litet kakfat för extra special cookies?

KlotterLotta. 2010-05-06 18:57
Klicka för störreKlicka för större

Igår fick jag tillfälle att minnas hur det var att sitta på föreläsningar och lyssna och klottra i sitt block. Det var en fin nostalgitripp. Jag lyssnar bättre om jag kladdar samtidigt. Det är som att hjärnan spetsar öronen lite extra då. Oftast blir det ett upprepande av samma form på olika vis. Som trekantsmönstret nederst till exempel.
Ett annat vanligt förekommande motiv är löv av alla de slag. Givetvis. Man är ju höstromantiker.
Jag minns den där telefonföretagsreklamen som var för något år sedan. Där kändisar visade upp sitt telefonklotter. Det gillade jag. Inte att de var kändisar, utan själva klottret i sig. Jag vill se mer!

Min logga kom förresten till på det viset. Genom klottrande. Känns fint på nåt vis.
Och väldigt typiskt för mig.

Plocka blommor i bukett. 2010-04-29 22:24
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Ni ser ju själva hur jävla glad jag är. Det är blommornas förtjänst.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för större
Örhängen av skogsgrön koppartråd med grön/blå kristaller. 189 kr för ett par sådana.
När jag var i Prag köpte jag tjeckiska kristaller i vackra färger. Vanligtvis använder jag ju mig av genomskinliga kristaller från gamla kristallkronor som jag klipper sönder. Jag gillar verkligen att kunna återanvända och göra om till nytt, men det är också roligt att hitta saker på utlandsresor. Kristaller från Tjeckien - det känns klockrent!

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Med vitsipporna i ryggen. 2010-04-26 22:53
Klicka för större

I Jonsered finns gamla tegelhus med fina detaljer. Och små röda stugor som kostar multum. Och lövskogar med vitsippsmark och djupa dalar. Och gamla fabriker intill en å.
Det är sånt som faller mig i smaken.

Kommentarer (4) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för större

Han var glad att se mig. Ville smaka på min kamera. Fick han junte.

Kommentarer (4) Skriv kommentar
Det fina med Twitter. 2010-04-23 13:34


Gudrun Schyman: Hastigt hemma på Österlen en sväng. Såg gräsmattans påskliljor lysa som lampor i skymmningen.
Lotta Losten: Åh för Österlen! Och dig har jag sett på Ica Brunnshallen med röda stövlar och rött läppstift. :-)
Gudrun Schyman: På ICA är vi alla lika! :-)
Lotta Losten:Ja, fast jag har inga röda gummistövlar... Till min stora sorg.
Förresten så ser jag dig typ jämt. Vart jag än är. I Simrishamn, Lund, Göteborg, Stockholm... Snart hejar jag på dig!
Gudrun Schyman: Jag väntar nyfiket!

Nu är det bara att vänta tills jag ser Gudrun nästa gång. Det är bara en tidsfråga nämligen. Hon är min springainijämt-kändis.

Kommentarer (5) Skriv kommentar
Whoop whoop-nyheter. 2010-03-30 20:12


Jag har fått en liten filmroll. I den här filmen. Det är stort. Rollen är liten, men filmen är stor.
Jag är typ glad. Nu måste jag mäta huvudet så jag kan skicka in min hattstorlek.

-------------------------------------------
Edit:
Har nu mätt. Mitt huvud är 57 cm i omkrets.
Kuriosa: Davids huvud är 61,5 cm i omkrets. Han har ett stort huvud. Inga hattar passar honom. Stackarn.

Kommentarer (8) Skriv kommentar
Klicka för större

David gör sitt bästa för att förkylda Lotta ska vara glad.

Spröda konstverk. 2009-12-29 12:31
Klicka för större

Förgängligt och vackert. Tunt och sprött. Vi valde att gå runt naturens konstverk som hade vernissage mitt på stigen i förhoppning om att det får finnas kvar lite längre.

Kommentarer (2) Skriv kommentar


Tredje gången jag såg henne idag. Hon var fantastisk som vanligt. Saken är den att det inte finns tillräckligt stora ord för att beskriva hur bra hon är.
Men om jag berättar att jag grät av lycka så fort hon började sjunga? Då kanske ni förstår lite bättre.

Något annat fantastiskt var att vi hamnade på sätena bredvid våra vänner Aili och Jonas trots att vi inte beställde biljetterna tillsammans. Är inte det ett underbart sammanträffande?

Klicka för störreKlicka för större

Koftan. Alltså denna koftan. Den är så fin.
Fyndad på second hand och stickad av en gammal dam sent 60-tal början av 70. Sånt är fint att få veta.
Jag matchar med blågrön scarf, gammalturkosa strumpbyxor och turkosblå, blommig kjol. De två sista plaggen skriver jag endast för att ni ska få fantisera ihop helheten själva.
Det finns människor som menar att om man är rödhårig och fräknig så klär man inte i kalla färger. De människorna kan gå och dra nåt gammalt över sig. Jag är beviset. På att man visst kan. De människorna som måste påpeka. De har inget färgsinne. De tror de har, men det har de inte.
Nu vet ni det.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för större

Hon ler mot tomtarna, tittar på lottvinsterna och försvinner sedan in i en port.
Jag följde med kamerans zoom, varje steg hon tog över torget.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för större

Det är inte ofta det händer, i november. Att solen med persiennens hjälp gör mönster på gardinen. Men när det händer är det extra fint och stämningsfullt.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för större

Med den här utsikten hade jag aldrig lämnat mitt hem. Om jag bott där. Kilometer efter kilometer av soldränkta höstkulörta trädkronor.
Och mitt i havet av eldröda lönnar, björkar och ekar guppade ett hus. Likt ett fågelbo var det placerat på bästa tänkbara ställe med utsikt åt alla håll. Trädkojor är underskattade. Vad är då inte en hel trävilla (och då menar jag INTE en villa i trä - sådana finns det ju mängder av!)?!

