You are now browsing the tag Nordstan.
Click here to read all posts.
Klicka för större

Den röda burberlocken på bilden är den andra i ordningen eftersom den första hade 3 cm för kort tråd. Snöpligare än så kan det ju inte bli alltså! Well, jag får helt enkelt behålla den själv då...

Idag har det hänt grejor på marknaden i Nordstan förstår ni!
Inom loppet av fem minuter inträffade följande:
Jag blev flirtad på av en irakisk pizzabagare från Torslanda som ville bjuda mig på pizza i hans pizzeria och när han gått kom en fransman med tjusig hatt, kravatt och tvinnad mustasch fram och berättade att han tillverkade franska sängar och ville bjuda mig på lunch.
Jag avböjde vänligt men bestämt.
Detta är inte första gången den här veckan som män över 45 fattat tycke för mig. Man kan ju undra vad de lägger i briokaramellerna egentligen...

Annat från dagen:

Den mer än lovligt skrynkliga damen som lutade sig över mitt bord som om hon ville viska mig en hemlighet och sade Oh, vad det finns många duktiga människor! Så vackra saker! och så plirade hon med ögonen och gick.

Och den lilla flickan som tittade på mina berlocker och hittade på den ena mer makabra historian efter den andra om mina smyckens öden. Tänk om man bröt upp den och tog ut den tärningen och KROSSADE den!
eller Tänk om man klämde denna blomman och ba drog isär den och ba...
Och jag ba: AJE!

En pappa och hans lilla dotter kom och tittade på mina saker. Flickans mamma var konstnär. En gång när du är stor kanske du också kan vara konstnär och stå här och sälja dina saker. Sa pappan. Flickan svarade genom att visa mig sin läppglansdosa som var formad som ett snäckskal.
Pappan tyckte att den lilla flickan kunde prata om konst med mig istället.
Flickan ville hellre berätta för mig om hennes dumma bror Alex som hela tiden gömde hennes väska i sanden så hon inte kunde hitta den.

Dag 5 av 7 avklarad.
Klicka för större

På väg upp efter ytterligare en trevlig dag på Nordstans julmarknad. Väskan är en del av min skyltning och var min mammas väska en gång. På 50-talet fick hon den av sin pappa när han varit i Paris. Den är hur fin som helst.

Även denna dag kretsar de flesta historierna runt min skål med briokarameller. Här har vi några godbitar:

Grabbgänget som grävde ner sina nävar i den lilla skålen och sedan frågade om man fick ta. En liten kille väste till de andra Ta inte så många! och fick som svar av en av de större grabbarna att Det är ju gratisgodis!
Strax därefter kom de tillbaks för mer. Då kände jag mig nödgad att agera surkärring och sa att man får ta en eller två. Jaha, sa grabbarna då och syntes inte till mer.

Lite annorlunda var det med den lilla flickan som kom fram och studerade alla mina smycken noga, lyfte upp dem, frågade vad det var och om jag hade gjort alla smyckena. Plötsligt fick hon syn på godisskålen och sa Där är en godisskål som jag inte ska titta på, och så satte hon ena handen som skygglapp vid sidan av ögat och fortsatte studera halsbanden. Jag sa att hon fick ta en godisbit om hon ville men fick då veta att hon skulle få godis sen när hon kom hem.

Andra fina saker idag:
Tyskan som kom tillbaks tre gånger och fingrade på ett stort blått halsband. Första gången skulle hon bara titta, andra gången skulle hon önska sig det av sin pojkvän, tredje gången köpte hon det själv.

Det finska fyllot som placerar sig precis framför mitt bord och glor på mina smycken utan ett ord. När man säger något till honom låtsas han inte höra, han bara fortsätter stirra rakt på ett av mina halsband. Lite som att han vill påpeka att han får minsann stå och glo precis var han vill och hur länge som helst!

Tanterna som skrattade högt när de fick syn på skylten till Blingfittan. De tyckte det var en fantastiskt rolig och strålande idé!

