Efter loppis krävs fika. Vi åkte till ett fantastiskt fik långt ut på landet som heter Lustfyllt. Lite tramsigt namn, men buffén var inte att leka med. Oj oj oj. Bröd och sen goegoa kakor i vacker miljö. Jag fick fotofeber, som ni kan se.
Dit får jag dra med David någon gång, för han är avis att han får vara hemma och jobba istället för att äta kakor.
Jag tänker inte dämpa hans avundsjuka genom att säga att det inte var nåt att ha. För det var nåt att ha. Mycket att ha, var det.

David har hittat en fantastisk sida.
Manjulas kitchen heter den. Manjula är en indisk kvinna som lagar en massa mat och sedan lägger upp videor som visar hur man lagar varje rätt. Tydligt och pedagogiskt. Eftersom David och jag har snöat in på indisk mat har vi givetvis letat runt på sidan efter fredagsrecept.
Ikväll lagade vi Butter Paneer Masala och så det mest fantastiska: Puri bread.
De svåra utländska orden och måtten översatte vi på Recepthjälpen.

Bröden var verkligen supergoda. Grytan var inte fullt lika fantastisk men fortfarande god och det är ju bara att prova vidare med nästa recept. David lagade igår Spicy squash och det var supergott!

Jag inledde dagen med brödbak. Nybakat picknickbröd finns det inte mycket som klår. Vädret var perfekt fotogrått och det var överraskande varmt. Liksom kvavt. Vi hittade den bästa platsen för picknickeri, och sen satt vi där både länge och väl.

När jag kommer hem efter att ha jobbat 24 timmar, är trött och lite grinig, och så har David köpt med sig en semla till mig. Gissa om jag blev glad då!
När jag kommer ner i tvättstugan, mätt på semla, och upptäcker att jag tvättat alla mina svarta kläder i 90 och inte 40 grader. Gissa om jag fick panik då!


(Det verkar ha gått bra. Lite konstigheter på vissa plagg, men min fina älsklingsklänning verkar hel, samma storlek som innan - och extremt ren.)

På Lillevik är sanden grövre än all annan sand jag gått barfota i. Den är också skönare än all annan sand jag gått i.
Och så ser det ut som jag doppat min fot i vallmofrön. Min fot är en frukostfralla.
Och det är ju inte fy skam.

Sitter hellre på balkongen än i solvarmt vardagsrum när bakverket från igår äts upp.
När jag kommer in igen är golvet randigt. Av sol och persienn. Och där stod en orkidé och blev genomlyst.

Astor fick besök på balkongen av grannen. Astor var inte så nöjd. Grannen fick huvudet i krukan. Typ. Sedan lämnade han oss med svansen mellan benen.
Bread and butter puddingen var uppskattad av Astor såväl som av oss. Mätt och nöjd lade han sig sedan halvt utanför och doftade på schersminen.
Imorgon ska han på kattpensionat. Men det vet han inte än.

Sambon och jag har en tradition.
Det här året råkade den inträffa på exakt samma datum som senast. Fast förra året var det inte balkongväder. Och förra året hade Lisa långt hår.
Det är mycket som förändras på ett år. Och lite.
Smaken är precis som den ska vara. På puddingen alltså.

Väntar på att föräldrarna ska dyka upp med resväskor och friska, vinterkalla kinder.
Brödet är just uttaget ur ugnen och Thaikycklinggrytan skall snart tillagas.
Den ömma modern fyller 60 imorgon så ikväll blir det till att laga sitt bästa recept. Imorgon går vi på restaurang och låter kocken laga sitt bästa recept.

Det här brödet är så bra att jag måste dela med mig av receptet.
Så, här kommer det:

Lottas grova grymma bröd

2,5 dl vetemjöl
1,5 dl rågsikt
1 dl grahamsmjöl
1 dl rågkross
1 dl vetekross
1 dl solrosfrön
1 dl kruskakli
1 dl havregryn
1 dl linfrön
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
0,5 dl mörk sirap
5 dl filmjölk
1 dl lingonsylt

Ok. Blanda alla torra ingredienser. Häll sedan i det blöta och rör om. Det ska vara riktigt klibbigt.
Fyll en oljad brödform och grädda i ugn på 175 grader i 1 timme och 40 min.
Låt svalna utan duk så blir ytan krispig och god.

Jag har ofta i pumpakärnor, pinjenötter och allt möjligt annat. Se då bara till att öka på filmängden eller minska ned på någon annan torrvara. Man kan också skippa lingonsylten, och ha i rivna morötter istället eller inget alls, huvudsaken är att smeten är lika klibbig som den ska vara.
Detta brödet blir ALLTID gott, så no worries, testa att slänga i vad du vill och överraskas av hur grym du är på att baka!