Klicka för större

Och bara så ni vet: Boelspexarna är världens bästa spex. Och en gång Boelist, alltid Boelist. Det sätter sig i själen nämligen. Det är för alltid en del av mitt liv.
Boelbakelsen med Strindberg på locket är just nu en del av mitt matsmältningssystem.

En makalös händelse! 2009-10-16 22:44
Klicka för större

Två fina händelser idag!
Förutom att vi fått veta att vi har gått vidare i Videomarathon har jag idag druckit tjugoen dagar gammal mjölk!
Kom till min lägenhet sent igår. Var trötta och orkade inte gå till affären och köpa mjölk. I kylen fanns en oöppnad mjölk med utgångsdatum 25e september.
Jag tänkte Man kan ju öppna och se hur den klumpar sig lite läskigt sådär. Sagt och gjort. Jag öppnade och hällde ut lite i diskhon. Inte en klump! Ett porlande av vit, perfekt flytande mjölk forsade ner i vasken. Jag stack in mitt finger i mjölkfallet och smakade, både nervös och fascinerad på samma gång. Det smakade ju riktigt bra!
Mitt kvällste var räddat!
Och i morse fick mitt frukostte en skvätt av årgångsmjölken.

Jag känner mig stolt över detta. Det känns som någon form av rekord.

Kommentarer (6) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för större

Solens strålar är som guld som silas genom brandgula löv.
Du får det att låta som poesi, sa en vän.
Men det ÄR det ju också!
Ren och skär poesi för mina ögon.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Omedvetet posande. 2009-10-10 21:27
Klicka för störreKlicka för större

David fick ett jobbrelaterat samtal när vi var här. Jag ville visa David denna häftiga plats som jag tog en miljon bilder på förra gången jag var där.
Medan han fastnat i viktigt samtal poserade han så snyggt mot rostig kran och jag sprang återigen fram och tillbaks med kameran i högsta hugg.
Snygg David, höstfärger och en massa rost. Det kan inte bli vackrare än så i mina ögon.

Klicka för större

Jag köpte en höstkappa idag. På second hand. Den är så fin. Jag vill aldrig ta av mig den.
Fast så kom regnet och gjorde mig blöt. Då blev jag så illa tvungen att ta av den.
I hallen hänger mina andra jackor. De som får hänga framme året runt. De som är så fina att jag vägrar acceptera att årstiden för vissa av jackorna passerat för länge sedan.
De är konst i min hall.
Och inte plockar man ner konsten från väggarna bara för att det blivit lite kallare ute?

Klicka för större
Höst i korg.
Jag har blivit bestulen på den här dagen. Tjuven heter Migrän. Har legat och ynkat under täcket och slösat bort hela min lediga dag. Lagom muntert.
Klockan halv nio på kvällen ringde dörrklockan och där utanför stod Fia med resväskorna. Hon bor hos mig ibland och nu kom hon direkt från Öland. Jag fick strikta restriktioner att hålla mig borta från köket. Förpassad till tv-soffan. Överraskning på gång.
Och en sån fin överraskning sen då! Från Ölands skördefest till Lottas vardagsrum.

Nu börjar min dag. Det känns som förmiddag. Inte bra för nattsömnen, men skit i den.

Nya glada nyheter! 2009-09-29 20:48
Klicka för större

Alla Jönköpingsbor måste bege sig till Jönköpings länsmuseum för Julstämning den 28 november. Inte bara för att jag kommer stå där och sälja mina smycken, men jo, ganska mycket därför.
Härligt, härligt!
Alltid fint att få brev med en ikryssad ruta för "Du har kommit med".
Såna brev är bättre än de breven med en ikryssad ruta för "Du har INTE kommit med".

Förresten. YAAY!!!!


Kommentarer (3) Skriv kommentar
Ett höstminne. 2009-09-25 22:57
Klicka för större

Mina föräldrars hus ligger i en sänka och åt ena hållet kan man se en stor skog som sträcker sig långt bort i fjärran. Jag minns när jag var liten och satt på breda balkongräcket med kofta om axlarna i den begynnande hösten.
Jag fascinerades av färgerna på träden. Det var ju inte bara en färg. Det var hur många som helst.
Jag hämtade vattenfärgerna och satte mig för att måla av den mångfärgade skogen. Efter en inte alltför lång tid blev jag tvungen att se mig själv besegrad av naturen. Det var omöjligt att få fram samma fantastiska färgexplosion på pappret som vyn framför mig erbjöd. För det var inte bara träden som var olikfärgade; vartenda litet blad på trädens grenar skiljde sig från varandra. Det skulle aldrig gå att komma ens i närheten av verkligheten.
Jag minns att jag inte blev särskilt ledsen över mitt misslyckande. Det stärkte mig bara än mer i min övertygelse om att hösten är obegripligt vacker och omöjlig att härma och efterlikna.

På ytan. Under ytan. 2009-09-21 17:38
Klicka för större
En damm med klart vatten, en kastanj i starkt solsken och jag blir som förtrollad.

Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Åkte till Borås och tillbaka idag. David skulle filma en intervju och jag följde med som assistent och sällskap. Det första som slog mig var att hösten redan kommit till Borås! Det var kallare, men framförallt var det höstfärger överallt!
Gissa om jag har kameran full av höstlöv nu!?

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jag är stolt över min ros. Jag har planterat den själv. Jag har skött den ordentligt.
Jag är inte känd för att ha gröna fingrar. Mina fingrar har alltid varit mer bruna i nyansen.
Men jag har lyckats bra med min ros som blommar så fint just nu.
Än en gång går jag nära inpå.
Avocado- och rosodlare är jag. Betyder detta att mina fingrar bytt färg plötsligt? Hur ser man det? Var sitter färgen någonstans? I blodet?
Just nu sitter färgen i min kamera. Den fångar allt när jag går så nära att min näsa nästan doppas i rosenblad.

Kommentarer (2) Skriv kommentar

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Nu lyfter vi solen. 2009-09-11 17:46
Klicka för större

Bredvid vagnen. En lyftkran. Gammal den också. Rostig likaså.

Färgstarka drivor. 2009-09-09 11:38
Klicka för större

Nu börjar den tiden på året då löven samlas i drivor och jag tänker tillbaks på när jag var liten och krattade ihop hela trädgårdens löv för att sedan hoppa i högen så löven yrde omkring mig. Ibland sjönk jag så långt ned i den stora högen att bara mitt huvud stack upp och då var jag minst lika lycklig som Farbror Joakim i sin pengabinge.

Kommentarer (4) Skriv kommentar
Blown away. 2009-08-31 13:59
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Uppslukad av hårt arbete och vind. Tagen med storm. Allt sånt på en gång.

Kommentarer (4) Skriv kommentar
Garderobsklassiker. 2009-08-29 23:02
Klicka för större

Är inte detta världens finaste skor, så säg?!
Köpta på nån loppis för en herrans massa år sedan.
Varje höst plockas de fram ur garderoben och ger mig skoskav och träningsvärk i skenbenen. Det är nämligen så att jag aldrig har skor som inte är helt platta. De här har en liten klack som säger chickechack när man går gatan fram. Det låter så fint och jag känner mig urtjusig i dem. Men träningsvärken är en tydlig påminnelse om hur ovan jag är vid klackar. Det är löjligt ju!
Om ett par dar är det problemet ur vägen, men skoskaven kommer aldrig ge sig. Så är det. Mina fötter är töntiga. Klena. Mesiga. Idiotfötter som aldrig begripit termen "gå in ett par nya skor". Det är meningen att fötterna ska vänja sig!
Plågorna till trots så är detta mina Nu-är-det-höst-nu-plockar-jag-fram-finskorna-skor.
De, precis som mina hattar, är för mig klara bevis för att hösten är den bästa av alla årstider!

Grime. Sun. Bridge. 2009-08-24 21:22
Klicka för större

Jag anar ett tema hos mina ögon. Vad jag tycker är vackrast just nu. Det har med solljuset att göra, tror jag. Och det vardagliga.

Dagarna på mitt vis. 2009-08-20 15:19


Varje år vid den här tiden känns det som att behovet efter ett ordnat, strukturerat liv är på sin plats. En nystart. En kalender med oskrivna blad att fylla.
Viktigare än nyår är skolåret. Trots att jag inte går i skolan längre känns det så.
På gymnasiet insåg jag att ingen kalender var perfekt. Någon hade gott om plats för anteckningar vid varje datum men fattigt med anteckningssidor i slutet. En annan hade för lite utrymme för dagarna och en gedigen telefonlista i bak. De flesta var fula att se på.
Jag ville ha allt. Så jag gjorde allt. Själv.
En vacker bok med tomma, vita blad. Några färgpennor som min handstil blev fin med. Och sen satt jag där i timmar och plitade ned datum efter datum. Ibland hade fingrarna fastnat för att skriva september trots att jag nått fram till oktober. Då följde fula ord ur min mun.

De senaste två åren har jag jobbat dagtid. Då behövs ingen kalender. Varje dag samma. Mitt huvud minns rätt bra veckans upplägg.
Med nytt jobb och rullande schema krävs återigen ordning på dagarna.
Det kändes nostalgiskt att gå till bokhandeln och införskaffa snyggt inbunden bok och färgpennnor.
Och som en seger när jag alldeles nyss skrev klart ett helt års datum utan ett endaste fel. Det är första gången och jag har en teori. Jag har blivit bättre på att koncentrera mig. Fokusera på en sak. Jag har mitt smyckesdesignande att tacka. Min hemsida också. Skrivandet, fotograferandet.
Jag tror det är tecken på sådana bra saker.
Och vet ni, jag tror min kalender snart fylls av just sådant. Bra saker.
Det är nytt år nu. Gott nytt på er alla! I år blir ett bra år.