Men finast av allt var ändå detta:
En kvinna kom fram och tittade på mina halsband som är inspirerade av krossat glas. Jag berättade för henne att jag fått idén från en sprucken spårvagnskur och hon utbrister Ja, tänk att tonårsvandalism kan leda till nåt så vackert! Vilket är precis så jag brukar uttrycka mig! Jag berättar om tanken bakom mina smycken som ser ut som skärvor. Jag säger att jag tycker lite synd om skärvan som aldrig får ses som en egen form utan alltid som en del av en form som gått sönder. Jag säger att jag med mina smycken vill visa hur skärvan är en vacker form i sig själv, precis som den är.
Här blir det hela nästan osannolikt fint när kvinnan stoppar ner handen i fickan och plockar upp en porslinsskärva som hon alldeles för bara nån minut sedan hittat på marken. Hon hade sett den i ögonvrån och vänt sig om för att ta upp den. Hon hade tänkt just att det var en sån vacker form som fungerade som en egen helhet.

Alltså åh. Jag var nästan skakis efter det där. Så perfekt.
Fy bubblan vad jag älskar att möta människor som reflekterar över saker på samma vis som jag. Som ser det vackra i det fula.
Klicka för större

Armbandet på bilden gjorde jag idag i Nordstan. Jag tycker om att sitta och jobba med nåt smycke när jag sitter på marknader. Ofta får jag helt nya idéer vid sådana tillfällen. Underligt det där, man tycker ju att det borde vara så mycket annat att tänka på, men det är som att det triggar något i min hjärna. Ja, i alla fall kom jag på det här armbandet idag. Jag tänker mig att det är små pilar som jagar varandra.

Idag har varit en riktig toppendag! Många kunder och fina möten.
Nedan följer det mest minnesvärda:

Harald Treutiger kom förbi och frågade artigt om han fick ta en briokaramell ur min bjudskål. Givetvis sa jag!

En tant i knallröd vinterjacka och röd sjalett om huvudet stod och fingrade på ett av mina stora röda halsband. Jag kommenterade att hon verkade tycka mycket om rött.
Då tittade hon upp mig, snörpte på munnen och sa mycket surt Ja, det kan väl hända! I måttliga mängder! Sedan vände hon på klacken och stegade ilsket därifrån.
Det hela kändes litegranna som om Tant Gredelin hade blivit förnärmad över tanken på att hon skulle tycka om gredelin.

En glad dam som närmade sig 90-årsåldern frågade om jag kanske var intresserad av att få en påse med gamla pärlemoknappar som hon hade hemma i en låda. Hon hade länge tänkt göra nåt med dem själv men nu räckte inte synen till så hon tänkte att jag kanske skulle kunna göra nåt fint av dem istället.
Jag hoppas innerligt att hon kommer tillbaks med knapparna, men hur som helst tycker jag det är så underbart fint av henne att vilja ge dem till mig, en total främling.

En liten pojke kom fram och frågade om mina smycken och gav förslag på andra användningsområden. Man kunde ju hänga dem på sin väska, tyckte han. Och i julgranen! Vi bollade idéer fram och tillbaks tills han fick syn på godisskålen. Jag bjöd honom på en karamell och han sprang iväg till en gammal kvinna som stod lite längre bort. Strax därefter kom han tillbaka och sa Det är min farmor som står där borta. Får hon också en godisbit?
Självklart fick hon det!

Dag 3 av 7 avklarade.

Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Rubriken syftar på människor. Alla sorters människor.

Tanten som berättar sitt livs historia för mig. Om hur det var att vara ensambarn när hon var ung och föräldrarna inte ville att hon skulle åka in till Göteborg och arbeta för de ville ha henne hemma. Och hur hon senare gifte sig med en fiskare och då var hon hemmafru. Men hon hade alltid sysslat med hantverk.

Den gamle spanjoren som skrivit böcker om tid och hade skapat en formel för det, och mycket noga studerade mina smycken, frågade om tiden det tog och arbetet som jag lägger ner och sedan sa Jag beundrar dig. Det är konst det här.

Kvinnan som, när jag berömde henne för hennes vackra brosch, sa Ja, det är en RIKTIG konstnär som gjort den.

Det finska fyllot som skrämde folk genom att plötsligt utbrista BU! så fort någon passerade.

Mannen som fnös mot mina smycken och sa till sin kvinna Ja, jag är ju inte särskilt förtjust, men...

Damen som var fullkomligt förundrad över mina smycken och gång på gång utbrast Jag har aldrig någonsin sett så vackert hantverk förut!

Det är verkligen fantastiskt att stå så här och få höra folks berättelser, se människor passera, titta noga på dem och försöka klura ut vad de är för typer.
Dag två av sju avklarade.
Comments (5) Write comment
Newer posts Older posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop