Sara-Vide hade idag vernissage på Röda Sten. Sonja och jag gick dit i egenskap av fanbase. Vi drack en massa öl i solen och pratade feminism, bloggar, utvik, twitter och snusk.Och så tittade vi givetvis på Sara-Vides fantastiska målningar.
Tänk att Sara-Vide och jag har aldrig träffats förr och ändå känns det som vi har känt varann hur länge som helst. Och Sonja, vi har ju alltid känt varann! Känns det som.
Det där nätet alltså. Vilken underbar plats det är!

Idag har (hittills) 75 personer googlat på nåt i stil med "Loppis friidrottens hus" och kommit hit. Jag är fascinerad över hur dåliga GP är på att annonsera eftersom jag är den enda som verkar ha skrivit om det. Man kan ju undra vad de tänker med.
Jag antar att vi ses i myllret imorgon och på söndag. Har ingen aning om när det öppnar, men brukar det inte vara runt kl tio?
Jädrar vad jag ska fynda!

... har googlat på saker i stil med "Loppis friidrottens hus", "Loppis slottsskogen", "GP-loppis".
Det är nu till helgen! Den 4e, 5e september! Jag har skrivit till GP och frågat på flera olika vis utan att de har svarat, men tillslut hittade jag en liiiten notis i en GP-tidning på jobbet.
Så, nu vet ni det.
Denna frustration jag har känt när jag sett er komma hit, och allt ni har hittat var ett inlägg från typ tre år tillbaka om det årets loppis. Nu känner jag mig lugn i vetskapen att ni har får ert svar.
Vi ses väl på loppisen? Jag tänker fynda nåt så kopiöst! (hoppas, hoppas)

/Eder upplysare Lotta Losten.

Nä, inte höst än. Men nu är det nära! Indian- och sensommar är njutbart också. (och sensommar innebär Lotta Lostens sensommarrea. Inte långt kvar nu... Håll utkik på söndag.)

Tisdagsunderhållning på tal om ingenting: Vem vill inte ha ett Celestial soul portrait?
Ehum.

Och grejar visst med håret en del också.

Fattar ni att jag vaknade halv tolv idag? Att jag gjorde morgongymnastik innan frukosten som jag åt kl halv två?
Och sen då, undrar ni?
Ingenting. Naaaaadaaa.
Det har regnat ute och jag har lyssnat på regnet.
Det har blåst ute och jag har lyssnat på blåsten.
Jag har tittat på internet. Internet är stort, man kan titta länge.
Det är liksom novemberljus ute. Grått. Träden låter så fint när det blåser i dem, sa jag det?
Bilden ovan är från en dag när solljus bildade skugga under trädgrenarna. Alltså inte idag. Men inget ont om dagens väder, det gör vad det ska.
Jag tror teet har dragit klart nu. Kanske drog det klart lite tidigare.
När jag skrev "liksom novemberljus ute" då blev teet klart.
Nu kommer det vara beskt. Och beskare blir det om jag fortsätter skriva.
David kommer med tekannan nu. Jag behövde inte sluta skriva.
Det är en konstig stämning på dagen. Inte dålig, inte bra. Den är nästan ingenting.

Lyssna på det här! Det är så vansinnigt roligt! Hohoho! Här satsar man på mäktigt och vad får man? -Nåt omäktigt. Men attans så skoj!

Idag var David och jag i Majorna och kollade på husfasader. Vi letade efter den lilla skylten som säger vilken hyresvärd som äger huset.
Varenda jäkla hus i Majorna verkar ägas av Familjebostäder!
Är de för Majorna vad Gustavsson är för Änglamark i Äppelkriget? Fast Majorna har nog ingen strippklubb som heter Phamiljebostäders Grotto.
Gud vad jag älskar mina Äppelkrigetreferenser!

När vi kom hem regnade det.
Jag satte mig att googla hyresvärdar.
När man som de två första sökalternativen för en hyresvärd får upp meningar i stil med "Familj från Bosnien inlåst i två år i lägenhet", "hemska förhållanden" och "Fasa och terror", då blir i alla fall inte jag jättesugen på att kontakta henne. Om man är hyresvärd borde man nog googla sitt eget namn då och då. Och kanske skriva lite falska positiva artiklar om sig själv. Om det nu inte var så att hon inte VILLE ha några hyresgäster. I så fall är det ett genidrag!
Internet är mäktigt vet ni.

Och sedan. Ett fastighetsbolag som heter IG lockar inte mig.
Kom tillbaks när ni heter VG eller MVG.
Här är vi kräsna.


Vi kommer aldrig få nån fin lägenhet.

Sitter just nu på en pir i Simrishamn med Davids dator i knät. Vi kom hit i vår jakt efter täckning. Där vi annars är står det Simrishamns hamn på livbojarna helt missvisande. Viks fiskeläge är för litet för egna bojar och dit når inte mobil och internettäckningen.
Därav denna mastodontuppdatering idag. Skönt och jobbigt på samma gång, för jag springer givetvis runt med kameran dagarna i ända (när jag inte ligger och flämtar av värmeslag) och det blir många foton jag vill visa.

Den olidliga värmen tänker jag inte nämna.

Sitter och tänker att vissa dagar ser jag så mycket. Andra ingenting.
Det behöver inte vara proppat med händelser för att jag ska fyllas av nya intryck. Det kan vara det lilla i det i vardagliga.
Klart det hjälper om man har dagarna fulla med aktiviteter men det är inget måste för att jag ska finna saker som inspirerar mig.
Något så enkelt som en kort promenad till närbutiken för inköp av en liter mjölk, kan ju ha saker att uppleva.
De här senaste dagarna har dock varit synnerligen oinspirerande. Inte på smyckesfronten, där händer det just nu ganska mycket, men mina ögon och min hjärna saknar inspiration.
Konstigt det där.
Det kanske måste vara så ibland. Om jag har tankarna på smycken och sådant skapande kan man kanske inte se spännande saker eller få intressanta tankar stup i kvarten?

Fast detta kanske ändå var just en sådan -intressant- tanke.

(Ni bör förresten klicka på den här länken om ni vill se att världen ändå har blivit bättre med åren.)

Jag finns på Signerat.se!!
Än så länge finna bara fyra smycken att handla men det kommer poppa upp mer titt som tätt, hela tiden, ständigt och jämt, då och då.
Så titta in på min butik och sprid gärna ordet till en massa fina människor som ni tror kan gilla. Signerat.se är förövrigt en himla trevlig sida med massa tjusiga saker att handla!

(och bara så ni vet så är jag smått exalterad över detta och jag har fler världsomvälvande (Lottas egna värld)nyheter att komma med i dagarna. Så I'll keep you posted, det kan ni lita på!)

Hur ska det gå för världen? Jag är i fullständig chock efter att ha sett VBS dokumentär om Liberia. Så fruktansvärt. Våld, kannibalism, våldtäkter, fattigdom utan dess like. Jag förstår inte. Hur kan människor göra sådana saker mot varandra? Hur blir det så? Och hur sjutton ska de kunna komma ur detta? Om ni vill se dokumentären kan ni klicka här. Men jag varnar er. Det är det värsta jag har sett. Så avskyvärt hemskt.

Har sett den här dokumentären om Nord Korea. Det är web-tvkanalen VBS som har gjort den och du hittar de tre delarna av dokumentären som heter Vice guide to North Korea under länken ovan.
Nord Korea är ett läskigt land. Efter dokumentären mådde jag fysiskt illa. Ett konstigare och obehagligare ställe får man leta efter. När och hur ska det landet öppnas och ta del av resten av världen med en sådan ledare?
Man blir verkligen sorgsen. Och förbannad.

Ibland gör jag smycken som liksom slår an en särskild ton i mig. Som den här blomberlocken. Den är så skir och ljus och ser både spröd och stark ut. Jag vill rulla runt den mellan fingrarna, känna på den, titta på den ur olika vinklar. Jag vill fota den i softat ljus med tunna, tyger fladdrande omkring den.
Det känns lite olikt mig. Det där softade och ljusa. Men jag kapitulerar inför känslan och kliver ut på balkongen och införlivar allt det där.
I sådana lägen söker jag runt på flickr efter foton med samma känsla. Kolla här, här, här, här, här och här. Förstår ni min känsla?

Kolla in mitt bidrag till Kreativ karneval och temat Självporträtt. Klicka på länken så får ni se hela. Gör't, bara gör't!

Den här videon har David gjort för ett företag som heter Frutowash.
Alla röster är gjorda av David, manuset är skrivet av David, musiken är gjord av David, animationerna är gjorda av David. Ja. ALLT är det David som har gjort.

I egenskap av mäkta stolt flickvän uppmanar jag nu er att se det lilla mästerverket.
Jag vet, han är underbar.

Gå in på den här sidan och få era foton att se minst hundra år gamla.
I'm addicted!

Det hänger en massa nytt trevligt folk på min hemsida har jag märkt. Det gillar jag!
Tänkte ni kanske ville veta att:
Jag finns på facebook om ni skulle vilja gilla.