Klicka för störreKlicka för större
Breven är tagna från www.mysteriousletters.blogspot.com.
Igår kväll hittade jag till Mysterious letters.
Lenka och Michael är två konstnärer från London som ville skicka ett handskrivet brev till alla i hela världen.
De började med en liten by på Irland.
Cushendall har 467 invånare och alla fick de var sitt unikt, handskrivet brev skrivet till just dem. Det är så fina brev. En del är roliga, en del är fina och tankfulla. Alla skrivna med en sorts barnslig prägel.
Jag har hittat en ny sida att älska! Något nytt att bli rörd till tårar över. Människor är så vackra!

Lenka och Michael verkar vara bra människor med mycket humor och hjärta.
Jag önskar de skickar ett brev till mig någon gång. Jag lovar att vänta tålmodigt.

Kommentarer (2) Skriv kommentar

Konsert med Andrew Bird i Annedalskyrkan på Way out west.
Måste dela med mig av känslan. Festivalens höjdpunkt var helt klart Andrew Bird.
Mannen som använder en fiol på en miljon olika vis, som visslar som en gud, som sjunger med vacker röst och enorm känsla. Se och hör själva.
Hans musik får mig att gråta. Gråta för att det känns som han har skapat musik för mitt hjärta. Som att han har hittat något inuti mig som aldrig hade kunnat komma fram utan hans musik. Så stora känslor att det är otroligt egentligen.
Och tänk då att höra honom klockan halv ett till klockan två mitt i natten i en vacker kyrka.
Oj oj oj, min själ och hjärta!



Regnet kunde falla hur mycket det ville, inget kunde stoppa glädjen. Regnponchos så långt ögat nådde. På scen stod Vampire weekend och spred solsken genom tunga regnmoln. Musik gör mig rörd till tårar. Jag har gråtit mig igenom två fullspäckade festivaldagar. Gråtit av lycka, förstås.


Oh, so stylish!
Åh, åh, åh!
Jag har hittat en sån underbar blogg!
Den heter Advanced style och är kort och gott en hyllning till alla välklädda åldringar därute.
Fantastiska bilder på fantastiska tanter och farbröder som färgstarkt och uttrycksfullt klär upp sig varje morgon och förgyller hela världen med sin närvaro.

Så här är det: man måste inte tappa sin stil för att man blir äldre. Man behöver inte klä sig i velour, töj och stretch-material i urtvättade pastellfärger och mjuka, bekväma tyger.
All den livserfarenhet som våra äldre besitter- så även inom kläder och mode- den får inte tappas bort. Tänk alla de underbara kläder som hänger i pensionärers garderober: de måste få synas! Komma ut i dagsljuset!
Allt annat vore ju faktiskt förskräckligt!


Kommentarer (1) Skriv kommentar
Glossy, glossy! 2009-07-22 23:18


Jag har fått beställning på ett par örhängen gjorda med pärlplatta. Gör inte så många av dom. Har klurat på ett sätt att få dem mer slitstarka. Jag vill inte sälja nåt som jag inte tror kommer hålla för användning liksom. De jag har gjort hittills har bara varit presenter, liksom bonusgåvor, till vänner och familj som följer min smyckesutveckling på nära avstånd. De är ju min testpanel. Mina kritiker. De är aldrig lika hårda mot mig som jag själv är, men jag vet att min mor skulle säga ifrån direkt om något stack, rev eller kliade. Som nickelallergiker är hon även min allergitestare. Hon är nöjd med det. Inga svåra allergichocker än så länge.
I vilket fall som helst så fick jag nu en beställning på ett par pärlplatteörhängen. Visserligen av en vän, men ändå en riktig beställning. Jag fick återuppta grunnandet på hållfasthet och fick hjälp av David som har allt och lite till i sina skåp.. Klarlack.
Inte nog med att det gör pärlorna lika glossy glossy som en viss skådespelerskas hår i den där tv-reklamen, det stärker också!
Tjohoo, för lösningar som fungerar dubbelverkande!

Kommentarer (4) Skriv kommentar
När vi gett upp hoppet. 2009-07-19 19:36

David på Yama.
Söndagseftermiddag. David nämner ordet Sushi och sen är det kört.
Vi pratar om Dozo i Örgryte som har Göteborgs finaste. Vi hittar till deras facebooksida som nämner chili/lime dumplings till förrätt. Ojoj, nu finns det ingen återvändo.
Öppet från klockan 17 enligt internet.
Vi åkte dit. Från Hisingen, genom stan. Många barnvagnar på spårvagnen; alla ska av vid Liseberg. Sju minuters promenad från hållplats till restaurang. Och så en skylt på dörren. Semesterstängt. Många svordomar följde. Magen skrek mest.
På väg tillbaks till hållplatsen körde spårvagnen förbi oss. Söndagstider innebar tjugo minuter till nästa.
Dagens mobiler med internet höll oss igång. Var finns ett söndagsöppet, icke semesterstängt, sushiställe?
David ringde. Lotta ringde. Ingen svarade.
Spårvagnen kom och vi såg nog ledsna ut när vi åkte planlöst tillbaka in till stan. Vid Kungsportsplatsen tittade jag upp. Ut genom smutsigt spårvagnsfönster. Sushi Yama. Nyöppnat. Parasoller utanför. Flaggan i vinden. Öppet.