Brödet SKA bli svart. Du har inte bränt det.

Med 20 kronor på kontot och 0 i plånboken visade det sig omöjligt att bjuda David på storslagen födelsedagsmiddag. Men inte ska man ge upp så lätt!
Efter en titt i skafferiet var det tydligt att David skulle få kakor i födelsedagspresent.
Och för 20 kr kunde jag köpa fil och baka ett av de godaste bröden som finns.


Kakor, nybakat bröd, hett te och kärlek är allt man behöver i livet.

Väntade besked hela dagen. Den där teaterrollen jag sökte i slutet av 2008... Trodde jag skulle få veta innan Sambons födelsedagsfirande klockan fem.
Men icke.
Jag tycker innerligt illa om att vänta. Så till den milda grad att själva innebörden av svaret inte betyder lika mycket som svaret i sig.
Gick nervöst hem till Sambon med ett hemmainslaget, därmed knöligt, paket. Inte nervös för Sambon, förstås. Hon är alltid fantastisk. Men för samtalet.
Efter middagen, innan tårtan, gav jag upp väntandet och tog telefonen i egna händer.
När jag fick tag i Regissören var svaret inte det positiva. Men inte heller det fullt negativa.
Jag fick veta att rollerna för den aktuella pjäsen redan var satta, men att de gärna vill hålla kontakt med mig, för de ansåg att jag var duktig och att de vill jobba med mig.
Ja, det kändes förstås ledsamt att inte få rollen nu. Men eftersom min audition kändes så bra, var det skönt att höra att de inte vill släppa mig helt.
Och det är så skönt att veta. Att slippa oroa sig mer. Nu får jag oroa mig igen om nån månad, då vi bestämde att vi ska höras igen.

Efter att jag lagt på bjöd Rhian på Raveprinsesstårta. Det är prinsesstårta med mer karamellfärg än vad som förmodligen är bra för dig. Men det smakar gott. Och alla överlevde förra årets ravecake så årets tårta tog slut den med.
Och så lite kaffe och vin på det.

Och tyllblomman jag gjort till kära Sambon passade henne perfekt! Som handen på handsken. Eller som hyacinten i julgruppen, om man så vill. Och det vill man ju.

Promenerade in till stan och var framme lagom till att affärerna stängde. En av våra destinationer för dagen - KnappCarlsson (världens bästa affär, för övrigt) hade sommarstängt, så det gjorde inget att vi sov länge, åt långfrukost och tittade på ett par avsnitt av House innan vi kom iväg.
Det var på tok för mycket folk på stan (kulturkalas), så vi gick till ett fik och drack milkshakes istället för att strosa omkring. Det är ju helt okej det också...
Nu har jag en armbandsbeställning att ta tag i, bra musik i högtalarna och ett bröd som står i ugnen och sprider en härlig doft i lägenheten. David jobbar på vid sin dator på andra sidan av skrivbordet. Han säger hej.

Kvällens hantverk. En halsbandsberlock som en kär vän och boelspexare har beställt. Hoppas hon blir nöjd. Det blev jag.
Nu ska det smakas på nybakt bröd, fortfarande varmt och ångande.

Har börjat jobba dagpass igen och det känns i kroppen. Är inte det minsta nöjd när jag stiger upp kl 06:20 (jag är inte nöjd när jag stiger upp kl 09:20 heller). Men det är trevligt att träffa kollegorna och komma tillbaks till rutinerna igen (min mage är jättenöjd).

Har ganska många smyckesbeställningar nu, vilket är väldigt kul. På bilden ser ni mitt senaste verk. Skall snart packas ner i ett kuvert och postas till en, förhoppningsvis nöjd kund.
Ikväll ska Helene och Jimi komma hit på nybakt bröd och te. Ugnsklockan ringer om 38 min och det doftar redan underbart i lägenheten.
Läste förresten något om en regning helg som är i antågande. Jag ska på Way out west och tänker då rakt inte lyssna på sådant skitsnack! Solen kommer skina. Jag lovar (Fast värmen kommer hålla sig på en behaglig nivå, förstås).

Idag ska det tas bilder minsann! En av mina äldsta vänner skall ikläda sig mina smycken och fotas av David. När vi fått ihop en hel massa fina bilder ska vi mätta våra magar med Bread and butterpudding. Det är en engelsk dessert som påminner om Fattiga riddare. Men eftersom det är England vi pratar om så kommer det förstås i puddingform...
Detta är en årlig ritual som vännen, Lisa heter hon, och jag ägnar oss åt sedan vi var sambos i södra England.
Bildbevis kommer senare idag. Både på smyckena, Lisa och puddingen.
Tjipp!