Jag finns på bloglovin om ni skulle vilja prenumerera.

Jag finns på Twitter om ni skulle vilja följa.

Jag finns på Flickr om ni skulle vilja titta.

Jag finns också i verkliga livet. Där är det svårare att hitta mig. Men man kan leta på Hisingen. Jag har rött hår och fräknar. Och jag gillar färgglada kläder och hattar.

Gudrun Schyman: Hastigt hemma på Österlen en sväng. Såg gräsmattans påskliljor lysa som lampor i skymmningen.
Lotta Losten: Åh för Österlen! Och dig har jag sett på Ica Brunnshallen med röda stövlar och rött läppstift. :-)
Gudrun Schyman: På ICA är vi alla lika! :-)
Lotta Losten:Ja, fast jag har inga röda gummistövlar... Till min stora sorg.
Förresten så ser jag dig typ jämt. Vart jag än är. I Simrishamn, Lund, Göteborg, Stockholm... Snart hejar jag på dig!
Gudrun Schyman: Jag väntar nyfiket!

Nu är det bara att vänta tills jag ser Gudrun nästa gång. Det är bara en tidsfråga nämligen. Hon är min springainijämt-kändis.

Detta är rubbat. Och fantastiskt. Och en hel drös med superlativ i alla former. Lite äckligt också (Ha tålamod, det galna kommer en liten bit in i klippet).
Jag undrar om flickorna hade nytta av detta i sina vanliga liv. Underlätta vardagen liksom.

Nu är det så coolt att man kan bli ett fan av lottalosten.com.
Jag vet att det mest är kändisar som har sådana sidor, men jag vill också ha alla fördelar som kändisarna har!!!
Så klicka in här och bli ett fan, vettja! Jag lovar att det kommer vara värt det!

Yup. Jag har skaffat Flickr. Om någon annan av mina fina läsare har det också så tycker jag att ni ska adda mig där. Det vore väl fint? Jo, det tycker jag allt.

Sen hoppas jag att ni alla fattade att det var hela tio bilder att se i förra inlägget från Sci fi-mässan. Bara att klicka på "Se alla bilder".

Tydligen gick det på sextionde försöket. Jag skulle gett upp efter tio, tror jag. Sånt här får mig alltid att bli barnsligt lycklig och fascinerad.

Något att börja ledigheten med. För er som är lediga. Något att pigga upp inför jobbhelgen med för er som har sån otur. Marina and the diamonds funkar till ALLT!

Själv är jag tuffare än SMHI och beger mig med buss till Malmö. Spännande!
På söndag får vi se hur tuffa Sj är. De känns rätt mesiga, tycker jag. Eller vad säger ni?

Alltså. Det här är så vansinnigt att det inte går att beskriva. Jag mår lite illa. Att inte ens behöva röra sig för att rätta till filten som kanat ner lite: hur fet måste man vara då för att tycka det är en god idé?
Samtidigt som det äcklar mig så måste jag skratta. Mycket. Och fundera på vilken frusna vänner i min omgivning som skulle vilja ha en sån i julklapp...

(lugn och fin, ni behöver inte oroa er)

Förkylning är verkligen aptrist. Tittar på miljoner avsnitt av serien Ed. Lyssnar på musik och spelar idiotiska spel på facebook. Bläddrar runt bland bloggar på internet. Favoritbloggar just nu: Dum, Drömma, den alltid lika fantastiska Sonja, den ständigt briljanta Hanna Fridén, Petters kukblogg

Annars blir det väl en del sovande, stirrande tomt framför sig och påfyllning av tekoppen.

Och så kollar jag statistiken oftare än nödvändigt. Det kan göra en galen. VEM är det från Riksbanken som varit inne på min sida liksom???

Undrar också: var det någon som gillade spotify-listan från häromdagen?

Och en sak till: UNDERHÅLL MIG! Skriv nåt uppiggande, nåt fint, nåt snällt, nåt tokigt, nåt meningslöst. NÅT. Skriv. Nåt.
Puss?

Ni vet den där känslan när man upptäcker en tv-serie som redan har gått i flera säsonger, man blir totalt uppslukad och plöjer den från början till slut på rekordkort tid. Vet ni? Och man är så lycklig för man är bara på säsong ett än och det finns mååånga avsnitt kvar att njuta av. Eller kanske får man upp ögonen för en författare som hunnit ge ut massvis med böcker. Nu förstår ni, va?
Jag har hittat Silverfisken.
En blogg som är humor och allvar, upp och ner, hit och dit och allt detta i en otrolig resa. Inte bara en resa mellan Sverige och Australien, utan också en resa i karriär och kärlek. Det är så man sugs in totalt. Hans språk gör mig både lycklig och lite avundsjuk. Han drar in en i miljöer, minnen, absurda händelser på ett så till synes enkelt vis.
Det är en fantastisk blogg.
Silverfisken heter Jonas och han har en fotoblogg också. Den är underbar, den med. Men den här bloggen som jag nu är helt fast i, började 2005. Jag läser bakifrån och fram. Och han fortsätter blogga. Så än finns det mycket kvar att läsa. Och det är jag så himla glad för.

Här hittar ni hans första blogg. Han har tagit svängen förbi Metrobloggen också och finns nu Här
Hans fotoblogg hittar ni Här

Besök.

Mitt statistikprogram får mig att undra.
Vad är det för blogg jag har egentligen?
Folk hittar hit från google efter att ha sökt på följande ord/meningar:

* fina bilder vackra kvinnor perfekt figur nakna fittor
* wikipedia öronsvamp
* batteridrivna strumpor
* vuxen vagina med sprut i
* tanter med regnkläder
* psykedelisk undervattensväxt

Och sen tycker jag synd om stackarna som tror att googles sökmotor kan se vilka bilder som föreställer kvinnor med "perfekt figur".

Och om man sätter ihop sökorden till en dikt. Vad få man då? Jo:

Tanter med regnkläder.
Vuxen vagina med sprut i. Öronsvamp.
Batteridrivna vackra kvinnor.
Psykedelisk perfekt figur.
Nakna fittor. Undervattensväxt.
Fina bilder. Strumpor.
WIKIPEDIA!

Trams.
Det funkar alltid. Och rött läppstift.

Och till er som kommit hit efter att ha googlat på "Hur man kör lastbil på vintern" har jag bara en sak att säga: HAHAHAHAHAHA!!! Hittade ni vad ni sökte?

Bråda dagar.
Många smycken gjorda.
Och två hantverksmarknader på nätet som ska ha smycken av mig. Spännande. Får berätta mer snart. Känner separationsångest över att lämna ifrån mig mina alster. Konstigt, men det blir liksom så märkbart hur mycket arbete som är lagt på varje smycke när jag inser hur många timmar det skulle ta att göra lika många nya. Och hur få smycken jag har kvar sen efteråt. Egentligen rätt så många, men ändå.

Ni som har beställt Blingfittor av mig: Kanske är nån av de på bilden till er. Spännande va?

Och om ni vill beställa: maila mig på lottalosten@gmail.com.

Tack vare Burriburr-Sonja har folk fått upp ögonen för Blingfittan. (tack, tack, tack, Sonja!)

HÄR hittar ni Blingfittan!
Är ni intresserade av att köpa: skicka iväg ett mail till mig på lottalosten@gmail.com.

Och förresten. Jag säger Välkommen till alla nya besökare!

Jag har skaffat Twitter! Minsann! Faktiskt! Jag är inne fast lite efter. Det är sån jag är, helt enkelt.

Men följ mig på twitter vettja! Komsi komsi!
Jag tycker det är på tiden att jag får veta vilka ni är allihopa!
Puss?

När jag var elva var jag ihop med samme David som jag är tillsammans med nu. Det tog slut efter ett halvår, vilket är en evighet i den åldern. Då lyssnade jag mycket på Belinda Carlisle. Jag var hjärtekrossad och fann tröst i den glada musiken. Skolan var pissejobbig på alla vis men musiken jag lyssnade på var lycklig.
Idag kom David och jag att prata om låten Heaven is a place on earth och vi vände oss till Spotify för att kolla hennes låtar. Skivan jag lyssnade på då
Heaven is a place on earth fanns där. Nu lyssnar jag och blir lycklig i hela kroppen. Lycklig fast med en viss bitterljuv känsla. Trots att mina minnen från den tiden är jobbiga var musiken det som gjorde mig glad. Det är sån kraft i musik och de minnen de för med sig. Texterna sitter där trots att jag inte lyssnat på skivan sedan dess.
Mitt hjärta tokdansar. Hela jag tokdansar. Jag tokdansade på mig mina kläder, packade min väska för en journatt på jobbet och snart dansar jag nerför trapporna, ut i regnet och iväg mot jobbet.
Nuförtiden är jag lycklig med det mesta i livet.
Belinda Carlisle påminner mig om när det inte var så. Fast på ett lyckligt vis.
Konstigt va?

Två tips till er från mig. Egentligen tre. En blogg jag följer (tips ett: BurriburrSonja) har länkat till en tråd i ett forum som får mig att skratta hysteriskt. En kvinna som ber om hjälp i en särskild fråga men som inte riktigt verkar veta hur man tar emot folks vänlighet...
Klicka HÄR för guds skull! (Det var andra tipset)

Och sen för att det är Halloween i vissa delar av världen så tycker jag ni ska gå in och kolla på den här sidan för lite mer lugnt, skönt fnitter som gör dig varm i själen (och det var tre).

Come on! Följ mig med Bloglovin, vettja!
Det skulle vara fint!

Nu kan ni då äntligen se filmen som David tävlar med i Videomarathon. 48 timmar hade vi till vårt förfogande och temat för i år var Syndabock.

Klicka här för att se filmen (och lite coolt är det väl att man nu kan söka på Lotta Losten på YouTube och faktiskt hitta mig och inte en Led Zeppelin-låt som heter Lotta Love).

Ja, vad tycks?

Igår kväll hittade jag till Mysterious letters.
Lenka och Michael är två konstnärer från London som ville skicka ett handskrivet brev till alla i hela världen.
De började med en liten by på Irland.
Cushendall har 467 invånare och alla fick de var sitt unikt, handskrivet brev skrivet till just dem. Det är så fina brev. En del är roliga, en del är fina och tankfulla. Alla skrivna med en sorts barnslig prägel.
Jag har hittat en ny sida att älska! Något nytt att bli rörd till tårar över. Människor är så vackra!

Lenka och Michael verkar vara bra människor med mycket humor och hjärta.
Jag önskar de skickar ett brev till mig någon gång. Jag lovar att vänta tålmodigt.

Åh, åh, åh!
Jag har hittat en sån underbar blogg!
Den heter Advanced style och är kort och gott en hyllning till alla välklädda åldringar därute.
Fantastiska bilder på fantastiska tanter och farbröder som färgstarkt och uttrycksfullt klär upp sig varje morgon och förgyller hela världen med sin närvaro.

Så här är det: man måste inte tappa sin stil för att man blir äldre. Man behöver inte klä sig i velour, töj och stretch-material i urtvättade pastellfärger och mjuka, bekväma tyger.
All den livserfarenhet som våra äldre besitter- så även inom kläder och mode- den får inte tappas bort. Tänk alla de underbara kläder som hänger i pensionärers garderober: de måste få synas! Komma ut i dagsljuset!
Allt annat vore ju faktiskt förskräckligt!

Kan det verkligen vara möjligt? Är det magi? Fungerar det på alla ägg? Bruna, vita, svenska, små, stora? Jag måste få veta!

Igår var mina örhängen på kunglig tillställning i Holland. Rhian skrev till mig: I wore a pair of Lotta Losten earrings to meet the King today, in the hope that Silvia or Beatrix would say "wow I love your earrings where did you get them?" or that there'd be some media attention over them. Sadly they didn't, and there wasn't, but my lecturer loved them.

Fram tills nu har mina smycken kunnat skryta om när en vän till familjen fick en kram av Mark Levengood när hon hade ett par av mina örhängen på sig, nu kommer jag inte få höra annat än tjat om när dom fick träffa Kungen och Silvia.


Och så till en helt annan sak:
Jag finner det underhållande att någon har googlat på Kvinnliga Bodybuilders och kommit hit till mig...

Det finns så smarta människor! Hittade We feel fine genom ted.com. Snoka runt i cyber space och alla miljoner bloggar där orden I feel finns med på ett eller annat sätt. I feel tired, I feel better, I feel so naughty. Alla känslor som folk kan ha.
Det är så vackert. Jag blir rörd av hela världens känslor samlade på en plats som färgglada bubblor i ett emotionellt fyrverkeri.

Jag kommer bli beroende.

Ja, vad händer egentligen om man glömmer ett T i Västtrafiks webadress?

Idag måste jag tipsa om två, för mig nyupptäckta, saker.
Gå in på www.ted.com och uppslukas av smarta människor och deras kunskap. TED står för Technology, Entertainment och Design.
Korta föredrag av folk som kan sin sak inom vitt skilda ämnen.

Här hittade jag Miru Kim som i detta klippet berättar om sitt arbete. Hon är en fotograf som letar upp fantastiska, övergivna platser som hon fotograferar och där hon finns med på varje foto, naken.

Vackert på ett brutalt vis.

Spännande att se ett sådant modigt arbete komma från en så till synes blyg person. Vilka platser och händelser hon har upplevt!

Jag skulle också vilja fota sådana ställen! Fast utan att behöva vara naken då.