Säger till mötande person bakom disk: Åh! Vad skönt! vi har ringt till säkert femton ställen och alla har stängt! Vi är så hungriga! Tack och lov att ni har öppet!

- Fast vi har precis stängt köket.

Våra ansikten måste sett hemskt chockade ut för han skyndade att tillägga: Men vi kan öppna igen för er skull. Om ni har ringt runt så mycket.

Ja! Ja! Ja!
Och vet ni vad? Det var så vansinnigt gott! Och det säger jag inte bara för att vi var så hungriga, utan för att det VAR så otroligt gott! Så välgjort och vackert och smakerna följde med oss i munnen ända hem till Hisingen.
Vi är glada nu. David och jag.

Kommentarer (4) Skriv kommentar
På tal om ägg. 2009-07-16 22:53


Det här är ett porträtt av min far på 70-talet.
På pricken likt, faktiskt.






Kan det verkligen vara möjligt? Är det magi? Fungerar det på alla ägg? Bruna, vita, svenska, små, stora? Jag måste få veta!

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Sand som vallmofrön. 2009-07-10 22:35
Klicka för större

På Lillevik är sanden grövre än all annan sand jag gått barfota i. Den är också skönare än all annan sand jag gått i.
Och så ser det ut som jag doppat min fot i vallmofrön. Min fot är en frukostfralla.
Och det är ju inte fy skam.

Guld i gräset. 2009-07-07 00:15
Klicka för större

Det ser så varmt ut. De höga stråna plockar upp solskenet och återanvänder det. Sänder ut kvällsljus till grannstrået som skickar vidare tills hela ängen är upplyst. Det är tyst nu och ovanför ljusfältet gnistrar en och annan insekt till. De spröda vingarna blir till speglar som stråna kan spegla sig i.

Klicka för större

Vi gick en sväng på byn och kom tillbaks till dukat bord i kvällssol. Det blev ett par glas vin till innan det var dags för disk.



Här går solen ned bakom havet. Här, där jag är nu.
Bättre ställe finns faktiskt inte.

Kommentarer (3) Skriv kommentar
Kvällströtta lamor. 2009-06-27 22:18
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Plötsligt fladdrade det till i lamans läppar. En gäspning som såg ut att vilja äta upp hela huvudet var vad som följde. Jag stod där och fnissade och fotade. Laman tittade dumt på mig. Sen fladdrade det igen. Jag zoomade och fokuserade och laman gäspade och gäspade. Sedan somnade den. Då gick jag till hästarna istället. Men dom var tråkiga så jag gick hem.

Rött som. 2009-06-25 21:11
Klicka för större

Granatäpple. Körsbär. Kärleken. Blod. Brandbilen. Rosor. Nagellack. Kinden en kylig dag.

Bilden visar en buske om sommaren. Inget av ovan nämnda.


Kommentarer (2) Skriv kommentar

Karl Bertil Jonsson, bildredigerad av David Sandberg.
Ibland blir man påmind om hur fina människor är (det är sånt man vill bli påmind om ofta).
Idag var ett sådant tillfälle.
Jag hade promenad på schemat och var ute och gick i skogen. Jag och en deltagare på jobbet.
När vi kom till en uttorkad damm, som för länge sedan bildats i en gammal husgrund, mötte vi vår okände välgörare.
Han hade långt vitt hår, långt skägg, pigga ögon som tittade på oss över glasögonen som kanat ned på nästippen. Han hade svarta kläder, ringar på varje finger med bland annat dödskallemotiv och så var han klädd i svart skinnväst.
När han talade var det på norrländska och han informerade oss om att det skulle bli svårt för grodynglen att överleva nu när vattnet nästan helt hade avdunstat ur dammen som var hans.
Vi höll med.
När vi vände oss om för att gå ropade han efter oss: Tycker ni om sill?
Eh, ja? Svarade jag.
Vänta ska ni få lite då.
Eh, okej. Sa jag då.

Sen gick han in i ett förråd och kom ut med en påse med inte mindre än tolv burkar Abbas sill.

Va?
Sa jag.

Han förklarade att han jobbade med hemlösa och att Abbas sea food alltid skänkte en massa sill till dom vid midsommar och att han fått så fasligt mycket sill att de aldrig skulle kunna äta upp allt på sitt midsommarfirande. Han hade pratat med Abbas om det. De hade tyckt att han skulle skänka resten till sina vänner.
Så då gjorde han det.

Vi tackade vår okände välgörare och gick tillbaks till jobbet. Där blev jag mina kollegers välkände välgörare när jag gav bort senapssill åt höger och dillsill åt vänster.

Midsommarfirandet är räddat!

Kommentarer (5) Skriv kommentar
Överraskning i hallen. 2009-06-16 22:25
Klicka för större
Och nu kan ni klicka på bilden för förstoring. Jag lovar att det är värt det.
När jag kom hem från jobbet och träningen hängde den här i hallen. Den där David...

