2012-01-03 22:11
Idag såg det ut såhär.
Stenar från Österlen och Nice, en kastanj från mitt kvarter, en blåregnsfrökapsel från Simrishamn, ett ekollonsskal från kyrkogården här bredvid och en fjäder jag fick av Gunilla Röör mitt under en teaterföreställning som jag var på en gång.
De här sakerna ligger som de gör för att de inte fick vara med i senaste smyckesfotograferingen. Upptäckte idag hur vackert de låg placerade. Ibland är det så det funkar; det man har lagt åt sidan är minst lika fint som det man har plockat åt sig. Man skulle nog kunna få till ett riktigt tjusigt ordspråk om detta men det är jag alldeles för kissnödig för att orka göra.
Så hej så länge!
Små ting
Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.
Ur diktsamlingen "Moln".
Den här dikten kom jag att tänka på med en gång när jag såg den här bilden. Kan i te riktigt förklara varför. Kanske är det något med att saker som inte riktigt passar in i ett sammanhang inte ska glömmas bort, för rätt som det är hamnar de rätt , kanske med andra saker som också en gång blivit bort tagna. Och vips är de i ett sammanhang där de blomstrar! Precis som vi människor i bland... Kram på dig!
Gudars skymning vad fint! Åh vad glad jag blev nu! Och jag håller med så mycket i de orden. Att de små tingen inte får glömmas bort utan ses i nya sammanhang. Vackert.
Tack Jenny!
Fin och passande dikt och så fint tänkt av Jenny.