Kommentarer (2) Skriv kommentar


Jag hittade rödbetssoppa i frysen. Det gjorde mig glad. Strödde solroskärnor över och klickade lite filmjölk i mitten. Och så upptäckte jag hur fint det blev med porslinet.
Sen åt jag och då blev magen glad också.
Det känns alltid fint att kunna glädja både ögat och magen liksom.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Hurra för Hisingen! 2009-06-15 19:47


Startar ett nytt återkommande inslag här på lottalosten.com.

Hurra för Hisingen! ska det heta, och meningen är att visa alla fina bitar av Hisingen; stadsdelen som jag anser har oförtjänt dåligt rykte.

Först ut är Indian food House som ligger vid Hjalmar Brantingsplatsen.

Dom har allt, ta mig tusan! Jag tror att många av stans indiska restauranger inhandlar sina varor där för storpacken fyller hylla efter hylla. Jag blir lycklig när jag hittar jättestora burkar med olika sorters currypasta för endast 45 kronor, tvålitersdunkar med sweet chilisås och förpackningar med massa saker jag aldrig förr sett.
Jag lämnade stället triumferande över att ha hittat min nya mataffär. Coop och Hemköp kan slänga sig i väggen!

Kommentarer (4) Skriv kommentar


För fem gånger kan man stå i affären och undra "Har jag kaviar hemma?" och komma fram till att den nog måste vara slut.

Och medan han brer sina mackor får han en idé: Varför gör dom inte smör som limstift istället?

En vettig fråga för denna generation där allt ska finnas på tub, uppochnedvända flaskor eller andra tidssparande förpackningar.

Kommentarer (5) Skriv kommentar
Ingenjörskonst. 2009-06-11 19:40


Det är sådana här lösningar som impar på mig. Vem behöver en sladdvinda liksom.

Bakom förfallets portar. 2009-06-07 21:57

Inlåst mot sin vilja och med batongen som enda skydd.

Besläktat hantverk. 2009-06-07 16:31


Jag tycker väldigt mycket om Luffarslöjd. Speciellt eftersom jag inser mer och mer att det är det jag själv sysslar med. Utan att ha studerat luffarslöjd har jag på egen hand skapat en teknik som påminner, eller till och med överrenstämmer helt, med gammal luffarslöjd. Det är spännande när man förstår hur hantverksteknik uppstår helt i hantverkarens händer. Det finns inga bestämda sätt, ändå återkommer samma tekniker om och om igen. I olika tider och på olika platser i världen. Visst är det vackert?!

Vinden på min sida. 2009-05-28 16:25


Cykelfärden till jobbet idag var ingen höjdare.
Det kändes som någon hade tryckt upp trettio, hårt sugande, dammsugarmunstycken mot mina kinder. Huden fladdrade i motvinden, och i nedförsbackar som jag normalt sett susar nedför fick jag växla ned för att orka cykla igenom den mur av blåst som tornade upp sig framför mig.

Jag fick kompensation på vägen hem. Sex och en halv kilometer medvind. Solen strålade och jag sjöng med i musiken som spelade i mina hörlurar. Högt sjöng jag när jag cyklade genom den praktiskt taget tomma golfbanan.
Och sen lyfte jag armarna. Som en fågel. Sträckte ut dom så långt åt sidorna som det bara gick, trampade så fort benen höll och flög fram. Mina mungipor hängde med uppåt och jag skrattade samtidigt som jag sjöng med i musiken som var passande glad och upptempo.

Så här ska det alltid vara, tänkte jag, och kisade mot den sköna solen.


Foto taget från www.erikjosefsson.com
Idag fick jag veta att en vän till mig blivit med hemsida. Det var på tiden, jag har väntat! Vännen ifråga heter Erik och är designer. En mycket duktig sådan. Se själva på erikjosefsson.com.

Jag blir stolt, imponerad och upprymd.
Och nu längtar jag efter ett samarbete. Dina kläder, mina smycken - det kan bli så bra!

Folk gör sig besvär. 2009-05-21 17:44


Med ett leende och en tvärbromsning stannade jag för att föreviga. Kan inte sluta tänka på hur perfekt ramen passar. Någon måste haft måttband med sig. Någon har sannerligen lagt ned arbete på att få ramen att passa berget. Sånt ska uppmuntras, anser jag.

Påklädda. 2009-05-01 23:26


En dag som denna är det för varmt med stickat.

Magnolian fanns först. 2009-05-01 16:41


Innan bina fanns magnolian. Den pollineras av skalbaggar istället.
Hur som helst är det min favoritblomma och mitt favoritträd i ett.

Två helt olika saker. 2009-04-24 21:15

Vårpyntad.
Igår var mina örhängen på kunglig tillställning i Holland. Rhian skrev till mig: I wore a pair of Lotta Losten earrings to meet the King today, in the hope that Silvia or Beatrix would say "wow I love your earrings where did you get them?" or that there'd be some media attention over them. Sadly they didn't, and there wasn't, but my lecturer loved them.

Fram tills nu har mina smycken kunnat skryta om när en vän till familjen fick en kram av Mark Levengood när hon hade ett par av mina örhängen på sig, nu kommer jag inte få höra annat än tjat om när dom fick träffa Kungen och Silvia.


Och så till en helt annan sak:
Jag finner det underhållande att någon har googlat på Kvinnliga Bodybuilders och kommit hit till mig...



Såg nåt vitt i ögonvrån. Gjorde en helomvändning och drogs som hypnotiserad mot trädet i full blom.



I min jakt efter klädborsten rotade jag igenom lådorna i hallen hemma hos föräldrarna. Deras katt - Astor - fäller hår som hasseln ger ifrån sig pollen och mitt ansikte uppskattar inte nåt av det.
Hittade klädborsten, men jag hittade också nåt mycket intressantare.
Tre fina handskar som vi fått efter min farmor.
Gunsan jobbade i underklädesbutik och jag har berättat om henne en gång tidigare här. Kanhända var dessa handskar varuprover från butiken. Ett av paren har fortfarande lappen kvar. Sparkling nylon. Made in western Germany. 6 ½ .

Eftersom jag är familjens teaterapa a.k.a drama queen var det självklart att jag skulle få med mig dom hem.

Så kan det bli när man fått katthår på kläderna.

Station i kvällsljus. 2009-04-09 21:34


Jag är ingen tågnörd. Jag lovar.
Men jag gillar tågstationer. Spåren, rosten, ledningarna, vagnarna.
Tror det har nåt att göra med att tågstationer har fört samman folk i hundrafemtio år. Visst har det skett modifikationer men det är nåt gammaldags över tågresande.
Jag tycker om att möta en kär vän vid tåget och jag uppskattar att bli mött på perrongen av någon som väntat på mig. Är man kär i personen som man blir mött av kan man kanske rent av få sig lite Perrongel. Jag vill alltid plocka fram kameran när jag ser solindränkt räls.
Detta betyder inte att jag står vid perrongen och räknar tåg, lär mig tidtabeller utantill och vet precis vilket årtal ett visst tåg är tillverkat.



Våren har kommit längre i Skåne.
Jag kommer få uppleva detta dubbelt. Det är därför man har vänner i Skåne.
En av anledningarna.

Varje gång jag hälsar på i Skåne inser jag flera saker.
Väldigt många av mina vänner bor i Skåne.
Jag saknar naturen.
Jag saknar det öppna havet. Känslan av att svänga runt hörnet och bli överrumplad av det stora, vidsträckta havet. Lukten av tång.
Jag saknar skånes arkitektur. De fina husen, gyttret, kullerstensgatorna, hus som är placerade till synes hur som helst.
Och så saknar jag att våren är så mycket mer i Skåne. Mer explosiv. Mer skilla.
Hav av skilla.

Kommentarer (1) Skriv kommentar
Virrvarr. 2009-04-05 22:27

Man kan se skönhet även i en byggnadsställning.

En klyftig kisse. 2009-03-30 20:12

Man får slita för födan.
Kissen här kan läsa och vet hur man gör reklam. Hoppas att han efter en lång arbetsdag vid skylten får rikligt betalt.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Jag fick ett mail. 2009-03-26 19:20

Foto: Lisa Dahlin, Motiv: Vätterstranden, Jönköping.
Fick precis ett så fint mail från en fin vän som skrev : läser din hemsida då och då och tycker dina bilder är så talande och fina så nu tänkte jag att jag skulle skicka dig ett par bilder av de som jag tog i dag på förmiddagen (med mobilen) när jag gick till stan via Vätterstranden. Det var så fint utefter hela strandremsan så en bild är egentligen inte tillräckligt för att visa den skönhet som Vätterns vatten för ett par dar sen vid kraftig nordlig vind hade skapat!

Tack så jättemycket, Lisa, för de fina bilderna! Ja, Jönköping kan vara ett jäkla blåshål; trevligt att se de positiva aspekterna av detta!
Jag minns när jag var liten och för första gången fick se isskulpturerna som hade bildats runt fontänerna vid Vattenledningsdammarna. Vackert och läskigt på samma gång.

Nappträd. 2009-03-24 18:11

Istället för påskfjädrar?
Vad är detta för påhitt? Nappar växer INTE på träd, det vet ju alla.

Kommentarer (2) Skriv kommentar
Frossa i rost och skräp. 2009-03-21 20:05


Rost är förmodligen det värsta som kan hända för en båt. Men jag, som slipper tampas med problemet, tycker det är vackert att se på. En container med skräp är för mig en container av historia och konst.

Kommentarer (1) Skriv kommentar


Är inte detta den finaste cykel ni någonsin skådat!?!
Sån lyx att på jobbet susa fram i var sin fåtölj bredvid varandra. Och alla blir så glada att se oss. "Hej, Hej! Vad hääärligt det ser ut!"

Vi plingar glatt med ringklockan och trampar förbi vårflanörerna.

Haga julmarknad. 2008-12-14 20:30

Klädd för 9 timmars kyla.
Idag stod jag på Haga Julmarknad igen. Det var kallt idag också. Fast inte fullt så kallt som förra veckan. Det blåste dock mer idag. Fick hålla fast i ena solparasollet med vänsterhanden och i örhängesramen med högerhanden så att inte allt blåste iväg.

Jag blir så glad av alla fina människor som kommer fram och tittar och visar intresse för mina smycken! Det är härligt att träffa folk som blir imponerade av mina skapelser. Jag har lagt ned mycket tanke och arbete på varje enskilt smycke, så när en kvinna idag sa att hon tyckte mina smycken var "fantastisk konst"; ja, då blev jag väldigt glad.
Jag känner så mycket för mina smycken. Att det är jag själv som arbetat fram teknik och form gör att jag ibland glömmer bort att det "bara är smycken". Det är så mycket större för mig. Det är ju mitt sätt att vara kreativ på. Jag blandar in allt jag gillar i det jag gör. Det kanske är därför det känns så stort för mig.
För mig är det konst.
Konst à la Losten, liksom.

Kommentarer (1) Skriv kommentar
Tre minuter senare. 2008-11-26 16:40

Det ser ut som om det är hämtat ur 80-tals klassikern Den oändliga historien. Var är den ludna draken?
Innan jag går in i mitt hus vänder jag mig om och tar ett par bilder till. Himlen är vackrare än jag någonsin sett den förut.

En kvart senare är det beckmörkt ute.

Jag anser att detta är magi.
Det var en magisk känsla i min kropp i alla fall.

Kommentarer (8) Skriv kommentar


På väg hem från jobbet hände det något med himlen. Det var rosa ljus omkring mig. Folk stannade och fotade med sina mobiltelefoner. Jag hade kameran i ryggsäcken.


Kommentarer (1) Skriv kommentar
70talsnostalgi. 2008-10-09 19:22

Så fräcka! Så käcka!
Idag städade vi i skåpen på jobbet igen.
Hittade lådor med gamla kommunikationskort i. Det är bilder av saker som man använder i vardagen, till exempel byxor, glasögon, kniv och gaffel etc, som fungerar som en del i kommunikationen för personer med funktionshinder.
Nutidens bilder är extremt tydliga; svart bakgrund, vita föremål med så få detaljer som möjligt ska göra det tydligt och enkelt.
Så verkar de inte ha resonerat på 70-talet.
För kolla bara in bilden på byxorna ovan!
Jag vet inte om jag någonsin har sett några sådana byxor. Jag vet inte heller om jag skulle förstå att det var just Byxor över lag, som kortet betyder, eller om jag måste klä på mig just ett par sådana här byxor.

Roligt är det i alla fall, och jag undrar hur folk om 30 år kommer se på vår tids kommunikationskort.


Lekfull. 2008-10-08 20:22

Inte nudda marken!
Ännu en av de sköna promenaderna på jobbet, där man måste stanna och fota lite.

Har börjat planera för liten höst/vinterkollektionsvisning (måste vara ett av de längsta orden) den 30 oktober. Det blir opretantiöst och mysigt och förhoppningsvis en del trevliga människor.
Så nu har jag 3 veckors intensivt skapande framför mig. Jag måste ju ha fina grejor att visa liksom!




Sådant här går jag igång på...
Skulle ju måla hallen idag. Det bidde inte så...
David skulle ta tåget till Jönköping kl 15 men det var totalstopp i tågtrafiken, på grund av en olycka, så vi fick ta en fika i väntan på att tågen skulle komma igång igen. Kl 16 satt David på tåget och jag begav mig till KnappCarlsson för att köpa sidenband.
Frågade expediten om jag fick fota lite. Det fick jag.

Jag vet inte vad det är med rader med knappar sorterade efter färg, men jag blir som ett litet barn i den butiken! Jag har alltid gillat att ordna och sortera så det kanske är det som lockar mig. Alla dessa knappar, sidenband, trådrullar etc, kräver total ordning och reda.

När jag blir stor ska jag ha ett eget KnappCarlsson i mitt arbetsrum. När jag blir stor ska jag ha ett arbetsrum...

Köpte med mig sushi hem och nu känns det som att det är försent för att måla hallen.
Jag sätter nog på en kanna te istället, och placerar mig i soffan med lite smyckesarbete.

Tjipp så länge!



På väg till stan, en svettig onsdag i juli, får jag syn på denna minnesvärda "grafittitag" på en lyktstolpe.
Den får mina tankar att rusa.
Vad vill klottraren att jag ska känna? Är det någon form av politiskt budskap? Vill konstnären bakom verket att jag ska fundera på hur jag ställer mig till dessa ord?
Kanske.
Jag gör ett försök:

Framtoning:
Hmmm... jag har en...vänta lite förresten!
-Vad är skillnaden mellan framtoning, image och attityd?
Är olikheterna tillräckligt stora för att kunna skilja dem åt?
Jag vågar nog inte svara ändå. Kanske gör bort mig ("hon vet inte skillnaden mellan Framtoning, Image, Attityd, liksom hallå!!!").

Förresten så kanske det bara är telefonklotter som någon kluddat ner i all hast i brist på en papperslapp?



En illvilligt placerad harv, menad att förstöra grannens utsikt. Planen misslyckas.
Grannen är historiskt intresserad och anser att utsikten har blivit om möjligt ännu vackrare tack vare det antika bruksföremålet.
Hämnden blir ljuv, så att säga.

Sånt som gör mig glad. 2008-06-30 22:19


Är det inte fantastiskt?! Man kan hitta inspiration lite varstans.
Till exempel i ett blåregnsträd som omfamnar ett hus.

Visa övriga inlägg
Fia smyckenLottaSmyckenLottaSmyckenLotta
Blogg listad på Bloggtoppen.se RSS Följ min blogg med bloglovin